30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

I budgetpropositionen för nästa år är biståndsanslagen 0,37 procent av den kalkylerade bruttonationalprodukten även om biståndsanslagen enligt regeringens proposition ökas från i fjol. Kristdemokraterna ser en höjning av biståndet till 0,4 procent av bni som en realistisk och ansvarsfull mellanetapp på vägen mot 0,7 procent som FN rekommenderar och som regeringen har bundit sig till i sitt program. Enligt gjorda undersökningar är majoriteten av folket beredd att axla ett större ansvar för de fattiga i världen. Genom biståndssamarbete kan situationen just i de allra fattigaste länderna och för dem som har det svårast förbättras i betydande grad. För att lindra den globala nöden bör anslagen för biståndssamarbete målmedvetet höjas.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 305/2003 rd föreslår jag

att moment 24.30.66 ökas med 15 000 000 euro för bistånd till enskilda länder och områden.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Sedan 2000 har antalet fångar i Finland ökat. År 2004 beräknas antalet fångar vara cirka 3 750, och med anledning av detta har fångvårdsväsendet ett akut behov av tilläggsresurser. På grund av att antalet fångar har ökat är fängelserna överfulla och det finns inte tillräckligt mycket personal. Den allvarliga bristen på personal i fängelserna i Finland ökar fångarnas osäkerhet, försvårar missbrukarrehabiliteringen och upprätthåller en exceptionellt hög risk för återfallsbrottslighet.

Fångarna har allt flera problem, och behovet av individuell vård och handledning har accentuerats. Utöver övriga sociala problem har en stor del av fångarna dessutom ett svårt drogproblem. I dag används en ökande del av anslagen för fångvård till utgifter för utbildning av fångar i grundläggande utbildning och till utgifter för hälsovård av patienter som är allt svårare sjuka. Detta minskar resurserna för fångvårdens basfunktioner. Samtidigt utför fångarna produktiv arbetsverksamhet i mindre omfattning.

Finland har ratificerat de internationella konventionerna om fångvård och riksdagen har fastställt den nivå på vilken fångvården ska vara. Med de resurser vi har i dag fyller fångvården emellertid inte helt dessa kriterier och därför måste fångvårdens resurser ökas speciellt för att få mera personal som kan ta hand om rehabiliteringen av fångar på ett adekvat sätt.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 666/2003 rd föreslår jag

att moment 25.50.21 ökas med 3 000 000 euro för rehabilitering av fångar.

75. Polisväsendet

21. Omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Bristen på personal inom polisen har lett till att jourberedskapen har blivit sämre och medborgarna känner sig mera otrygga när det speciellt i glesbygden har blivit allt svårare att få polishandräckning. Det är viktigt att alla polistjänster omedelbart besätts nu när narkotikabrottsligheten sprider sig till nya områden. Utöver det vanliga polisarbetet behöver utredning av den allt mer komplicerade ekonomiska brottsligheten och bekämpning av internationella kriminella nätverk resurser. Med hjälp av ett tilläggsanslag på 10 000 000 euro kan cirka 250 polistjänster besättas för ett år.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 138/2003 rd föreslår jag

att moment 26.75.21 ökas med 10 000 000 euro för polisens omkostnader för att besätta vakanta polistjänster.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Enligt budgetpropositionen för 2004 deltar staten i finansieringen av den av förhöjningen i kostnadsnivån förorsakade ökningen av utgifterna för kommunernas lagstadgade till statsandel berättigade uppgifter med 75 procent. Detta strider i synnerhet mot de löften huvudregeringspartiet gav före valet. En indexförhöjning på 75 procent minskar kommunernas statsandelar med 32 miljoner euro 2004. Nedskärningen av indexjusteringen drabbar främst de fattigaste kommunerna som redan nu har stora problem att upprätthålla den lagstadgade servicen. För dessa kommuner är statsandelarnas relativa betydelse allra störst. Regeringens proposition ökar olikvärdigheten mellan kommuner och kommuninvånare.

Statsandelarna till kommunerna fördelar sig på tre huvudtitlar, och behovet av ökade anslag på 32 000 000 euro gäller följande förvaltningsområden:

• inrikesministeriet 960 000 euro
• undervisningsministeriet 10 134 000 euro
• social- och hälsovårdsministeriet 20 900 000 euro.

Kristdemokraterna föreslår att statsandelarna till kommunerna indexjusteras till fullt belopp i alla dessa huvudtitlar.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 158/2003 rd föreslår jag

att moment 26.97.31 ökas med 960 000 euro för indexjustering av de allmänna statsandelarna till kommunerna till fullt belopp.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Med stöd av motiveringen under moment 26.97.31 och budgetmotion BM 163/2003 rd föreslår jag

att moment 29.40.30 ökas med 10 134 000 euro för en indexjustering av statsandelarna för undervisningsväsendet till fullt belopp.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

a) Studiestödet är en nödvändig förutsättning för att alla unga oberoende av social bakgrund ska ha möjlighet att studera effektivt efter bästa förmåga. Bostadstillägget, som ingår i studiestödssystemet, betalas emellertid inte under de månader en studerande inte studerar på heltid. Det här är ett missförhållande som måste rättas till så fort som möjligt. Studerandena måste bo året om och de månatliga bostadsutgifterna är de samma året om.

Alla andra än de som studerar kan få allmänt bostadsstöd vilket leder till att de studerande utan orsak hamnar i en situation som inte är rättvis jämförd med övriga befolkningsgrupper. Om bostadstillägget betalas ut året om blir de studerandes ekonomiska situation bättre och behovet av utkomststöd minskar också. En förbättring skulle också ha positiv effekt eftersom studietiderna skulle bli kortare.

Enligt en bedömning i undervisningsministeriets utredning skulle studiestödet öka för cirka 35 500 studerande om det skulle gå att lyfta bostadstillägg också under sommarferien. Med det nuvarande hyrestaket skulle kostnaderna uppgå till cirka 16,5 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 613/2003 rd föreslår jag

att moment 29.70.55 ökas med ett extra tillägg om 16 500 000 euro för budgetbaserad utbetalning av bostadstillägg till studerande året om.

b) I dag har hälften av dem som får bostadstillägg en hyra som är högre än hyrestaket och i själva verket motsvarar inte hyrestaket för bostadstillägget den verkliga hyresnivån. Utgångspunkten borde vara att nivån på stödet för boende är enhetligt både för studerande och befolkningen i övrigt. Detta är också den ståndpunkt som undervisningsministeriets arbetsgrupp lade fram i sitt betänkande Studiestödets sporrande effekt 18:2002.

En höjning av hyrestaket riktar sig till alla som får bostadstillägg på alla högskoleorter under studiemånaderna. Ovan nämnda expertgrupp vid undervisningsministeriet har 2002 föreslagit att hyrestaket för bostadstillägget höjs till 252 euro. En höjning av hyrestaket för bostadstillägg till en nivå som bättre motsvarar de verkliga boendekostnaderna skulle innebära att en studerande som får ett månatligt bostadstillägg maximalt skulle få en ökning av stödet på cirka 30 euro. Reformen avses träda i kraft den 1 september 2004.

Om studiestödet bättre motsvarar studerandenas verkliga studiekostnader kan studerandena bättre koncentrera sig på sina studier på heltid, och behovet av att arbeta bara för utkomstens skull minskar. Genom reformen förkortas studietiden fram till examen och den förbättrar studerandenas utkomst under studietiden.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 5/2003 rd föreslår jag

att moment 29.70.55 ökas med ett extra tillägg om 10 000 000 euro för budgetbaserad förhöjning av hyrestaket för bostadstillägg för studerande.

12. Inkomstöd för jordbruket och trädgårdsodlingen och kompletterande åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik

41. Nationellt stöd för jordbruket och trädgårdsodlingen (reservationsanslag 2 år)

Vi står inför en allt snabbare nedläggning inom jordbruket till följd av utvidgningen av EU och nedskärningar av stöden. Folket i Finland vill att landsbygden ska ha bosättning och att den ska vara livskraftig och dessutom anser de att det är mycket viktigt att tillgången till ren inhemsk mat tryggas. I kristdemokraternas alternativa budget föreslås en ökning på 8 000 000 euro till det nationella stödet för jordbruket. Anslaget är anspråkslöst men om förslaget godkänns är det ett tydligt uttryck för att man tar ansvar för Finlands framtid.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 168/2003 rd föreslår jag

att moment 30.12.41 ökas med 8 000 000 euro för en höjning av det nationella stödet för jordbruket.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Basvägnätet i vårt land har under senaste år blivit mycket sämre. Anslagen har inte på långt när räckt till för reparation av vägnätet och underhållsarbetena har också lagts på is. Basväghållningen är ett sätt att upprätthålla infrastrukturen och förbättra den allmänna säkerheten, men den är samtidigt också ett effektivt sätt att stöda en balanserad regional utveckling och sysselsättning.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 169/2003 rd föreslår jag

att moment 31.24.21 ökas med 8 500 000 euro för basväghållningen.

01. Social- och hälsovårdsministeriet

21. Social- och hälsovårdsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Finland har utan reservationer ratificerat konventionen om barnens rättigheter. I konventionen fastställs de rättigheter för barnen som de enskilda staterna har godkänt. Den av FN tillsatta kommittén för barnens rättigheter har många gånger rekommenderat att Finland bör inrätta en barnombudsmannatjänst. Kommittén ser med oro på bristen på uppföljning och koordinering mellan statsförvaltningen och kommunerna i barnpolitiken. Redan för sju år sedan föreslog regeringen i sin barnpolitiska redogörelse reglering på lagnivå av en barnombudsmannatjänst. Ett kontor för barnombudsmannen måste inrättas för bättre övervakning och främjande av barnens rättigheter och förmåner på allmän administrativ, samhällspolitisk och lagnivå.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 667/2003 rd föreslår jag

att moment 33.01.21 ökas med 500 000 euro för inrättande av en barnombudsmannatjänst.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

De direkta nedskärningarna i barnbidragen har lett till att deras realvärde sjunkit med ungefär en femtedel under de senaste nio åren. Dessutom har de sjunkit därför att de inte är bundna vid index. För att förbättra barnfamiljernas ställning har kristdemokraterna föreslagit att barnbidraget höjs för alla barn med 10 euro per månad.

Regeringens förslag betyder att barnbidragens realvärde ytterligare sjunker under valperioden för alla andra familjer än de som har ett barn. Denna lösning för familjer med ett barn luckrar upp graderingen av barnbidraget enligt barnantal. Detta har redan gjorts i samband med tidigare nedskärningar i barnbidraget med dåliga följder. En arbetsgrupp för barnbidrag kom fram till att det är flerbarnsfamiljer som har det ekonomiskt sämst ställt. Befolkningsförbundets utredning ger vid handen att familjerna inte vågar skaffa sig en så stor familj som de skulle vilja.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 617/2003 rd föreslår jag

att moment 33.15.52 ökas med ett extra tillägg om 55 000 000 euro för budgetbaserad höjning av barnbidragen.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringen (förslagsanslag)

a) Minimibeloppet av moderskaps- och föräldradagpenningen bör höjas till samma nivå som det lägsta utkomstskyddet för arbetslösa i fråga om alla förmånstagare. Nu är moderskapsdagpenningens minimibelopp 11,45 euro per dag och den betalas för sex dagar i veckan. Utan barnförhöjning är arbetsmarknadsstödet eller motsvarande grunddagpenning arbetslösa för 23,02 euro per dag och det betalas för fem dagar i veckan. Samma nivå på moderskapspenningen per månad betyder att den borde vara 19,18 euro.

Det föds cirka 60 000 barn per år. Av mödrarna till dessa barn får ungefär en fjärdedel en föräldrapenning som är lägre än 23,02 euro. Det har beräknats att en dagpenning för arbetslösa på 23,02 euro räcker till för grundläggande försörjning och därför kan man inte tänka sig att det är möjligt för en familj att klara sig med en lägre ersättning. Den låga moderskapsdagpenningen motiveras med att den kompenseras av barnbidraget. I verkligheten räcker barnbidraget inte till för att täcka utgifterna för ett barn.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 618/2003 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg på 26 000 000 euro för budgetbaserad höjning av minimiföräldrapenningen.

b) I jämförelse med andra OECD-länder placerar sig Finland högt upp på listan då det gäller hushållens självriskandel av hälsovårdens kostnader. I dagsläget är hushållens självriskandel av hälsovårdens kostnader cirka 22 procent, medan den ännu i början av 1990-talet var cirka 15 procent. I Finland har särskilda avgiftstak bestämts för såväl läkemedel, patientavgifter som resekostnader. Sammanlagt uppgår dessa till en nivå som är högre än 1 300 euro. Dessutom måste man räkna med utgifterna för tandvård och fysikalisk vård.

De höga kostnaderna leder till att särskilt personer med låga inkomster och kroniker drar sig för att söka vård. En senare lagd diagnostisering och dröjsmål med vården höjer totalkostnaderna, varvid besparingar på lång sikt kan bli tillläggsutgifter. Ekonomiska bekymmer får patienterna i den öppna vården att missköta sin medicinering som inte skulle kosta någonting alls om den gavs i sjukhusvård. Den viktigaste orsaken till att mentalvårdspatienter tas in för sjukhusvård som ställer sig dyrt för samhället är uttryckligen att de inte sköter sin medicinering då de är i öppen vård.

Självriskandelen för läkemedel är 601,15 euro 2003. De läkemedelskostnader som överskrider taket ersätts i sin helhet om den årliga självriskandelen överskrids med mera än 16,82 euro. Det årliga taket för läkemedelskostnaders självriskandel bestäms enligt FPA:s index, och den beräknas vara 611,40 euro 2004. Kristdemokraterna föreslår att det årliga taket för läkemedelskostnadernas självriskandel sänks till 528 euro. I detta fall ökar antalet personer som får tilläggsersättning för läkemedelskostnaderna med ungefär 34 procent.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 668/2003 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg på 20 000 000 euro för budgetbaserad sänkning av taket för läkemedelskostnadernas självriskandel.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

Det beräknas att det finns cirka 115 000 personer i Finland som bara får folkpension. Avsikten med folkpensionen är att trygga en basinkomst för den som inte får förvärvspension eller endast en mycket liten sådan. Full folkpension för en ensamstående är 493,45 euro i kommungrupp 1 och 472,93 euro i kommungrupp 2 per månad 2003. Motsvarande belopp för makar är 434,17 och 416,69 euro. På nuvarande nivå räcker folkpensionen inte till för att trygga den grundläggande försörjningen. Jämfört med de övriga nordiska länderna är minimipensionen lägst i Finland om man beaktar beskattningen.

