Motivering

Utskottet har tidigare i år lämnat ett utlåtande (LaUU 4/2005 rd) om förberedelsen av de politiska riktlinjerna för det fleråriga programmet för uppbyggnad av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (Haagprogrammet) och då uttryckt sin positiva syn på en starkare princip om ömsesidigt erkännande. Principen, som ingick i Tammerforsbesluten, har utgjort en av de viktigaste metoderna för att driva det straffrättsliga samarbetet framåt. Den har visat sig vara en fungerande princip som snabbar upp samarbetet mellan myndigheterna i medlemsstaterna och dessutom klarlägger medborgarnas rättsskydd i gränsöverskridande fall. Det tydligaste exemplet på detta är den europeiska arresteringsordern, som trots många brister har effektiviserat myndighetssamarbetet och ökat förtroendet mellan medlemsstaterna.

Liksom i sina tidigare utlåtanden understryker utskottet betydelsen av ömsesidigt erkännande även som ett sätt att undvika en långtgående tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning (LaUU 14/2004 rd). Visserligen har några exempel visat att det i vissa fall kan vara svårt att utvidga det ömsesidiga erkännandet med tanke på likabehandling av medborgarna. Grundprincipen om domars rättsverkan i en annan medlemsstat enligt förslaget till rambeslut om inbördes beaktande av fällande domar i nya straffrättsliga processer mellan medlemsstaterna är mycket problematisk t.ex. i fråga om kumulering av straff.

För att principen om ömsesidigt erkännande ska förverkligas förutsätts att alla medlemsstater nationellt sätter besluten i kraft och att de nationella myndigheterna följer dem. Praxisen hittills visar att medlemsstaterna gärna kunde sätta besluten i kraft mer effektivt och beslutsfattarna hysa mer förtroende för varandra. I sitt meddelande föreslår kommissionen att det ömsesidiga förtroendet ska stärkas både genom lagstiftning och praktiska åtgärder. Utskottet anser det vara nödvändigt att förenhetliga vissa processuella minimiregler på unionsnivå för att öka det ömsesidiga förtroendet. Men det är inte lika ivrigt som kommissionen på en tillnärmning av de straffrättsliga bestämmelserna. Däremot anser utskottet att det finns stora möjligheter att stärka det ömsesidiga förtroendet genom praktiska åtgärder.

Ett gemensamt utvärderingssystem ger utmärkta möjligheter att öka förtroendet mellan medlemsstaterna. Men för att utveckla bra utvärderingsmekanismer behövs det avancerad sakkunskap om jämförelser av nationell lagstiftning och rättssystem. Ett ökat nätverkssamarbete dels mellan jurister och dels mellan EU-institutioner ger också möjligheter till ökat förtroende mellan dem som utför arbetet i praktiken. Den tredje viktiga åtgärden är att utveckla den juridiska utbildningen. Det är viktigt att lärare och studerande på alla utbildningsnivåer får fler möjligheter till utbyte med andra medlemsstater.

Utskottet har i tidigare utlåtanden tagit ställning till vissa av förslagen i meddelandet och kommer att fördjupa sig i detaljerna när konkreta förslag läggs fram. Om de finansiella utsikterna för frihet, säkerhet och rättvisa konstaterar utskottet redan nu att de ambitiösa målen samt en bättre lagstiftning och kvalitetsutveckling inom rättskipningen förutsätter tillräckliga resurser både på nationell nivå och unionsnivå.