Den låga nivån på folkpensionen orsakar kostnader för samhället på andra områden. Pensionärer med små medel drar sig t.ex. för att köpa läkemedel vilket leder till att de senare för dyra pengar måste skötas för mera komplicerade sjukdomar. Knappa matinköp leder till att nivån på näringsintaget sjunker. Också detta leder i sin tur till hälsoproblem. De ökade inkomstskillnaderna mellan olika pensionärsgrupper håller på att leda till en ökad segregering och utslagning av äldre. Ungefär en tredjedel av dem som lever under fattigdomsgränsen är pensionärer.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 148/2003 rd föreslår jag

att moment 33.19.60 ökas med ett extra tillägg om 25 000 000 euro för budgetbaserad förhöjning av folkpensionens minimibelopp.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

a) Med stöd av det som anförts under moment 26.97.31 och budgetmotion BM 179/2003 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med ett extra tillägg om 20 900 000 euro för full indexjustering av statsandelarna till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader.

92. Användningen av avkastningen av Penningautomatföreningens verksamhet

50. Understöd till samfund och stiftelser för främjande av hälsa och socialt välbefinnande (förslagsanslag)

Det relativa antalet återfallsförbrytare som på nytt fick fängelsestraff höll sig på 1990-talet rätt stadigt vid knappt 60 %. Enligt statistiken för 2002 interneras cirka 90 % av ungdomsfångarna på nytt i fängelse. Hälften av återfallsförbrytarna börjar avtjäna ett nytt fängelsestraff redan inom ett år. Det är en aning vanligare i Finland än i de övriga nordiska länderna att personer på nytt döms till fängelsestraff. Det råder en skriande brist på koordinerade stödåtgärder för fångar som kommer ut ur fängelse i Finland. Med effektiva stödåtgärder vid frisläppningen vore det möjligt att avbryta brottsspiralen för många fångars del.

Det finns många föreningar i vårt land som är grundade av medborgare och som kompletterar den offentliga servicen för många befolkningsgrupper som har svårigheter och riskerar utslagning. De föreningar som bedriver social verksamhet har svårt att finna medel eftersom bara ett fåtal kommuner på grund av besparingar ger betalningsförbindelser. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att staten i högre grad stöder det arbete som medborgarorganisationerna gör bland frisläppta fångar.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 669/2003 rd föreslår jag

att moment 33.92.50 ökas med 2 000 000 euro för verksamhet som bedrivs för att stödja frisläppta fångar.

06. Arbetskraftspolitiken

29. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (förslagsanslag)

I områden med den största arbetslösheten är kommunerna i stort sett de enda som kan erbjuda sysselsättning. Kommunernas ekonomi är emellertid mycket stram. De kan inte utan ett kraftigt statligt stöd sysselsätta långtidsarbetslösa och unga arbetslösa. Att sysselsätta dessa grupper är det allra viktigaste. I den kristdemokratiska riksdagsgruppens alternativa budget ingår sammanlagt 20 miljoner euro till tilläggsanslag för sysselsättningsåtgärder speciellt inom de områden där arbetslöshetsgraden är betydligt högre än den genomsnittliga.

De pengar som anvisats till felinriktade stödsysselsättningsprojekt och olika onödiga kurser måste snabbt överföras till mera effektiva åtgärder, bland annat till läroavtalsutbildning och direkt sysselsättningsstöd också till den privata sektorn.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 37/2003 rd föreslår jag

att moment 34.06.29 ökas med 15 000 000 euro för sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder.

64. Överföringsutgifter för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte (förslagsanslag)

Det finns viktiga investeringsprojekt i olika delar av landet som inte kommer i gång utan extra insatser från staten. Med hjälp av sådana förnuftiga investeringar kan man både förbättra det akuta sysselsättningsläget och skapa nya permanenta arbetsplatser.

I förklaringen till momentet för anslaget understryks att det ska användas för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte med vilka tillkomsten av nya arbetsplatser främjas och regionala sysselsättningsaspekter samtidigt beaktas. Detta är speciellt viktigt inom sådana områden där arbetslösheten i snabb takt har ökat, som till exempel i Nystad. När läget snabbt försämras är det svårt för en kommun att idka aktiv näringspolitik utan statligt anslag för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte, med vilka man å ena sidan kan stöda existerande företag och å andra sidan locka nya företag till området. Det är verkligen viktigt att kommunerna får sysselsättningsanslag i denna situation när den lovade kompenseringen av skattesänkningarna inte medför en enda ny skatteeuro till dessa områden men det svagare sysselsättningsläget däremot minskar skatteinkomsterna.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 38/2003 rd föreslår jag

att moment 34.06.64 ökas med 5 000 000 euro till överföringsutgifter för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte.

75. Polisväsendet

21. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Regeringen föreslår ett anslag på 553,1 miljoner euro till polisen 2004. Anslaget är 22 miljoner euro högre än för i år, men bara det nya lönesystemet och kollektivavtalet kommer att sluka ungefär 19 miljoner euro. Budgetpropositionen innehåller således ingen höjning av anslaget för omkostnader.

Nästa år kommer polisförvaltningen att ha en hel del nya utgiftsposter på grund av bland annat högre kostnadsnivå, fler arbetsuppgifter, beslutet om regionalisering av polisens datacentral samt nödvändiga utvecklingsprojekt och investeringar. Inrikesministeriets polisavdelning har föreslagit att nettofinansieringen i statsrådets rambeslut ska höjas med ungefär 20 miljoner euro men förslaget finns inte med i budgetpropositionen.

Däremot räknar regeringen i budgetpropositionen med att polismännen minskar med ungefär 200 jämfört med dagsläget. Inrikesministeriet har emellertid uppgett att polismännen i vilket fall som helst kommer att vara lika många som i år, alltså ungefär 7 750. Inom polisförvaltningen kommer det hur som helst att bli en stor omställning när allt fler polismän pensioneras de närmaste åren. Om man ser till det förutsebara bortfallet på grund av pensioner och andra omständigheter kommer antalet polismän att vara ungefär 180 färre än nu med de nuvarande utbildningsplatserna. I ett längre perspektiv kan det också hända att polisen på grund av penningbrist måste skära ner på annan personal än polismännen i så stor omfattning att polisens servicekapacitet och tjänsteutbud försämras kraftigt.

Medborgarnas motiverade oro för sin säkerhet kräver att landet får fler polismän. Redan i sitt valprogram föreslog samlingspartiet hundra nya insatspoliser för bekämpningen av narkotika och organiserad brottslighet. I dagsläget inleder årligen 360 personer grundutbildning för poliser. Målet att få hundra nya insatspoliser kan uppfyllas de närmaste åren, om polisskolans i Tammerfors antagningskvot permanent höjs med 65 studerande. Den finansiella ramen för polisskolan måste därför höjas med 1,5 miljoner euro 2004 och ännu mer de kommande åren.

Polisen måste få större resurser för andra ändamål än bara för personalutgifter. Med hjälp av en tydlig anslagsökning kan polisen göra de investeringar som behövs på grund av ökade och mer komplicerade uppgifter, inte minst för att polisens utrustning är så gammal.

Polisen måste få tryggade villkor på behörigt sätt eftersom kraven och förpliktelserna har ökat bland annat på grund av internationaliseringen, IT-utvecklingen och olika typer av brottslighet. Detta har lett till att de avsatta resurserna är underdimensionerade i relation till den utveckling som har skett i vårt samhälle. Särskilt den komplicerade narkotikabrottsligheten och den oroväckande mycket expanderande organiserade brottsligheten kräver dels nya befogenheter för polisen, dels betydligt större resurser.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår vi

att moment 26.75.21 ökas med 10 000 000 euro.

07. Pensioner och ersättningar som staten betalar ut

06. Extra pensioner (förslagsanslag)

Enligt propositionen får anslaget under moment 28.07.06 användas till nya extra pensioner och familjepensioner till anställda vid Krigsinvalidernas Brödraförbund som har vårduppgifter som huvudsyssla och som går i pension senast 2006. Tack vare de extra pensionerna kan de anställda få ett likadant pensionsskydd som statsanställda med motsvarande uppgifter inom den offentliga sektorn.

Vid Kauniala sjukhus och Kyyhkylä rehabiliteringssjukhus finns det drygt 40 personer med en pensionsålder för extra pension vid 58 eller 60 års ålder. De arbetar bland annat som hjälpsköterskor, sjuksköterskor och avdelningssköterskor. När den gällande extra pensionen upphör att gälla stiger deras pensionsålder med upp till 5—7 år. En övergångsperiod fram till 2006, som regeringen föreslår, är orimlig. I till exempel APL-reformen för den privata sektorn ingår det en skyddsklausul för personer som pensioneras senast 2011. Om den extra pensionen gäller fram till 2011 skulle en stor del av den grupp som fortfarande har den gamla så kallade lägre särskilda pensionsåldern få pensionera sig som förväntat.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att motiveringen till moment 28.07.06 ändras till att de extra pensionerna gäller fram till 2011.

81. Vissa utgifter som icke fördelas enligt förvaltningsområde

96. Oförutsedda utgifter (fast anslag)

I budgeten för 2004 höjer regeringen anslaget för oförutsedda utgifter med rent av det 120-dubbla jämfört med den ordinarie budgeten för 2003. I årets budget uppgår anslaget till bara 168 000 euro. Det är visserligen motiverat att gardera sig för oförutsedda utgifter, men höjningen är lindrigt sagt överdriven. Finansutskottet föreslår i betänkandet att anslaget minskas med hälften, till 10 miljoner euro. Också det beloppet förefaller överdimensionerat jämfört med budgeten för i år.

Det fasta anslaget kan gott och väl reduceras ytterligare, till 2 miljoner euro. Om de oförutsedda utgifterna blir större än 2 miljoner euro är det bäst att riksdagen föreläggs en tilläggsbudget.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 28.81.96 minskas med 8 000 000 euro.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

De närmaste åren minskar antalet elever inom grundläggande utbildning när årskullarna blir mindre. I regeringsprogrammet sägs att besparingarna på grund av det minskande antalet elever i första hand ska användas till utveckling av och bättre kvalitet på undervisningen. Stödtjänsterna, till exempel eftermiddagsverksamhet för yngre skolbarn och bättre skolskjuts, är angelägna reformer men bör inte ses som insatser för att utveckla utbildningen. Därför måste det finnas separata anslag för sådana åtgärder. De får enligt vår mening inte finansieras på bekostnad av undervisningskvaliteten, vilket nu blir fallet.

I budgetpropositionen utgår regeringen från att den kommunala ekonomin kommer att vara negativ hela valperioden, och det är en oroväckande strategi. Inom utbildningen får kommunerna lägga ut mer pengar på grund av den höjda kostnadsnivån än de får i statsandelar. Det försvårar avsevärt deras möjligheter att tillhandahålla högkvalitativ grundläggande utbildning. Om det avsätts mer resurser för priserna per enhet för statsandelarna till grundläggande utbildning kan kommunerna minska undervisningsgrupperna inom den grundläggande utbildningen och säkerställa stödundervisningen, specialundervisningen och studiehandledningen. Dessutom kan de då också motverka utslagning bland eleverna.

Med hänvisning till det ovanstående och budgetmotion BM 905/2003 rd föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas med 60 000 000 euro.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg

Bostadsbidragen till studerande förbättrades senast genom en reform som infördes 2000. Då kunde tidigare nedskärningar och höjningar i boendekostnaderna kompenseras en aning. Sedan dess har boendekostnaderna stigit ytterligare för lägenhetshyrorna stiger med ungefär 2—6 % om året beroende på stad. Hyrestaket för bostadstillägget motsvarar således inte de faktiska boendekostnaderna.

Undervisningsministeriets arbetsgrupp för motiverande studiestöd utredde 2002 olika utvecklingsalternativ för studiestödet och det primära förslaget var att den maximala stödtiden för långa examina skulle höjas. Där hann den förra regeringen först. Den andra prioriterade åtgärden var att taket för den hyra som ger de studerande rätt till bostadstillägg ska höjas till 252 euro i månaden för läsåret 2004—2005. På så sätt ska studiestödet bättre räcka till och ersätta de nödvändigaste boendekostnaderna. Fördelen med ett höjt hyrestak är att stödet utsträcks till alla de ungefär 75 000 studerande som får bostadstillägg och har en hyra på minst 252 euro i månaden. Vi anser det motiverat att hyrestaket höjs på det sätt som arbetsgruppen föreslår. Kostnaderna på årsnivå uppgår då till cirka 20 miljoner euro. Höjningen bör träda i kraft från och med läsåret 2004, den 1 augusti 2004. Kostnaderna för nästa år är då cirka 10 miljoner euro.

Med hänvisning till det ovanstående och budgetmotion BM 5/2003 rd föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med 10 000 000 euro.

90. Konst och kultur

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

I samband med budgeten för 2002 förutsatte riksdagen att regeringen utreder problemen med statsandelarna till teatrar och vidtar nödvändiga åtgärder för att undanröja problemen. Utifrån detta utredde en arbetsgrupp inom undervisningsministeriet 2002 hur teater- och orkesterlagen samt statsandelarna fungerar i fråga om teatrar med varierande kostnadsstruktur. Arbetsgruppen ansåg att årsverken också i framtiden är en lämplig kalkylmodell. Problemet är dock att finansieringen släpar efter. Därför är det motiverat att teatrarnas årsverken höjs. Räknat i arbetsår är underskottet 259 årsverken. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalande anser vi det motiverat att årsverkena höjs med cirka 100.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas med 1 000 000 euro.

14. Utvecklande av gårdsbrukets struktur och landsbygden

61. Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbrukets deltagande i utveckling av landsbygden (förslagsanslag)

Sammanlagt 10 miljoner euro förs över från moment 30.14.61 till moment 30.14.63 och ska gå till Gårdsbrukets utvecklingsfond för utgifter på grund av artikel 141.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 30.14.61 minskas med 10 000 000 euro.

63. Utvecklande av landsbygden (reservationsanslag 3 år)

På grund av artikel 141 kommer Gårdsbrukets utvecklingsfond att få ökade utgifter. Redan nu har det kommit in så många investeringsansökningar till arbetskrafts- och näringscentralerna att medlen för nästa år går åt till ansökningar som redan ligger inne. Dessutom kommer utvecklingsfonden att ha mindre resurser att tillgå nästa år. För att främja omstruktureringarna inom jordbruket och för att främja jordbrukssektorn måste Gårdsbrukets utvecklingsfond få större resurser.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 30.14.63 ökas med 10 000 000 euro.

Dessutom föreslår vi

att det i motiveringen till moment 30.14.63 uttalas:

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Ursprungligen föreslog regeringen ett anslag på 558,3 miljoner euro för basväghållningen, vilket är ungefär 50 miljoner euro mindre än i budgeten för i år. Enligt Vägförvaltningen räcker anslaget bara till för att de allmänna vägarna ska vara trafikerbara varje dag och för att ta hand om vägnätets skick. Men anslaget ger inget utrymme för att förbättra vägnätet. Utskottet ökade anslaget med 25 miljoner euro till 583 miljoner euro och framhöll samtidigt att anslagsutvecklingen inte verkar räcka till framöver heller.

Vägtrafiken spelar en stor roll i Finland för industrins konkurrenskraft och för vitaliteten i regionerna. Transportkostnaderna, näringslivets konkurrenskraft och konsumentpriserna påverkas på många sätt av i vilket skick trafiklederna är och hur de fungerar. I motiven till budgetpropositionen sägs att ambitionen med trafikpolitiken är att landet ska ha högkvalitativa, säkra och ekonomiskt fördelaktiga förbindelser. I det sammanhanget spelar vägnätets kapacitet och skick en mycket stor roll.

Dålig beläggning, grusvägar, dåligt väglag, köer och viktbegränsade broar ökar kostnaderna för vägtrafiken. De senaste åren har vägnätet av lägre grad blivit mycket sämre och det förekommer att vägar med dålig beläggning gjorts om till grusvägar. Grusvägarna måste beläggas med viktbegränsningar på grund av dåligt väglag. Då flyttas transporter över till andra rutter eller avbryts tillfälligt. Resultatet är att åkerierna går miste om inkomster samtidigt som deras kostnader stiger. Inom till exempel skogsindustrin medför dåligt väglag årliga merkostnader på 100 miljoner euro.

Också om den nuvarande anslagsnivån för basväghållningen bibehålls kommer behovet av ombyggnader att öka ytterligare de närmaste åren. Det kommer till exempel att finnas betydligt fler broar som kräver reparationer. Nästan hälften av broarna i vårt land är byggda på 1960- och 1970-talet, och reparationer blir aktuella snarare förr än senare. Dåliga broar stör framförallt lastbilstrafiken eftersom allt fler broar beläggs med viktbegränsningar om inte reparationerna kan komma igång tillräckligt snabbt.

Anslagen för en utbyggnad av nya investeringar i basväghållningen är betydligt mindre än det faktiska behovet, vilket gör att trafiksäkerheten blir eftersatt. Enligt en bedömning av Vägförvaltningen kan Vägförvaltningen inte med sina tillbudsstående åtgärder medverka till att dödsfallen i trafiken minskar i den takt som statsrådet räknar med i sitt principbeslut, om anslagen ligger på samma nivå som nu. Nästa år byggs det dessutom betydligt färre GCM-vägar när anslagen till basväghållningen sjunker. Också detta påverkar i hög grad utvecklingen inom trafiksäkerheten och antalet dödsoffer i trafiken. Samlingspartiets mål är att vi ska ha noll dödsfall i trafiken, för varje offer för trafikolyckor är ett offer för mycket.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 31.24.21 ökas med 16 000 000 euro.

25. Statsbidrag för väghållningen

50. Statsbidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar (reservationsanslag 3 år)

De enskilda vägarna utgör ett viktigt tillskott i vårt vägnät och är fortfarande mycket viktiga för många medborgare. Det finns uppskattningsvis 280 000 kilometer enskilda vägar och det finns cirka 500 000 människor med fast bostad vid dem. De enskilda vägarna är alltså av stor betydelse för trafikförbindelserna och en livskraftig landsbygd i glesbebyggda områden. För många är de enskilda vägarna den enda förbindelsen till centrum med service. Invånarna i tätorter behöver dem för sina resor till naturområden och sommarstugor, för äldre människor är de enskilda vägarna ofta en trygghetsgaranti. Dessutom är de enskilda vägarna viktiga transportleder för näringslivet, framförallt för transporter inom jord- och skogsbruk. Drygt 90 procent av virkestransporterna använder enskilda vägar.

Det är beklagligt att de enskilda vägarna på många ställen är i så dåligt skick och att de tunga transporterna belastar dem ytterligare, i så hög grad att ägarna i de enskilda vägarna inte har resurser att satsa på underhåll. Regeringen måste ha som mål att enskilda vägar ska kunna gå att trafikera varje dag och att medborgarna ska ha lika möjligheter att röra sig samtidigt som de enskilda vägarna måste vara farbara.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 31.25.50 ökas med 3 000 000 euro.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

I budgetpropositionen föreslår regeringen 106 miljoner euro till basbanhållningen. I själva verket behövs det ungefär 170 miljoner euro till underhåll av och reparationsinvesteringar i bannätet för att nätet ska vara en säker och konkurrenskraftig trafikled. Vid decennieskiftet avsattes 180—190 miljoner euro årligen för reparationsinvesteringar i bannätet. Tack vare de beloppen kunde bannätet repareras och förfallet stoppas upp.

Nu har läget ändrats radikalt. Viktiga och brådskande reparationer måste göras på cirka 2 000 kilometer banor och upprustningen av gods- och underhållsbangårdarna har först nyligen kommit igång. Enligt en bedömning från VR räcker det föreslagna anslaget för 2004 bara för ungefär 60 procent av det faktiska behovet. Följaktligen får vi fler trafikbegränsningar, vilket strider mot målen i regeringsprogrammet. Säkerhetsriskerna ökar och punktligheten minskar i trafiken. Redan nu ger resenärerna uttryck för sitt missnöje. VR går årligen miste om tiotals miljoner euro på grund av det dåliga bannätet. Förlusterna beror bland annat på förlorade marknadsandelar på grund av långsamma tidtabeller och de låga axelvikterna i godstrafiken. Förlusterna har självfallet negativa effekter för VR:s resultat. Bristen på anslag gör också att överbyggnaderna på viktiga bansträckor inte kan förnyas och repareras i den takt som det behövs. Av samma anledning måste arbetet göras i flera olika omgångar, vilket höjer de slutliga kostnaderna avsevärt.

En kalkyl från VR låter förstå att budgetpropositionen leder till att VR-banavdelningen antingen måste säga upp 100—200 personer eller alternativt permittera 1 000 anställda i 1—2 månader.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 15 000 000 euro.

02. Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården

21. Omkostnader för forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (reservationsanslag 2 år)

Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården har till uppgift att producera information och kunskap på social- och hälsovårdsområdet till beslutsfattare och aktörer på området. För att öka produktiviteten i verksamheten och minska överlappningarna bör centralen betydligt mera koncentrera sig på forskning som kommunerna och staten har direkt nytta av när det gäller att i praktiken fatta beslut om utveckling av social- och hälsovårdstjänsterna och inkomstöverföringarna. Därför är det motiverat att minska det reserverade anslaget i propositionen för omkostnader för forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 33.02.21 minskas med 2 000 000 euro.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Barnfamiljernas ekonomiska problem är vitt kända. Rent av var tionde barnfamilj lever under fattigdomsgränsen. Särskilt familjer med många barn och familjer med en vårdnadshavare har det ekonomiskt svårt. Familjernas ekonomiska osäkerhet och särskilt unga kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden med kortvariga anställningar har tvingat familjerna att skjuta upp barnafödandet eller avstå från förhoppningarna att skaffa flera barn.

Med barnbidragen utjämnas barnfamiljernas större kostnader jämfört med barnlösa familjer. Efter 1995 har barnbidragen inte höjts och indexjusterats att motsvara ökade kostnader, vilket man automatiskt gör i fråga om många andra sociala förmåner. Levnadskostnaderna har däremot stigit med ca 12 procent under dessa år. Därför kan det sägas att barnbidragens reella värde har sjunkit i snart tio års tid.

På grundval av det ovanstående och budgetmotion BM 692/2003 rd föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.15.52 uttalas:

22. Ersättning för skada, ådragen i militärtjänst och vissa utgifter för rehabilitering

59. Statsbidrag för frontveteranernas rehabilitering (reservationsanslag 2 år)

Antalet frontveteraner bland oss är 120 000 och deras medelålder 83 år. Deras funktionsförmåga försämras om deras möjligheter att klara sig på egen hand inte stöds effektivt. En tillräcklig, ändamålsenlig och framförallt regelbunden rehabilitering främjar äldre veteraners förmåga att klara sig på egen hand i dagliga sysslor hemma så länge som möjligt. Samtidigt minskar behovet av dyr institutionsvård.

Det potentiella antalet veteraner som ska rehabiliteras är nästan 90 000 år 2004 när det totala antalet veteraner minskas med krigsinvalider som har rätt till rehabilitering varje år. Om samma andel av veteraner skulle använda sig av möjligheten till rehabilitering som krigsinvalider skulle ca 50 000 veteraner söka sig till rehabilitering.

Anslaget för rehabilitering av frontveteraner är 35,6 miljoner euro 2003. Med anslaget kan ca 35 000 personer rehabiliteras. Summan räcker till rehabilitering vartannat år. Genom att öka perioderna inom den öppna rehabiliteringen kan ett mindre anslag räcka till rehabilitering varje år. Behovet av tilläggsanslag är 6—16 miljoner euro. För närvarande är förhållandet mellan olika rehabiliteringsformer uppskattningsvis 35 procent inom ramen för den öppna rehabiliteringen och 65 procent rehabilitering på anstalt.

Den föreslagna ökningen av anslaget på moment 33.22.59 bör framförallt användas för närrehabilitering, varvid målet om rehabilitering varje år är möjligt att uppnå. Det är viktigt att utveckla innehållet i rehabiliteringen att bättre motsvara veteranernas behov. Den nuvarande rehabiliteringsperioden på anstalt är mycket tung och nyttan av rehabiliteringen blir ofta liten.

Riksdagen godkände 2002 ett uttalande till finansutskottets betänkande om budgetpropositionen för 2003 där "Riksdagen förutsätter att regeringen låter utreda om kvaliteten och kvantiteten på rehabiliteringen av frontveteraner kunde förbättras genom att alla våra krigsveteraner får en möjlighet till årlig rehabilitering." Också i regeringsprogrammet konstateras att frontveteranernas regelrätta rehabilitering utvecklas.

På grundval av det ovanstående och budgetmotion BM 469/2003 rd föreslår vi,

att moment 33.22.59 ökas med 3 000 000 euro.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Hemtjänst är en viktig del av välfärdsservicen för kommuninvånare. Avsikten med hemtjänsten är att möjliggöra för äldre att bo längre hemma, stöda handikappade och deras familjer i dagliga sysslor och hjälpa föräldrar till små barn över svåra tider till exempel när en förälder som sköter sitt barn hemma blir sjuk. Med hjälp av hemtjänst kan man förebygga en utveckling med för tidig institutionsvård och utslagning. En fungerande hemtjänst sparar kommunala medel på lång sikt, eftersom klienter som anlitar dessa tjänster har bättre möjligheter att klara sig på egen hand.

Hemtjänsten har under de senaste åren bantats ned i oroväckande grad. Efter minskningen av hemtjänst och förebyggande familjearbete har omhändertagande, flyttning av barn och andra tunga krisåtgärder nästan tredubblats. En åldrande befolkning kommer redan i en nära framtid att utgöra en av de största utmaningarna såväl ekonomiskt som socialt. Enligt barometern för utvecklingshämning har man upplevt att hemtjänsten för handikappade och tillfällig vård hemma har försämrats ytterligare från den nivå som redan tidigare upplevdes som svag.

Äldre, handikappade och barnfamiljer är ojämlika på riksplan beroende på vilken kommun de bor i. Kommunerna ger hemservice ofta till en ganska snäv kundkrets och i mera begränsad omfattning än lagstiftningen möjliggör. Detta beror till stor del på att många kommuners ekonomi på lång sikt har blivit sämre och att kommunerna inte kan sköta de skyldigheter som de ålagts. I år blir finansieringen av kommunal ekonomi klart sämre. För att hemservice ska kunna produceras i enlighet med den förordning som utfärdats med stöd av socialvårdslagen bör statsandelen för social- och hälsovårdens driftskostnader klart ökas.

Det är ofta närståendevårdare som frivilligt tar ansvar för vården av en närstående åldring eller handikappad. Närståendevårdaren arbetar huvudsakligen ensam och har ansvar för många ärenden. Närståendevårdaren har enligt socialvårdslagen rätt till bara högst två lediga dagar i månaden. Ett ledigt veckoslut i månaden samt en oavbruten ledighet på minst en vecka varje år är dessutom möjliga enligt förordningen. Man är dock i praktiken långt ifrån detta mål och arrangemangen för två lediga dagar haltar dessutom.

Vid sidan av situationen för äldre närståendevårdare borde man fästa mera uppmärksamhet vid de närståendevårdare som sköter handikappade barn. En sådan vård kan pågå i årtionden och kan vara ytterst krävande vid sidan av arbete eller dygnet runt. Föräldrar som är närståendevårdare borde också kunna erbjuda sina barn likadana möjligheter till rekreation som föräldrar till friska barn.

Riksdagen har vid flera tillfällen uppmärksammat behovet att förbättra närståendevårdarnas ställning. Nyligen i juni krävde finansutskottets social- och arbetsdelegation för sin del att regeringen uppmärksammar närståendevårdarnas likvärdiga ställning och garanterar en tillräcklig stöd- och servicenivå oberoende av vilken kommun man bor i. I regeringsprogrammet finns en skrivning om att närståendevårdarnas ställning förbättras. I denna budget är det möjligt att gå från ord till handling.

På grundval av ovanstående och budgetmotionerna BM 554/2003 rd och BM 555/2003 rd föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 5 000 000 euro.

32. Statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård (fast anslag)

Särskild statsandel för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning och forskning, dvs. inkomsterna från den särskilda statsandelen, har utgjort en viktig inkomstkälla för universitetscentralsjukhusen. Statens ersättning till universitetssjukhus har minskat med 30 procent sedan 1994. Anslaget för forskning och undervisning var tidigare 12 procent av sjukhusets kostnader medan det för närvarande täcker nätt och jämt 4 procent. Antalet personer som får grundutbildning till läkare och tandläkare har mer än fördubblats från 1994 till 2002. Man tänker dock inte höja det totala statsbidraget i budgeten för 2004 varför läkarutbildningen i fortsättningen kommer att allt mera betalas av kommunerna.

Hälsovetenskaplig forskning är koncentrerad huvudsakligen till fem universitetssjukhus i vårt land: Helsingfors, Kuopio, Uleåborg, Tammerfors och Åbo. Forskningen är strängt reglerad genom att en etisk kommission och överläkare på klinikerna godkänner forskningsplanerna. De vanligaste forskningsmetoderna går ut på att patienter kallas till efterkontroll för utvärdering av vårdresultat samt laboratorie- och röntgenundersökningar. Besök på kliniken och undersökningarna kostar. Det är inte rätt att, som det för närvarande är, kommuner som finansierar universitetssjukhus betalar den största delen av kostnaderna för undersökningar. Resultaten och utvecklingen av vården gagnar dock alla finländare.

Universitetssjukhusen har en viktig roll i att ta fram ny medicinsk kunskap och tillämpa och förmedla den till blivande läkare och tandläkare. Bantningen av finansieringen har en negativ effekt på möjligheterna för forskningsarbetet. Osäkerheten om den fortsatta finansieringen avspeglar sig i minskat intresse för forskning.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 33.32.32 ökas med 2 500 000 euro.

33. Statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnader för läkar- och tandläkarutbildning (förslagsanslag)

På grundval av motiveringen till moment 33.32.32 föreslår vi

att moment 33.32.33 ökas med 2 500 000 euro.

06. Arbetskraftspolitiken

Minskningen av arbetslösheten förutsätter åtgärder för att skapa bestående riktiga arbetsplatser. Därför bör den ekonomiska tillväxten stödas, strukturerna i arbetslivet ändras och arbetskraftsförvaltningens service effektiviseras.

Dagens aktiva arbetskraftspolitik behövs för att lindra problemen till följd av arbetslösheten. Den nuvarande arbetskraftspolitiken har dock inte helt lyckats i sin uppgift. Speciellt har man inte kunnat minska den långvariga strukturella arbetslösheten i särskilt stor utsträckning. Genom sysselsättningsåtgärder har man bara kortvarigt kunnat avbryta arbetslösheten men efter stödperioden har den som blivit sysselsatt eller gått en kurs inom ramen för den yrkesinriktade utbildningen inte hittat ett riktigt jobb. Enligt utredningar är det inte mera sannolikt att den som deltagit i arbetskraftspolitiska åtgärder blir sysselsatt än de arbetslösa som inte har deltagit i motsvarande åtgärder. Ofta utgör deltagandet i arbetskraftspolitiska åtgärder till och med ett hinder att bli sysselsatt.

Trots detta föreslås i regeringens budgetförslag att de traditionella sysselsättningsåtgärderna och antalet kurser ökas. Med stöd av det ovan sagda är det motiverat att minska anslagen för arbetskraftspolitiken med sammanlagt 30 miljoner euro. Detta anslag kommer att användas under budgetens övriga huvudtitlar för att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och riktiga arbetsplatser.

29. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (förslagsanslag)

Regeringen föreslår 518 878 000 euro för sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt för speciella åtgärder. Detta anslag används bland annat för yrkesinriktad arbetskraftsutbildning, orienterande arbetskraftsutbildning och stödsysselsättning. Anslaget för dessa åtgärder minskas med 20 miljoner euro i enlighet med det ovan sagda.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 34.06.29 minskas med 20 000 000 euro.

50. Studiesociala förmåner för dem som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (förslagsanslag)

För studiesociala förmåner för dem som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning föreslår regeringen 135 040 000 euro. Anslaget används för betalning av utbildningsstöd och ersättning för uppehälle för dem som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. I och med ändringen av moment 34.06.29 minskar också behovet av anslag på moment 34.06.50.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 34.06.50 minskas med 6 000 000 euro.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Regeringen föreslår att 1 080 060 000 euro beviljas för arbetsmarknadsstöd. Av anslaget betalas ersättning för uppehälle till den som deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder och fullt arbetsmarknadsstöd till den som deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder och som annars skulle få sänkt arbetsmarknadsstöd på grund av behovsprövningen. Eftersom anslaget för arbetskraftspolitiska åtgärder minskas är det också motiverat att minska anslaget på moment 34.06.52.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 34.06.52 minskas med 4 000 000 euro.

30. Främjande av boendet

60. Överföring till statens bostadsfond

Räntestöd för ombyggnad av bostadsaktiebolagshus ingår inte i regeringens budgetproposition. Om frågan uppnåddes en överenskommelse i samband med inkomstpolitiska förhandlingar hösten 2002. Husbolagen har från och med ingången av detta år kunnat ansöka om räntestöd för lån för reparation av fasader, tak och rör. Många bostadsaktiebolag har uppgjort planer också för nästa år, eftersom bolagen har uppmuntrats att bygga om sina hus också med hänvisning till sysselsättningsaspekter.

Slopandet av räntestödet för nästa år innebär uppskjutning av ombyggnader till exempel i förorterna med tiotusentals bostadshus som kräver reparation. Den redan förut flagranta skillnaden mellan hyreshus som byggts om med samhällets och bidragens hjälp och förfallande ägarhus bara ökar i framtiden om ingen korrigering fås till stånd.

Ombyggnad av bostadsaktiebolag kräver långsiktighet som inte stöds av en ettårig lag för erhållande av räntestöd. De som ansöker om lån eller understöd har inte kunnat bereda sig på att lagen inte gäller år 2004.

På grundval av det ovanstående och budgetmotion BM 799/2003 rd föreslår vi

att motiveringen till moment 35.30.60 kompletteras med att år 2004 får som räntestödslån godkännas också lån för ombyggnad i enlighet med lagen om räntestöd för lån för bostadsaktiebolagshus.

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet

01. Skatt på inkomst och förmögenhet

Regeringen har offentliggjort sin avsikt att överföra avkastningen av samfundsskatt helt på staten och ersätta kommuner för detta inkomstbortfall med höjda statsandelar. Samlingspartiet anser att avkastningen av samfundsskatt inte ska tas bort från kommunerna ens i den stabila kommunekonomins namn. Kommunernas egen skattebas är en grundläggande fråga för den kommunala självstyrelsen. Den nuvarande modellen har uppmuntrat kommuner att utveckla näringspolitiken och därigenom befästa sin inkomstbas. Överföringen av skatteinkomster till statsandelar ökar kommunernas beroende av staten och försvagar den kommunala självstyrelsen.

I stället för att samfundsskatten avskaffas bör kommunernas andel av samfundsskatten stegvis återställas till den nivå som föregick den föregående nedskärningen. Detta innebär att utdelningen av samfundsskatten till kommunerna höjs tillbaka till 23,2 procent under denna valperiod.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att i motiveringen till moment 11.01.01 uttalas:

03. Dividendinkomster

01. Dividendinkomster

Regeringen uppnådde en överenskommelse om ändringar i kapital- och företagsbeskattningen som träder i kraft vid ingången av 2005. Enligt uppgörelsen börjar man delvis dubbelbeskatta dividender. Detta kommer med stor sannolikhet att öka dividendutdelningen för 2004. Egentliga beslut om dividendutdelningen fattas i januari—mars när företagen färdigställer sina bokslut för innevarande år. Tecken på stora dividendutdelningar har redan setts under hösten både i börsföretag och små och medelstora företag.

När det gäller innevarande år uppskattas det att staten får närmare 670 miljoner euro i dividendinkomster. Inkomstposten i fråga om dividendinkomster i den egentliga budgeten för 2003 höjdes i årets första tilläggsbudget med cirka 210 miljoner euro på basis av uppgifter om influtna inkomster. Den ökade dividendutdelningen kommer säkert att påverka också dividendinkomsterna till staten som budgeterats till 600 mijoner euro för 2004. Det finns anledning att höja denna dividendinkomstpost måttfullt från årets influtna inkomster.

Det är ändamålsenligt att ett tilläggsanslag på 15 miljoner euro som behövs för anslagen för banhållning finansieras genom att motsvarande summa av VR Ab:s vinst inkomstförs till staten.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 13.03.01 ökas med 88 000 000 euro.

30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Ansvaret för våra medmänniskor och miljön är gränsöverskridande. Framtidens utmaningar förutsätter demokratiska beslut på lokal, nationell och övernationell nivå. En okontrollerad globalisering av ekonomin hotar dels utvecklingsländernas möjligheter att förbättra befolkningens levnadsförhållanden, dels den nordiska välfärdsstaten. Ekonomin ska fungera så att medborgarna har nytta av den och inte tvärtom.

En arbetsgrupp som utrett nivån och kvaliteten på utvecklingssamarbetet lämnade sin slutrapport den 19 mars 2003. Arbetsgruppen, som leddes av statsrådet Holkeri, konstaterade bland annat att utvecklingssamarbetet har stor betydelse för ambitionen att garantera en omfattande säkerhet i en allt mer global värld. Samarbetets huvudmål är att minska fattigdomen. Om målet ska nås måste i synnerhet insatser för jämställdhet och respekt för de mänskliga rättigheterna betonas.

Samarbetet kan få större effekt dels genom tematisk inriktning på utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration, dels genom att Finlands stöd inriktas på allt färre men större samarbetshelheter. Inom det bilaterala samarbetet betonas medinflytande och där kan Finland tillföra ett mervärde utifrån sitt eget perspektiv. Inom EU siktar Finland på bättre kvalitet på gemenskapsstödet och på att biståndsfrågorna vägs in i all EU-verksamhet. Internationellt främjas en bättre samordning och harmonisering av utvecklingssamarbetet.

Anslaget för utvecklingssamarbete måste senast 2010 höjas till 0,7 % av bruttonationalinkomsten i enlighet med vårt åtagande i FN. Under denna valperiod höjs andelen 2004 till 0,41 %, 2005 till 0,46 %, 2006 till 0,51 % och 2007 till 0,55 %.

Anslagshöjningen kommer 2004—2007 främst att användas till multilateralt samarbete. En utjämning sker senare genom en snabbare ökning av det bilaterala samarbetet så att förhållandet mellan Finlands multilaterala och bilaterala samarbete inte väsentligt ändras på lång sikt, sägs det i rapporten.

Att höja anslaget för utvecklingssamarbete är motiverat också därför att Finlands anslag på sin nuvarande nivå med nöd och näppe når upp till genomsnittet inom EU. Finland är ett rikt land och måste satsa på att hjälpa dem som bor i de fattigaste länderna och stödja dessa länders utveckling. Detta är en investering i global säkerhet.

Finland har åtagit sig att höja biståndet till 0,7 % av bni. Enligt en utredning är över hälften av finländarna beredda att höja biståndet till 0,5 % av bni. I enlighet med den tidtabell som Holkeris arbetsgrupp föreslagit föreslår vi att anslagsnivån i budgetpropositionen för 2004 höjs så att den motsvarar 0,41 % av bni.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 708/2003 rd föreslår vi

att moment 24.30.66 ökas med 44 320 000 euro för egentligt bistånd.

01. Ministeriet och myndigheter i samband med det

51. Vissa ersättningar och understöd som betalas av staten (förslagsanslag)

Enligt den nya samiska språklagen har samerna rätt att inom samernas hembygdsområde hos statliga och kommunala myndigheter välja om de vill använda finska eller samiska. Syftet med lagen är att den rätt att använda modersmålet som samerna garanteras i lagen även förverkligas i praktiken.

Myndigheterna inom samernas hembygdsområde har en skyldighet att i sin verksamhet främja användningen av samiska. De ska använda samiska till exempel i brev till klienter och i meddelanden om de vet eller utan oskäligt besvär kan ta reda på om mottagaren är samisktalande. De kommunala myndigheterna ska vid sidan om finska även använda samiska i protokoll och andra handlingar som är av allmän betydelse. Dessutom ska i synnerhet lagar och andra bestämmelser som gäller samerna publiceras på samiska.

De statliga och kommunala myndigheterna inom samernas hembygdsområde ska när de anställer personal se till att de kan betjäna sina klienter även på samiska. De ska också genom utbildning och på andra sätt se till att de anställda har sådana kunskaper i samiska som deras uppgifter kräver.

Det kan på grundval av utredningar konstateras att det för närvarande finns så lite personal som kan samiska att det inte är möjligt att uträtta ärenden på samiska utan stora praktiska problem och förseningar. Det är ofta över huvud taget inte möjligt att sköta sina ärenden utan tolk.

I samiska språklagen försöker man minska behovet av tolkning och översättning bland annat genom bestämmelser om krav på språkkunskaper för tjänstemännen och om tjänstledighet för språkstudier. Syftet är att öka antalet tjänstemän som kan samiska.

Det har reserverats 100 000 euro för tilläggskostnader på grund av att språklagen träder i kraft. Pengarna räcker till för att inrätta två nya tjänster som översättare-tolk vid byrån för samiska språket. Det behövs ett betydligt större anslag för att det ska gå att minska behovet av tolkning och översättning genom förbättring av tjänstemännens språkkunskaper.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Enligt lagen ska hälso- och sjukvården i fängelserna ordnas så att fångarna i förhållande till den övriga befolkningen har jämbördiga möjligheter att främja sin hälsa, förebygga sjukdomar och erhålla tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster. Fångens hälsa får inte lida av fängelsevistelsen. Fängelsena försöker också genom hälso- och sjukvård göra det lättare för fångarna att klara sig i frihet. Lagen om patientens ställning och rättigheter gäller även för patienter som är fångar.

Det finns allt fler fångar som behöver sjukvård. Både utgifterna för sjukvård utanför fängelserna och utgifterna för läkemedel har under de senaste åren ökat med tiotals procent per år. En arbetsgrupp tillsatt av Brottspåföljdsverket färdigställde i början av 2003 en utredning om utvecklings- och resursbehoven för hälso- och sjukvården i fängelserna.

Enligt arbetsgruppens utredning är 46 % av fångarna drogberoende eller missbrukare. Psykiatriska störningar som kräver vård konstaterades hos 39 % av fångarna. Nästan 30 % av fångarna har C-hepatit och andelen hiv-positiva är 1,1 %. Sammanlagt 58 % av fångarna har ständig medicinering och 39 % psykiatrisk medicinering. Ökningen av de svåra fallen har lett till att fängelsernas hälso- och sjukvårdspersonal utnyttjar så gott som alla sina resurser.

År 2001 uppsökte fångar poliklinikvård över 28 000 gånger. Av dessa vårdbesök utgjordes nästan 17 % av hälso- och sjukvårdstjänster utanför fängelserna. Kostnaderna för vården utanför fängelserna var i fjol 1,8 miljoner euro. Ökningen på två år är 64 % och inom ramen för detta är ökningen av sjukhusens kostnader för vårddagar ända upp till 120 %. Sjukhusvård utanför fängelserna behövs bland annat när fängelsesjukhuset inte kan tillhandahålla tillräckligt med tjänster eller när alla patientplatser är belagda.

Arbetsgruppen fäste sig också vid att fängelserna ser ut att samla upp allt fler ytterst svårbehandlade och allvarligt sjuka patienter med både kroniska psykiatriska sjukdomar och livshotande avgiftningssymtom. Arbetsgruppen ansåg med stöd av sina medlemmars kliniska erfarenhet och sin utredning att hälso- och sjukvården inom fångvården uppenbart i allt större utsträckning får axla ansvaret för allvarliga hälsoproblem som kan sättas i samband med utslagning. Orsaken förefaller helt klart att vara det ökade bruket av alkohol och narkotika och ytterst sannolikt också den näst intill totala nedkörningen av den psykiatriska sjukvården i kommunerna i början av 1990-talet. Allvarligt störda, t.o.m. kroniskt schizofrena patienter hamnar i fängelse till följd av sitt berusningsmedelsberoende, eftersom deras brott är så lindriga att de inte förpassas till sinnesundersökning.

Fångarnas hälso- och sjukvård är i kris. Fängelserna har svårt att rekrytera ordinarie läkare. Fängelset står för samtliga kostnader för fångarnas hälso- och sjukvård. Fångvårdsväsendet har små möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen. Sjuka och vårdbehövande fångar måste skötas under straffverkställighetstiden.

Hälso- och sjukvårdsutgifterna ökar därmed okontrollerat helt oberoende av fångvårdsväsendet. Om det inte anvisas adekvata resurser för dem, slukar de fångvårdens omkostnader och inskränker verksamheterna.

Regeringspartiernas riksdagsgrupper föreslår att omkostnaderna för verkställighet av straff ökas med 2 miljoner euro. En sådan satsning räcker dock inte till för att avhjälpa krisläget. Det har på grundval av bokslutsprognosen för 2003 bedömts att tilläggsbehovet är sammanlagt 6 miljoner euro; tilläggsbehovet har då beräknats i enlighet med föreslagna utvecklingsbehov och tilläggsutgifter som är kända. Gröna riksdagsgruppen föreslår därför ytterligare ett tilllägg på 3 000 000 euro till omkostnaderna för verkställighet av straff i syfte att trygga hälsovårdstjänsterna i fängelserna.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 20/2003 rd föreslår vi

att moment 25.50.21 ökas med 3 000 000 euro i syfte att trygga fångarnas hälso- och sjukvård.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Statsandelssystemet och utjämningen av skatteinkomster kan inte lösa de problem som beror på de stora skillnaderna mellan kommunerna varken i utflyttningsbygder eller i urbana regioner, alltså i tillväxtcentra och orter omkring dem. Kommunerna har över lag ojämnt fördelade skyldigheter, vilket borde beaktas i beräkningsgrunderna för statsandelarna.

Skyldigheter av detta slag orsakas av bl.a. anhopade sociala problem, behovet av kollektiv trafik, andelen kommuninvånare med funktionshinder, modersmålsundervisning för invandrare, integreringen av fångar i det civila samhället, antalet utkomststödstagare och missbrukarproblem. Beräkningsgrunderna för statsandelarna måste ändras så att problemen bättre kan beaktas.

Ändringarna i utdelningen av samfundsskatten under de senaste åren har haft mycket stora konsekvenser framför allt för Helsingfors stads ekonomi. Med sina ensidiga beslut har staten lagt beslag på en allt större andel av samfundsskatten, alltså naggat kommunernas andel i kanterna. Samtidigt har utdelningen mellan kommunerna ändrats till Helsingfors stads nackdel.

Hela den kommunala ekonomin uppvisar ett underskott för nästa år, och så kommer läget att förbli resten av regeringsperioden, om man får tro tidens tecken. Kommunerna måste kunna ta in skatter för att finansiera sin basservice. Därför är det viktigt att samfundsskatten fortfarande är en kommunal skatt.

Den kommunala ekonomin har i år försämrats drastiskt. Sämre årsbidrag har varit ett typiskt drag för i synnerhet de stora städerna, där den ekonomiska utvecklingen började peka nedåt redan i fjol. Försämringen berodde delvis på det dåliga ekonomiska läget, men också på åtgärderna från statens sida, vilka gällde kommuner med stark ekonomi. Samfundsskatten är ett viktigt instrument för finansieringen av den kommunala servicen. Dessutom är den ett incitament för kommunerna i näringspolitiken och den tillhörande planläggningspolitiken.

Om samfundsskatten slopas blir osäkerheten i den kommunala politiken ännu större. De täta ändringarna av skattekriterierna och statsandelarna men också de nya reformerna av tjänstestrukturen med sina osäkra kostnadseffekter har redan länge försvårat den ekonomiska planeringen i kommunerna. De nuvarande reglerna för utdelningen är ett bra instrument för utjämning av konjunkturfluktuationerna på grund av samfundsskatten. Kommunernas utdelning kan nu förutses mycket bättre än tidigare. Dessutom har kommunerna ekonomiska och bokföringsmässiga instrument för att balansera upp fluktuationer i inkomsterna från samfundsskatten. Det finns alltså inget fog för finansministeriets viktigaste kriterium att skära i kommunernas rätt till utdelning från samfundsskatten.

Gröna riksdagsgruppen motsätter sig regeringens planer på att slopa samfundsskatten för kommunerna. I en situation där regeringen vill skapa 100 000 nya arbetstillfällen framstår planerna på att slopa samfundsskatten som konstiga. Regeringen kan inte frånta kommunerna deras enda äkta incitament till en näringspolitik som skapar nya arbetstillfällen. Inför valet gavs löften om att kommunerna skulle få behålla intäkterna från samfundsskatten. Även Kommunförbundet har kraftigt motsatt sig slopandet av kommunernas samfundsskatteandel.

Regeringen har inte riktigt tänkt tanken ut när det gäller vilka konsekvenser slopandet av samfundsskatten faktiskt kan få för kommunernas näringspolitik. Samfundsskatten har varit ett faktiskt incitament för kommunerna när det gäller att själv aktivt få nya arbetstillfällen. I ett läge då hela landet behöver nya jobb borde staten förstå att hålla fast vid ett sådant incitament.

Regeringens modell kan också påskynda nedbrytningen av samhällsstrukturen eftersom den gynnar kranskommunerna till städer på de centrala städernas bekostnad. Statsminster Vanhanen har fört fram tanken om att huvudstadsregionen gemensamt kan få den andel av samfundsskatten som hör till Helsingforsregionens kommuner. Även de gröna har fört fram denna tanke inför det senaste kommunalvalet. Regeringen bör allvarligt överväga Vanhanens förslag i stället för att slopa samfundsskatten.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 191/2003 rd föreslår vi

att moment 26.97.31 ökas med ytterligare 50 000 000 euro för tilläggsutgifterna för omstrukturering av beräkningsgrunderna för statsandelssystemet.

10. Försvarsmakten

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 3 år)

Finlands försvarsanslag är i relation till invånarantalet mer än dubbelt så stora som i europeiska icke-medlemmar av Nato i snitt. Vårt vapensystem är redan nu Natokompatibelt. Under de senaste åren har försvarets huvudtitel ökat kraftigt i förhållande till statens övriga utgifter. Därför föreslår vi att upphandlingen av försvarsmateriel minskas med 5 % från det som regeringen föreslår och att nedskärningen koncentreras till vapenupphandling utomlands.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 709/2003 rd föreslår vi

att moment 27.10.16, dvs. det anslag som föreslagits för anskaffning av försvarsmateriel, minskas med 28 630 000 euro.

18. Skatteförvaltningen

21. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Staten förlorar flera miljarder euro i skatteinkomster på grund av den grå ekonomin och eventuellt övernationellt skattekringgående. Den egentliga ekonomiska brottsligheten har ökat ytterligare under den senaste tiden och lockat till sig narkotikabrottslighet och annan brottslighet utöver de tidigare aktörerna. Det är positivt att budgeten innehåller ett tillägg på en miljon euro till polisens anslag för effektiviserad utredning av ekonomiska brott. Det krävs emellertid också ytterligare anslag för att bekämpa den grå ekonomin om åtgärderna ska bli effektivare. En sådan investering skulle tillsammans med de lagstiftningsåtgärder som forskarna på området har föreslagit ge mångdubbel avkastning redan under denna valperiod.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 576/2003 rd föreslår vi

att moment 28.18.21 ökas med 3 000 000 euro för bekämpning av den grå ekonomin.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 3 år)

Enligt regeringsprogrammet kommer Finland att öka finansieringen av forskningen under de närmaste åren, men den tilläggsfinansiering som universiteten fått 2002—2004 kommer i fortsättningen att öka mindre. Ändå har även det nuvarande tilläggsfinansieringsprogrammet varit otillräckligt och inte tjänat avsett syfte eftersom ökningen använts till att öka antalet studerande. Således har situationen inom universiteten i själva verket inte förbättrats.

Den offentliga finansieringen till universiteten har under de senaste åren använts till utvidgning av universiteten och inte till en nivåhöjning. Åren 1992—2001 ökade antalet studerande med 33 %, antalet magistrar med 38 % och antalet doktorer med 128 %. Däremot skedde en minskning av antalet lärare med 3 %. Även om man i Finland mer än någonsin förr talar om forskningens kvalitet, satsar man på kvantitet i universitetsarbetet. Modellen för finansiering av universitetens verksamhet medför att universiteten primärt vill att så många som möjligt avlägger examen. Följden är att grundutbildningen lider på grund av resursbrist. Denna resursbrist syns i form av massföreläsningar, boktentamina och avsaknad av den omtalade personliga återkopplingen och handledningen. Detta kan också vara en av orsakerna till de långa studietiderna.

Det går inte att ha färre lärare utan att försämra kvaliteten. Samtidigt uppkommer det nya forskningsområden, forskningsutrustningen blir dyrare och det internationella samarbetet kräver deltagande i olika möten och seminarier. Resurser måste nu allokeras för att förbättra kvaliteten på grundutbildningen.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 541/2003 rd föreslår vi

att moment 29.10.21 ökas med 10 000 000 euro i syfte att förbättra kvaliteten på grundutbildningen vid universiteten.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Det är en viktig uppgift för utbildningsväsendet att försöka förhindra att barn och ungdomar hamnar utanför systemet. Det är ett problem både för den enskilda individen och samhället om någon faller ur utbildningssystemet. I Finland slutför nästan alla unga, med undantag av några hundra, sin grundskola. Men 7—8 % av de unga hamnar utanför utbildningen på andra stadiet redan vid starten eller avbryter senare sina studier. För att förhindra att ungdomar hamnar utanför hela utbildningssystemet är det viktigt att det satsas på kvalitet i grundskoleundervisningen och på handledning och motivering av dem som av en eller annan orsak inte får eller inte vill ha en fortbildningsplats. Detta innebär att kommunerna bör ha adekvata resurser till exempel för att minska gruppernas storlek i den grundläggande undervisningen, säkerställa att det finns tillräckligt många timmar närundervisning i den yrkesinriktade utbildningen på andra stadiet och att det går att få adekvat studiehandledning i gymnasiet.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 424/2003 rd föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas med ytterligare 20 000 000 euro för förbättring av kvaliteten på den grundläggande undervisningen och utbildningen på andra stadiet.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Med bostadstillägget till studiestödet ersätts 80 % av hyreskostnader på högst 214,44 euro. Bostadstillägget kan således vara högst 171,55 euro per månad. Villkor för bostadstillägget är att den studerande är i behov av ekonomiskt stöd och att hans eller hennes studier framskrider.

Den högsta hyra för vilken bostadstillägget betalas motsvarar ändå inte de hyror som studenterna i praktiken betalar. En stor del av de studerande har boendekostnader som uppgår till till och med hälften av de disponibla inkomsterna per månad. Om hyrestaket på bostadstillägget höjs har de studerande bättre möjligheter att verkligen satsa på studierna. Höjning av hyrestaket på bostadstillägget skulle gälla studerande på alla stadier.

I undervisningsministeriets promemoria gällande studiestödets sporrande effekt föreslås det att hyrestaket på bostadstillägget höjs till 252 euro, varvid bostadstillägget skulle vara högst 201,64 euro per månad. Höjningen föreslås träda i kraft den 1 september 2004.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 5/2003 rd föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 10 000 000 euro i syfte att höja studiestödets bostadstillägg till 252 euro.

90. Konst och kultur

30. Statsandelar och -understöd för de allmänna bibliotekens driftskostnader (förslagsanslag)

Ett folk med självrespekt uppskattar sin nationella kultur. Ett civiliserat samhälle tillhandahåller ett tryggat kulturutbud. Om det är något vi finländare är stolta över är det våra avgiftsfria bibliotek. Kultur främjar hälsa och öppnar nya världar.

De som besöker vårt land kan inte låta bli att beundra våra avgiftsfria bibliotek, oavsett var de kommer i från. Biblioteken erbjuder inte bara boklån utan det går även att låna musik och filmer samt att surfa på nätet. Biblioteken är också mycket viktiga när det gäller att garantera ett jämlikt informationssamhälle som är öppet för alla. Men biblioteken kan inte leva och fortbestå utan adekvata anslag. Om fattigdom är att inte kunna ta del av det som de flesta har möjlighet till så är det uttryckligen biblioteken som effektivt kan avhjälpa en sådan brist.

Som en del av sparåtgärderna inom statsekonomin har bibliotekens lagstadgade statsandelar sedan 1994 i stället delvis finansierats med intäkter från tippningsvinstmedel. I budgeten för 2001 täcktes under 10 % av statsandelarna med allmänna budgetmedel. När situationen för statsekonomin har blivit bättre har riksdagen i flera sammanhang påpekat att de lagstadgade utgifterna bör täckas med allmänna budgetmedel. I samband med behandlingen av statsbudgeten för 2000 godkände riksdagen ett uttalande där det förutsattes att regeringen utarbetar en plan för hur de lagstadgade statsandelar som nu finansieras med vinstmedel från tippning och penninglotterier så småningom kan täckas med allmänna budgetmedel. I lagen om användning av avkastningen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel från 2001 föreskrivs att statsandelarna till biblioteken under en övergångsperiod på 10 år ska täckas med allmänna budgetmedel och att denna ändring inleds i samband med budgeten för 2003.

I syfte att hinna i kapp den tidsplan som godkändes i samband med lotterilagen föreslår vi att anslaget för bibliotekens driftskostnader höjs med 10 000 000 euro.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 24/2003 rd föreslår vi

att moment 29.90.30 ökas med ytterligare 10 000 000 euro för de allmänna bibliotekens driftskostnader.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Ett välfungerande bannät är grundvalen för att hela trafiksystemet ska fungera. De största problemen är att bannätet är föråldrat och att det fattas bankapacitet. Om tågtrafiken ska bli mer konkurrenskraftig måste bannätet förbättras och järnvägstrafiken utvecklas. Det krävs målmedvetna höjningar av anslagen för banhållningen i stället för nedskärningar.

Basbanhållningen omfattar underhåll av banorna och reinvesteringar, bland annat förnyande av överbyggnaden och säkerhetsanordningarna. Kostnaderna för underhåll av bannätet är enligt 2000 års kostnadsnivå 115 miljoner per år. Banorna i Finland är gamla och behovet av reinvesteringar har hopat sig på grund av försummelserna på 1980-talet. Även om det gjorts omfattande reinvesteringar från och med 1990-talet slukar det fortfarande en stor del av pengarna för basbanhållningen. Det är motiverat att stärka basbanhållningens finansieringsbas så att reinvesteringar kan göras planenligt och så att det inte behövs trafik- och driftsbegränsningar i trafiknätet på grund av försenade reinvesteringar.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 732/2003 rd föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 12 000 000 euro för basbanhållningen.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Regeringen föreslår 79,3 miljoner euro under momentet för köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster. Av detta anslag ska en miljon euro användas till stöd för Kvarkentrafiken. Enligt budgetöverenskommelsen mellan regeringspartiernas riksdagsgrupper ökas momentet med tre miljoner euro. Då trafikökningen tilltar kan anslaget inte ens efter detta tillägg anses vara tillräckligt, och möjligheterna att utveckla regional- och kommunaltrafiken på ett adekvat sätt försämras ytterligare. Det är ett krasst faktum att verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken kommer att försämras till exempel i glesbygden i norra och östra Finland och att det blir dyrare att resa.

Även kollektivtrafiken i städerna påverkas av bristen på pengar för köp och utveckling av kollektivtrafiktjänster: kollektivtrafiken utvecklas långsammare och trycket ökar på höjda biljettpriser. Regeringens mål att öka kollektivtrafikens andel av persontrafiken på stadsområden kommer således inte att uppnås inom ramen för detta anslag.

Förslaget stöder inte heller insatserna för förbättring av trafiksäkerheten, eftersom en ökning av kollektivtrafikens andel av persontrafiken enligt undersökningar är det bästa sättet att förbättra trafiksäkerheten.

Det behövs också nya idéer för utveckling av kollektivtrafiken. I statsbudgeten ska finnas anslag även för utvecklingen av regionala kollektivtrafiksystem (bl.a. planeringen och byggandet av snabbjärnvägar) samt resecentra.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotionen BM 8/2003 rd föreslår vi

att moment 31.60.63 ökas med 5 200 000 euro för köp och utveckling av kollektivtrafiktjänster.

99. Övriga utgifter inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde

78. Byggande av trafikförbindelser till Nordsjö hamn (förslagsanslag)

Hamnprojektet i Nordsjö hotar många biotoper och arter belägna på hamnområdet eller i närheten av det. På grund av områdets naturvärden har det varit nödvändigt att utarbeta en omfattande utredning om projektets miljökonsekvenser. Utredningarna har visat att hamnprojektet i betydlig utsträckning skulle försvaga skyddsvärden på Naturaområdet. Projektet har också stridit mot de mål som har uppställts i EU:s habitat- och fågeldirektiv.

Behandlingen av hamnprojektet har ännu inte slutförts i EU-kommissionen. Om kommissionen anser att Finland har brutit mot gemenskapsrätten, kan kommissionen föra ärendet vidare till EG-domstolen. Om EG-domstolen konstaterar att Finland har brutit mot gemenskapsrätten, är det möjligt att domstolen kräver att byggnadsloven i Nordsjö hamn upphävs och att hamnområdet restaureras. De är viktigt att först vänta på att beslut fattas på gemenskapsnivå innan det i Finland fattas några beslut om finansieringen av hamnprojektet. Det föreslås att anslaget för byggandet av farleder till och från hamnen stryks.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 9/2003 rd föreslår vi

att moment 31.99.78 och anslaget på 51 000 000 euro under momentet stryks ur budgeten.

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Stöd för förnybara energikällor

Det behövs långsiktiga insatser och förutsebara stödnivåer av regeringen för att användningen av förnybara energikällor ska kunna främjas. Avancerad och bättre teknik spelar en nyckelroll när det gäller att förbättra den förnybara energins konkurrenskraft. I det nationella klimatprogrammet som riksdagen godkände våren 2001 konstateras det att om klimatmålen ska uppnås krävs det minst 33 500 000 euro i offentligt energistöd årligen fram till år 2010 för att främja användningen av förnybara energikällor.

I samband med principbeslutet om en utbyggnad av kärnkraften kom riksdagen med uttalanden om främjad användning av förnybar energi och om energisparåtgärder. I den nya versionen av handlingsplanen för främjande av förnybara energikällor föreslås en högre målnivå än hittills för användningen av förnybar energi och el producerad från förnybara energikällor. Energistödet har årligen legat cirka 10 miljoner euro under målet i klimatprogrammet. Budgetpropositionen för 2004 hjälper inte upp situationen. Där föreslås ett anslag om 27 miljoner euro för energistödet. Anslaget är 6,5 miljoner euro mindre än den nivå som har fastställts i det nationella klimatprogrammet. Detta betyder att regeringen inte följer den reviderade handlingsplanen för främjande av förnybara energikällor, eftersom det inte finns tillräckliga medel för att genomföra de åtgärder som har presenterats i planen.

På sikt måste Finland införa ett marknadsbaserat system för att främja förnybar energi. Riksdagen förutsatte detta i ett av de uttalanden som den godkände i maj 2002 i samband med principbeslutet om ett nytt kärnkraftverk. I ett sådant system ålägger staten de bolag som säljer el att årligen producera en allt större del av den sålda elen med så kallade nya förnybara energikällor, dvs. biomassa, vindkraft, solenergi och småskalig vattenkraft. Om elbolaget inte självt producerar el måste det köpa gröna elcertifikat i motsvarande grad. På så sätt är bolagen på marknaden tvungna att främja användningen av förnybar energi, men de har fria händer att söka de mest fördelaktiga lösningarna.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 10/2003 rd föreslår vi

att moment 32.60.40 ökas med 6 500 000 euro för energistöd.

Stöd till demonstrationsprojekt

I den nationella klimatstrategin (SRR 1/2001 rd) angavs fyra instrument för att bredda energiupphandlingen och styra den i en riktning som innebär mindre utsläpp av växthusgaser i syfte att uppnå målen i Kyotoprotokollet. Dessa instrument är investeringsstöd, skattestöd, ny teknik och ett nytt finansiellt instrument för stora demonstrationsprojekt. Regeringen har i den andra tilläggsbudgeten för 2003 för första gången föreslagit det fjärde instrumentet i förteckningen, dvs. understöd för byggande av en stor försöksanläggning som företräder ny energiteknik. Det beviljade beloppet är 9,4 miljoner euro. Det är positivt att det finansiella instrumentet för ett demonstrationsprojekt tas i bruk. Det treåriga reservationsanslaget för stödet är dock väldigt litet jämfört med behovet enligt den nationella klimatstrategin, 17—34 miljoner euro. Ett motsvarande belopp borde reserveras för stora demonstrationsprojekt vart tredje år.

Mot bakgrund av klimatstrategin och de uttalanden som godkändes i samband med principbeslutet från våren 2002 om utbyggnad av kärnkraften är det nödvändigt att ta in ett stöd till demonstrationsprojekt i bevillningsfullmakten för energistöd. Även i den reviderade handlingsplanen för främjande av förnybara energikällor påpekas det att det krävs projektfinansiering genom stödet till demonstrationsprojekt för att det ska gå att främja vindkraft i enlighet med den önskade tidsplanen. Utan stöd till stora demonstrationsprojekt kommer Finland i framtiden att ha svårt att kunna satsa på ny energiteknik, till exempel på en storskalig och snabb introduktion av vindkraft på energimarknaden. Om energistödet höjs på det sätt som Gröna riksdagsgruppen föreslagit i budgetmotion BM 10/2003 rd, dvs. med 6,5 miljoner euro, stiger bevillningsfullmakten för energistöd till 34 228 000 euro. Om ytterligare 15 400 000 euro reserveras för främjande av demonstrationsprojekt utöver de 9 400 000 euro som regeringen föreslagit, stiger bevillningsfullmakten för energistöd till sammanlagt 59 228 000 euro.

Insatserna för att främja användningen av förnybara energikällor har inte fortskridit på önskat vis i Finland. Till detta hänvisade också handels- och industriminister Mauri Pekkarinen i sitt uttalande vid riksdagens frågestund den 6 november 2003. Han sade då att Finland har gjort ett sådant åtagande att 31,5 procent av till exempel elektriciteten 2010 alstras med hjälp av förnybara inhemska energikällor. Med den här farten på investeringar i inhemska energikällor kommer vi inte att nå målet fram till 2010. Vi måste få upp farten i denna fråga. Stödet för byggande av en demonstrationsansläggning måste därmed främst inriktas på ny bioenergiteknik och en stor vindkraftspark som utnyttjar ny energiteknik. Anslaget bör inte användas till stöd för avfallsförbränning, eftersom den redan nu stöds med betydande summor jämfört med till exempel hur mycket som avsatts för att förebygga uppkomsten av avfall som i hierarkin enligt avfallslagen ändå går före.

På grundval av det ovan sagda föreslår vi

att femte stycket i motiveringen till moment 32.60.40 ändras så att det får följande lydelse: "År 2004 får energistöd beviljas till ett belopp av högst 59 228 000 euro, av vilket 25 000 000 euro används till stöd för 1—3 stora demonstrationsprojekt."

Dessutom föreslår vi

att motiveringen till moment 32.60.40 kompletteras som följer: "Anslaget för stöd till demonstrationsprojekt bör användas för att bygga en sådan stor försöksanläggning för ny energiteknik som stöder insatserna för att främja produktionen av förnybar energi i linje med den nationella klimatstrategin. Stödet bör således inte användas för att främja returbränsle, i praktiken förbränning eller förgasning av samhällsavfall. Att främja avfallsförbränning urholkar motivationen och resurserna för att leva upp till det primära målet i hierarkin enligt avfallslagen, dvs. förebygga uppkomsten av avfall."

01. Social- och hälsovårdsministeriet

21. Social- och hälsovårdsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Kommittén för barnets rättigheter, som övervakar att konventionen om barnets rättigheter följs, eftersträvar att barnombudsmannasystemet ska bli mer allmänt på internationell nivå. Undersökningar visar att samhället endast sällan prioriterar och övervakar barnets rättigheter som sig bör utan att ett självständigt organ utövar tillsyn.

Syftet är att i stället för en allmän intressebevakning koncentrera sig på de enskilda barnens problem. En barnombudsman ska främst främja ett övergripande genomförande av konventionen om barnets rättigheter och betona barnens särställning i samhället. Ombudsmannen ska försöka förbättra den allmänna inställningen till barn och främja samordningen av barnfrågor på olika nivåer inom förvaltningen. Inom ett effektivt fungerande system ska barnombudsmannen också kunna påverka lagstiftning, politik och praxis som gäller barn samt aktivt föreslå nödvändiga ändringar. Dessutom ska barnombudsmannen verka så i samhället att de resurser som är avsedda för barn används effektivt och vidare ska ombudsmannen granska hur barnens rättsskydd förverkligas. Barnen ska kunna kanalisera sina åsikter genom ombudsmannen och kunna ta kontakt direkt med honom eller henne. Barnen ska kunna framföra sin problem och klagomål för ombudsmannen.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 63/2003 rd föreslår vi

att moment 33.01.21 ökas med 1 000 000 euro för inrättande av en barnombudsmannatjänst.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Statsminister Vanhanen väckte i början av hösten stor uppmärksamhet när han uppmanade finländarna att skaffa fler barn. Därför är det bakvänt och inkonsekvent att regeringen i budgetpropositionen föreslår att barnbidraget ska höjas endast för det första barnet. Det finns inget rationellt skäl som talar för en sådan lösning. Under de tio senaste åren har barnfamiljerna blivit fattigare i förhållande till den övriga befolkningen, i synnerhet gäller detta flerbarnsfamiljerna. Det är inte socialt rättvist att använda en proportionellt sett större del av höjningen av barnbidraget till enbarnsfamiljer. Om regeringens förslag förverkligas kommer realvärdet på barnbidraget för alla andra än enbarnsfamiljerna att sjunka under denna valperiod.

Undersökningar visar att risken för fattigdom är störst i de barnfamiljer där barnen är små och i enföräldersfamiljer. Därför föreslår vi en omfördelning av höjningen av barnbidraget så att barnbidraget för alla barn som ännu inte går i skola höjs med 12 euro per kalendermånad och att ensamförsörjarförhöjningen höjs från 33,60 euro till 40 euro per månad.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 733/2003 rd föreslår vi

att moment 33.15.52 ökas med ytterligare 2 000 000 euro i syfte att höja barnbidragen.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Höjning av miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen

Inkomststatistiken visar att föräldrar med barn i barnomsorgsåldern är den grupp bland barnfamiljer som är i störst behov av stöd. I tillväxtcentra har de höga boendekostnaderna dessutom lagt sten på bördan för dessa barnfamiljer. De drabbas hårdare av stigande boendekostnader än familjer som redan har ordnade boendeförhållanden. Men det största problemet bland transfereringarna till barnfamiljer är utan vidare miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen. Nivån måste höjas betydligt, åtminstone till samma nivå som grunddagpenningen för arbetslösa. Detta innebär en höjning på 11,57 euro, varvid moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningens miniminivå är 23,14 euro.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 193/2003 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 ökas med ytterligare 47 000 000 euro så att miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen höjs till samma nivå som grunddagpenningen för arbetslösa.

Personliga assistenter för gravt handikappade

Den sociala tryggheten för funktionshindrade måste moderniseras och resurserna omfördelas så att personer med funktionshinder uppmuntras till större aktivitet, till exempel studier, förvärvsarbete och rehabilitering. De gravt handikappdes rätt till personlig assistent bör i högre grad bli en subjektiv rättighet. Dessutom bör finansieringen av personliga assistenter överföras på Folkpensionsanstalten. Då skulle tillgången till personliga assistenter inte variera beroende på hur välvilligt inställd bostadskommunen är till funktionshindrade.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 15/2003 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 ökas med ytterligare 10 000 000 euro för kostnaderna för personliga assistenter för gravt handikappade.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Stödet för hemvård är ett alternativ till daghemsplats för mindre barn. För att stödet ska vara ett alternativ att räkna med måste beloppet höjas och ett större anslag avsättas i budgeten. Det nuvarande låga stödet för hemvård medför att det inte är många som kan välja det alternativet, eftersom familjens inkomster sjunker för mycket om en månadslön faller bort. Boendet och övriga utgifter medför att barnfamiljernas utgifter är som störst när barnen är små. Därför är det få familjer där hemvård är ett alternativ även om många annars skulle föredra det alternativet.

Staten måste se till att stödet för hemvård ligger på en tillräckligt hög nivå så att alla familjer är jämlika när det gäller den grundläggande servicen. Om stödet för hemvård höjs underlättas också kommunernas finansieringssituation, eftersom trycket på att höja det så kallade kommuntillägget minskar. Därför föreslås det att stödet för hemvården höjs med 33 euro per månad, varvid vårdpenningen för ett barn under tre år stiger till 285,28 euro och för varje därpå följande barn under tre år till 117,09 euro samt för varje annat barn till 83,46 euro per kalendermånad.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 39/2003 rd föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 25 000 000 euro för en höjning av nivån på stödet för hemvård.

99. Övriga utgifter inom arbetsministeriets förvaltningsområde

23. Civiltjänst (förslagsanslag)

Civiltjänstgörarna har under civiltjänstgöringstiden rätt till fri inkvartering, som tjänstgöringsstället enligt civiltjänstlagen ska bekosta. Men i praktiken tillgodoses inte denna lagfästa rättighet. En utredning som arbetsministeriet gjorde 2000 visar att bara en tredjedel av civiltjänstgöringsställena sköter betalningen utan anmärkningar. I de mest extrema fallen har tjänstgöringsställen avkrävt civiltjänstgörarna ett skriftligt avtal där männen avstår från sin lagfästa rätt till fri inkvartering under tjänstgöringstiden. Många av våra stora städer och universitet gör sig skyldiga till denna lagvidrighet.

De civiltjänstgörare som inte får sina boendekostnader ersatta av tjänstgöringsstället får vanligen inte heller stöd för kostnaderna på annat håll. Problemet har antagit sådana dimensioner att en ökad myndighetskontroll är bara en pipa snus om man vill åtgärda det. En strängare kontroll skulle också högst sannolikt leda till att de redan nu tidvis knappa civiltjänstgöringsställena blir ännu färre. Det igen betyder att alla civiltjänstgörare inte kan anvisas ett tjänstgöringsställe. I dagsläget skulle exempelvis många kommunala organisationer behöva och gärna ta emot civiltjänstgörare men saknar pengar för att betala för boendekostnaderna. En lösning som tillgodoser alla civiltjänstgörares rättigheter vore att staten påtar sig ansvaret för civiltjänstgörarnas boendekostnader. En partiell överföring av boendekostnaderna till staten ingick i det förslag till ändring av lagen om civiltjänstgöring som arbetsministeriet utarbetade våren 2000. Förbättringen fick dock stryka på foten innan den nådde regeringen.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 425/2003 rd föreslår vi

att moment 34.99.23 ökas med 3 700 000 euro för ersättning av civiltjänstgörarnas boendekostnader.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Miljövård handlar inte bara om vattenskydd. Pengarna i statsbudgeten ska också kunna användas för projekt som exempelvis arbetar för att förhindra uppkomsten av sopor eller göra materialhanteringen ekoeffektivare. Ett utmärkt exempel på främjande av miljövården är sophanteringen, som just nu karakteriseras av en kontinuerlig förändringsprocess. Ledstjärnan i Europeiska gemenskapens sophanteringspolitik är att sophanteringsalternativen ska prioriteras. Högst uppe på skalan finns förhindrande av uppkomsten av sopor, därnäst följer återvinning, (bl.a. återanvändning, cirkulation och energiåtervinning, med första preferens, under vissa förutsättningar, för återvinning av avfallsmaterial) och lägst ner på skalan slutgiltig behandling av avfall (bl.a. avfallsförbränning utan energiåtervinning och uppläggning på deponier). Det behövs rejäla satsningar på projekt som tar fasta på att förhindra uppkomsten av avfall.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 11/2003 rd föreslår vi

att moment 35.10.63 ökas med 4 000 000 euro för projekt som främjar miljövården undantaget investeringar i samhällenas vattenvård.

20. Samhällen, användning av områden och naturvård

22. Skötsel och underhåll av naturskyddsområdena (reservationsanslag 3 år)

Anslaget för skötsel och underhåll av naturskyddsområdena används bl.a. till att återställa skogar och myrar, grundinventera naturtyper och underhålla vandringsstråk, skidleder och skidspår. Som nya objekt för anslaget tillkom i fjol vård av kulturbiotoper och uppföljning av kungsörnars revir. Den verksamhet som bedrivs inom ramen för skötsel och underhåll av naturskyddsområdena är i högsta grad arbetskraftsintensiv. Därtill används merparten av pengarna på landsbygden. Anslaget är med andra ord en viktig lokal sysselsättningsfaktor. Välunderhållna naturskyddsområden drar till sig turister och bidrar därmed till uppkomsten av en turistnäring och nya arbetstillfällen på det lokala planet.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 64/2003 rd föreslår vi

att moment 35.20.22 ökas med 2 000 000 euro för skötsel och underhåll av naturskyddsområdena.

30. Främjande av boendet

60. Överföring till statens bostadsfond

En särskild problemgrupp i bostadssammanhang är unga som får psykisk rehabilitering. De behöver stöd för att klara av vardagen. Tröskeln att efter en sjukhusvistelse åter våga sig ut i samhället blir lägre, om den unga kan räkna med stöd och hjälp dygnet runt. Gruppboenden och servicehus där hjälp står att få dygnet runt kunde i praktiken vara svaret på frågan.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 426/2003 rd föreslår vi

att moment 35.30.60 ökas med 2 000 000 euro till stöd för boenden för unga som får psykisk rehabilitering.

99. Övriga utgifter inom miljöministeriets förvaltningsområde

65. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Under de senaste åren har pengarna på momentet "vissa understöd" under miljöministeriets förvaltningsområde fördelats mellan allt fler mottagare samtidigt som exempelvis miljö- och naturskyddsorganisationernas arbetsfält breddats. Miljöorganisationerna exempelvis har fått nya uppgifter i och med den internationella miljöpolitiska lagstiftning som avser att engagera medborgarna.

Förutom de organisationer som får stöd har vi en lång rad riksorganisationer för frivilligt djurskyddsarbete. Deras förebyggande och korrigerande insatser på djurskyddets område är avsevärda, de ansvarar tillsammans med frivilliga djurskyddsövervakare för den djurskyddsövervakning som staten ska stå för samt går ut med information om djurskyddsfrågor. Understöden till dessa organisationer drogs in 1992 med åberopande av den ekonomiska depressionen. Djurskyddsfrågorna har emellertid under de senaste åren fått en allt starkare samhällelig prägel till följd av exempelvis livsmedelsskandalerna inom EU. Detta är ett gott argument för att också de rikstäckande djurskyddsorganisationerna ska bli delaktiga av det offentliga stödet.

Regeringen har i sitt program utfäst sig att satsa på miljöfostran. Också finansutskottet sätter fokus på miljöupplysningen och insatserna för att backa upp den. Den tredje sektorns bidrag till miljöupplysningen är stort och blir ännu större med tiden. Därför vore det viktigt att organisationerna kunde räkna med en långsiktig finansiering för sin verksamhet.

På grundval av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 710/2003 rd föreslår vi

att moment 35.99.65 ökas med 300 000 euro för stöd till rikstäckande miljö-, naturskydds-, djurskydds- och miljöupplysningsorganisationer.

30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Finland och hela mänskligheten är förmögnare än någonsin förr. Och ändå har vi inte lyckats avskaffa vare sig hunger, inhumana levnadsförhållanden eller osäkerhet i världen. Om vi arbetar mera för att minska fattigdomen och andra svåra problem i u-länderna kan vi bidra till att minska ojämlikheten i världen. Genom att minska ojämlikheten hindrar vi samtidigt effektivt uppkomsten av konflikter, vilka motverkar den globala säkerheten. Genom att arbeta för den globala välfärden kan vi förebygga flyktingströmmar, narkotikaproblem, spridning av hiv och aids och internationell brottslighet samt ingripa i orsakerna till internationell terrorism. Det är vår plikt som finländare att bidra till en rättvisare och säkrare värld för kommande generationer.

Regeringen ställer som mål att Finlands biståndsanslag före 2010 ska ha höjts till 0,7 % av bni. I budgetpropositionen beräknas utvecklingssamarbetet utgöra bara 0,37 % av bni. I mars 2003 slutförde en arbetsgrupp som utrett biståndssamarbetets nivå och kvalitet sitt uppdrag. Arbetsgruppen kom till att Finlands biståndssamarbetsanslag 2004 bör vara minst 0,41 % av bni.

Vänsterförbundet anser att Finland skyndsamt bör höja biståndsanslagen till 0,7 %, senast i slutet av 2010.

Om vi avstår från tilläggsutrustning för Hornetplanen kan vi under 2004—2009 anvisa alla de medel som är avsedda för Hornetutrustning för utvecklingssamarbete, dvs. totalt 111,5 miljoner euro. I budgeten för 2004 betyder det 3,5 miljoner euro. I Europa finns ingen sådan militär hotbild inom synhåll som skulle kräva extra utrustning för Hornetplanen. Däremot är det nödvändigt att satsa på utvecklingssamarbete. Vid sidan av detta samarbete bör Finland arbeta för bättre balans mellan u- och i-länder i världshandeln. På så sätt kan Finland effektivare bidra till att motarbeta instabilitet och avvärja säkerhetshot i världen än om det utrustar sina Hornetplan. Därtill bör Proto-beställningsfullmakten strykas som går på totalt 15,8 miljoner euro och som 2004 ger upphov till utgifter på 1,7 miljoner euro.

Det stora problemet med vårt utvecklingssamarbete är att en alldeles för liten del av det går till de allra fattigaste länderna.

Hänvisning: BM 400/2003 rd — Annika Lapintie /vänst m.fl.

För en rationell och långsiktig planering av biståndsobjekt krävs det adekvata bevillningsfullmakter för multilateralt utvecklingssamarbete och den vägen kan anslagen utnyttjas effektivare.

Vi föreslår

att moment 24.30.66 ökas med 5 200 000 euro och

att bevillningsfullmakten för multilateralt bistånd i motiveringen till moment 24.30.66 ökas med 20 000 000 euro.

01. Ministeriet och myndigheter i samband med det

51. Vissa ersättningar och understöd som betalas av staten (förslagsanslag)

Samerna är det enda urfolket i Finland. Det bor omkring 7 500 samer i Finland, knappa 4 000 av dem inom samernas hembygdsområde. Samerna utgör majoritet bara i Utsjoki kommun. Omkring en tredjedel av samerna i Finland talar samiska som sitt modersmål, medan knappa 4 000 talar finska. I Finland talas nordsamiska (av över 1 700 som sitt modersmål), enaresamiska (ca 300) och skoltsamiska (knappa 400). Det handlar om olika språk och att kunna ett av dem betyder inte att man förstår de andra.

Samiska språklagen avser att värna samernas rätt att upprätthålla och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur och att använda sitt eget samiska språk i domstolen och hos andra myndigheter. Lagens tyngdpunkt vilar klart på det senare. Lagen har samband med upprätthållandet och den allmänna utvecklingen av det samiska språket och den samiska kulturen framför allt i och med att den förstärker det samiska språkets officiella ställning och sänker ribban för att använda språket i officiella sammanhang. För att målet ska uppnås krävs det mer finansiering.

Vi föreslår

att moment 25.01.51 ökas med 200 000 euro för att trygga tolk- och översättningstjänster på samiska.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Anslaget är avsett för utgifterna för utomstående hälsovårdstjänster inom fångvårdsväsendet. För tillfället finns det klara brister i fångarnas hälsovård och bl.a. justitieministeriet har sett med oro på situationen. Antalet fångar har ökat på senare år och fängelsernas beläggningsgrad överskrider duktigt alla normer, men samtidigt har hälsovårdstjänsterna inte kunnat byggas ut i motsvarighet till behovet. Detta betyder bland annat att fångarnas ankomstundersökningar skjuts fram och dröjsmål med övriga hälsovårdstjänster.

Resurstillägget avser att garantera att fångarnas hälsovård kan ordnas på behörigt sätt och både fångarnas och fångvårdspersonalens säkerhet förbättras.

Enligt en överenskommelse med regeringspartierna har utskottet ökat omkostnaderna med 2 miljoner euro, men det går inte till fångarnas hälsovård.

Hänvisning: BM 711/2003 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 25.50.21 ökas med 3 000 000 euro, varav 1 200 000 euro till hälsovårdstjänster för fångarna.

75. Polisväsendet

Polisen svarar för att utlänningar får förlängt uppehållstillstånd. Tillståndet för den som anhåller om förlängning går ut under ansökningstiden, vilket betyder att utlänningen i praktiken inte kan lämna landet eftersom det inte är möjligt att återvända då det gamla tillståndet redan har gått ut.

Det varierar mycket från ort till ort hur snabbt en ansökan om fortsatt tillstånd normalt kan behandlas. I Åbo är den normala leveranstiden för uppehålls- och arbetstillstånd skäliga två veckor och i brådskande fall har saken kunnat avklaras rent av under en dag. I till exempel Helsingfors tar det ofta ett halvt år att behandla en ansökan om förlängt uppehållstillstånd, om inte något särskilt skäl föreligger, som yrkesutövning eller en arbetsgivares behov av arbetskraft. Enligt uppgift från polisen klarar man av "brådskande fall" på några dagar i Helsingfors, Esbo och Vanda. Men denna möjlighet gäller bara en del av de sökande och alla undantag skjuter i sin tur fram behandlingen av andra tillståndsansökningar med flera månader. Situationen kan inte anses acceptabel.

Den största orsaken till dröjsmålen med behandlingen av ansökningar är att ansökningarna på årsnivå har ökat mycket kraftigt, med ca 20 procent, samtidigt som de personella resurserna har varit oförändrade. Det minskar ingalunda på arbetsbördan att samma tillståndsförvaltning också har hand om andra tillståndsärenden som gäller utlänningar, som ansökningar om identitetskort. EU:s utvidgning förväntas öka antalet tillståndsärenden med 3 000 per år och dessutom får polisen ta över behandlingen av uppehållstillstånd för 3 000 familjemedlemmar till finska medborgare från utlänningsverket.

Vi föreslår följande uttalande i motiveringen till kapitel 26.75:

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Den kommunala ekonomin förutspås gå med ett klart underskott under hela regeringen Vanhanens tid vid makten. Detta leder oundvikligen till sämre service och skattehöjningar. Vi föreslår under olika punkter av budgeten en förbättring av kommunernas ekonomiska situation.

Hänvisning: BM 257/2003 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl. Där föreslås ett tillägg om 1 miljon euro jämfört med den ordinarie budgetpropositionen.

Vi accepterar inte nedskärningen på 1 433 000 euro i regeringens proposition RP 145/2003 rd, och därför föreslår vi en ökning om totalt 2 433 000 euro jämfört med betänkandet.

Vi föreslår

att moment 26.97.31 ökas med ytterligare 2 433 000 euro för kommunernas allmänna statsandelar.

34. Finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning (fast anslag)

I budgetpropositionen för 2004 föreslås 48 miljoner euro i finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning. Enligt bokslutet för 2002 var motsvarande anslag 54,157 miljoner euro. I budgeten för 2003 var anslaget 47 miljoner euro. Enligt preliminära bedömningar är kommunernas ekonomiska situation fortsatt svag. Den fortsatt starka flyttningsrörelsen försvagar den ekonomiska situationen i kommunerna inte minst i östra och norra Finland.

Hänvisning: BM 851/2003 rd — Erkki Virtanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 26.97.34 ökas med 21 000 000 euro i finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning.

10. Försvarsmakten

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 3 år)

Regeringen Vanhanen föreslår ett anslag på 19 245 359 euro för att kompensera tilläggskostnaderna på grund av höjningar i index och valutakurser. Däremot vill regeringen inte binda barnbidragen vid index, vilket betyder att deras realvärde sjunker. Regeringen binder anslagen för vapenupphandling vid prisindex för vapenbranschen. Regeringens värdeval svarar inte mot vänsterförbundets uppfattning om sakernas prioritetsordning.

Hänvisning: BM 258/2003 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl. och BM 778/2003 rd — Pentti Tiusanen /vänst.

I budgetpropositionen och kompletteringspropositionen föreslås följande beställningsfullmakter: Utveckling av flygvapnets kapacitet för jaktförsvar, utveckling av nya vapensystem och ett dubbelsidigt system för stridssimulering.

Vi föreslår

att moment 27.10.16 minskas med 19 200 000 euro för indexförhöjningar av anslagen för vapenupphandling och

att moment 27.10.16 minskas med 5 200 000 euro och att de nya beställningsfullmakterna slopas.

07. Pensioner och ersättningar som staten betalar ut

06. Extra pensioner (förslagsanslag)

Årligen beviljas 35 nya extra konstnärspensioner. Allt fler konstnärer saknar en varaktig inkomstkälla och ekonomiska garantier för att kunna utöva sin konst, fast anställning, den sociala trygghet som en fast anställning medför och pension. I Finland är situationen dålig inte minst för bild- och danskonstnärer. Med låga, oregelbundna och osäkra inkomster har de inte råd att betala för en skälig företagarpension eller social trygghet. Efter att i åratal ha betalat företagarpension kommer det som en överraskning för många att utdelningen bara är några få euro utöver folkpensionen.

De extra anslagen avser att öka antalet extra konstnärspensioner från 35 till 45 per år.

Hänvisning: BM 712/2003 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi anser att extra pensioner för dem som arbetar vid Krigsinvalidernas Brödraförbunds vård- och rehabiliteringsinstitutioner bör beviljas längre än vad som föreslagits.

Vi föreslår

att moment 28.07.06 ökas med 127 700 euro för att antalet extra konstnärspensioner ska kunna ökas från 35 till 45 och

att andra stycket i momentets motivering ändras så att anslaget får användas till beviljande av extra pensioner och familjepensioner för dem som är anställda vid Krigsinvalidernas Brödraförbund i vårduppgifter i huvudsyssla och som går i pension senast 2011.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 3 år)

Det är motiverat att anvisa mera anslag under momentet, för det föreslagna anslaget räcker inte till för att upprätthålla nuvarande nivå.

Ministeriets resultatstyrningsmodell gynnar en slimmad universitetsstruktur i kostnadskoefficienterna. I musiklärarutbildningen i till exempel Uleåborg är kostnadskoefficienten 1,5. I utbildningen för teckningslärare vid Lapplands universitet är koefficienten ca 3,7 och vid Sibelius-akademin 4,5. Trots att skillnaderna kan motiveras bör de uppenbarligen dock tillnärmas.

Vi föreslår

att moment 29.10.21 ökas med 10 000 000 euro.

Vidare föreslår vi

att det i motiveringen till moment 29.10.21 uttalas:

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Enligt prognoser går den kommunala ekonomin med underskott under hela valperioden. Som en åtgärd för att underlätta kommunernas ekonomiska situation föreslår vi att indexjusteringarna i statsandelarna för kommunernas undervisningsväsen betalas ut till fullt belopp.

Hänvisning: BM 225/2003 rd — Martti Korhonen /vänst m.fl. I motionen föreslås ett tillägg om 13 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgetpropositionen.

Vi accepterar inte minskningen på 8 142 000 euro i regeringens proposition RP 145/2003 rd, och därför behövs det totalt 21 142 000 euro extra jämfört med betänkandet.

Vi föreslår

att moment 29.40.30 ökas med ytterligare 21 142 000 euro för att underlätta kommunernas situation och för betalning av indexjusteringarna i statsandelarna för kommunernas undervisningsväsen till fullt belopp.

34. Statsandel för de allmänbildande läroanstalternas och yrkesläroanstalternas samt yrkeshögskolornas anläggningskostnader (reservationsanslag 3 år)

Det föreslagna anslaget är otillräckligt. Vi anser att det absolut bör höjas till nuvarande nivå.

Vi föreslår

att moment 29.40.34 ökas med 4 000 000 euro.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Hyrestaket för studiepenningens bostadstilllägg

Det är viktigt att höja de minsta förmånerna för att råda bot på fattigdomsproblemet. Därför är det absolut centralt att åtgärda eftersläpningen i de studerandes studiepenning. De studerande måste få en möjlighet att koncentrera sig på sin huvudsakliga uppgift, som är att studera. Genom att stärka ett stödsystem som bygger på studiepenning anser vi att vi kan garantera att de flesta studerande har jämbördiga ekonomiska möjligheter att koncentrera sig på heltidsstudier och den vägen öka vårt kunskaps- och kompetenskapital till nytta för näringslivet och välfärden.

Hyrestaket på studiepenningens bostadstilllägg svarar inte för tillfället mot de verkliga boendekostnaderna och särbehandlar de studerande jämfört med andra stödtagare. I detta nu ersätter studiestödets bostadstillägg 80 procent av de studerandes månatliga boendekostnader under studietiden upp till 214,44 euro, vilket gör att det största bostadstillägget per månad är 171,55 euro. Den del som går över hyrestaket betalas av den studerande själv till fullt belopp. Ändå är boendekostnaderna för över 70 procent av de studerande högre än det högsta ersatta beloppet, och omkring hälften av dem som får bostadstilllägg har en hyra som går över det nuvarande hyrestaket.

En ökning av hyrestaket slås ut över alla dem som får bostadstillägg på alla högskoleorter under studiemånaderna. En expertarbetsgrupp vid undervisningsministeriet föreslog redan 2002 att bostadstilläggets hyrestak höjs till 252 euro. Om hyrestaket höjs så att det bättre svarar mot de verkliga boendekostnaderna betyder det som högst omkring 30 euro mer per månad för en studerande som får bostadstillägg.

Hänvisning: BM 817/2003 rd — Unto Valpas /vänst m.fl.

Ett bostadstillägg för hela året

Studiestödet är i detta nu otillräckligt och därför bör det förbättras och höjas på olika sätt. En förbättring vore att betala ut bostadstillägget året om så att de studerande kan få bostadstillägg under hela kalenderåret, dvs. också under ferierna, om deras inkomster inte överskrider det belopp som föreskrivs i 17 § lagen om studiestöd. Bortfallet av bostadstillägg under sommarmånaderna orsakar ofta extra försörjningsproblem för de studerande, eftersom t.ex. allmänt bostadsbidrag inte beviljas för en så kort tid. De studerande har i många fall varit tvungna att anhålla om utkomststöd för sommarmånaderna. Om bostadstillägget blev ett helårstillägg skulle det underlätta situationen framför allt för de studerande som studerar också under sommaren eller som inte lyckas få ett sommarjobb. Färre studentbostäder skulle stå tomma. Dessutom skulle kommunernas utgifter för utkomststöd minska.

Undervisningsministeriet bedömer i en utredning (undervisningsministeriets arbetsgrupps promemorior 18:2002) att studiestödet för omkring 35 500 studerande stiger om bostadstillägget kunde fås också under ferierna. Med nuvarande hyresgräns vore kostnaderna omkring 16,5 miljoner euro.

Hänvisning: BM 816/2003 rd — Unto Valpas /vänst m.fl.

Höjning av studiepenningen

År 2004 får 246 000 studerande enligt uppskattning studiepenning, varav 151 000 är högskolestuderande. Antalet studerande som får bostadstillägg uppskattas till 160 000.

På nuvarande nivå svarar studiepenningen inte mot levnadskostnaderna. Sedan 1995 släpar studiepenningen omkring 12 procent efter den allmänna stegringen i kostnadsnivån. Eftersläpningen i studiepenningen är i själva verket en av de viktigaste orsakerna till att studierna fördröjs, eftersom de studerande måste förvärvsarbeta vid sidan av sina studier.

Hänvisning: BM 713/2003 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 59 500 000 euro, varav 20 000 000 euro för budgetbaserad höjning av hyrestaket för studiestödets bostadstillägg till 252 euro räknat från den 1 januari 2004, 16 500 000 euro för budgetbaserad utbetalning av studiepenningens bostadstillägg under hela kalenderåret och 23 000 000 euro för budgetbaserad höjning av studiepenningen räknat från den 1 augusti 2004, så att studiepenningen är

1. 43,32 euro för en hemmaboende högskolestuderande och 24,48 euro för en hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 20 år samt 118,68 euro för en högskolestuderande och 71,58 euro för en studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 20 år,

2. 141,28 euro för en icke hemmaboende högskolestuderande och 94,18 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 18 år samt

3. 290,09 euro för en icke hemmaboende högskolestuderande och 239,23 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 18 år eller lever i äktenskap eller är försörjningspliktig.

90. Kultur-, idrotts- och ungdomspolitik

30. Statsandelar och -understöd för de allmänna bibliotekens driftskostnader (förslagsanslag)

Kunskapsstrategin för utbildning och forskning (2000—2004) har haft som mål att Finland ska bli ett kunskapssamhälle och interaktivt samhälle som ligger i utvecklingens framkant. Undervisningsministeriet arbetar på en ny kulturell kunskapssamhällsstrategi. I denna strategi ingår ett projekt för innehållsproduktion. Finland ska ligga i täten inte bara när det gäller informationsteknik utan också när det gäller innehållsproduktion, och dessutom ska den finländska kulturen få större genomslag på den inhemska marknaden och i exporten.

Syftet med dessa kunskapssamhällsprojekt är att ge medborgarna likvärdiga möjligheter att klara sig i en föränderlig omvärld och att förhindra kunskaps- och kompetensmässig marginalisering. Målet är ett medborgarnas kunskapssamhälle. Därför ska medborgarna genom olika projekt få lära sig att utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken. För att medborgarna ska ha verkliga möjligheter att tillägna sig den nödvändiga kompetensen i kunskapssamhället och utnyttja dess möjligheter förutsätter det att vårt även internationellt erkända biblioteksnät involveras i projektet. Med nuvarande resurser lyckas det inte. Anslaget bör därför höjas med 4 miljoner euro.

BM 714/2003 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi accepterar inte minskningen på 689 000 euro i regeringens proposition RP 145/2003 rd. Vi anser att den kommunala ekonomin bör stärkas också till denna del.

Vi föreslår

att moment 29.90.30 ökas med ytterligare 4 689 000 euro, varav 4 000 000 euro för utrustning av allmänna bibliotek med offentliga kundterminaler och bredbandsförbindelser som stöder kunskapssamhällsprojektet och bidrar till ökad jämlikhet mellan medborgarna.

51. Stipendier åt konstnärer, författare och översättare (förslagsanslag)

Konsten har genom alla tider kunnat förlita sig på konstälskarnas stöd. Men i dag är det svårt att hitta forna seklers mecenater som kan finansiera vår kultur. Vårt sällsynta språk, vår egenartade kultur och vår fåtaliga befolkning bidrar inte stort till en kommersialiserad eller övernationell kulturproduktion. I ett integrerat Europa och en allt mer krympande värld är det därför viktigare än någonsin med offentligt stöd för kulturen.

Vi finländare värdesätter våra framgångsrika mästare från tidigare årtionden och skapar oss en egen identitet med utgångspunkt i dem. För att vi också i framtiden ska kunna se upp till vår egen tids mästare måste vi se till att vi också i dag har aktiva konstnärer.

Men vi har inga aktiva konstnärer om våra yrkesmässiga konstnärer inte har möjligheter att arbeta och leva eller till och med vara sjuka och avgå med välförtjänt pension. Med det anslag vi föreslår vill vi öka statens konstnärsstipendier från regeringens förslag om 445 till 470 stipendieår.

Hänvisning: BM 715/2003 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.90.51 ökas med 738 000 euro för höjning av konstnärsstipendierna från 445 till 470 stipendieår.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägnätet förfaller i hela landet i oroväckande takt. Enligt Vägförvaltningens utredningar har inte minst vägar av lägre rang blivit betydligt sämre under de senaste åren. Orsaken står att söka i otillräckliga investeringar i basväghållning och grundläggande upprustning. Många viktiga projekt har skjutits fram på grund av otillräckliga anslag. Dessutom ökar de regionala skillnaderna, vilket drabbar framför allt dem som bor i glesbygderna.

Regeringen konstaterar i sitt program att då det gäller existerande trafiknät är ambitionen att hålla trafiklederna i skick och upprätthålla deras kapitalvärde. I budgetpropositionen för 2004 avsätts 558 miljoner euro för basväghållning. Anslaget ska i första hand användas för att hålla vägnätet dagligen i farbart skick, rusta upp nätet och förbättra trafiksäkerheten. Det underdimensionerade anslaget betyder att nödvändiga investeringar i basväghållning på grund av den förändrade samhällsstrukturen och ökade trafiken inte kan göras. Resurserna tillåter inte ens små nya investeringar i basväghållning.

Som trafikutskottet framhåller i sitt utlåtande kan resultatmålen för trafiksäkerheten allvarligt äventyras på grund av vägnätets dåliga skick.

Vägnätets förfall hotar att bli en bromskloss för näringslivets utveckling. För att ny företagsamhet och nya arbetstillfällen ska uppkomma utanför tillväxtcentren behövs det ett välfungerande trafiknät. Likaså kräver person- och varutrafiken i tillväxtcentren att investeringarna i basväghållning till en början höjs med 50 000 000 euro från nuvarande nivå och att nivån stegvis höjs i kommande budgetar för att vägnätet ska kunna utvecklas rationellt och på ett hållbart sätt.

När basväghållningens behov bedömdes togs inte tillräckliga hänsyn till den allmänna stegringen i kostnadsnivån, som har slukat de små höjningarna av väganslagen under de senaste åren. Det betyder ökade säkerhetsrisker att projekt läggs på is samtidigt som trafikvolymerna fortsätter att öka. Ju snabbare nya projekt fås igång, desto större är inbesparingarna i längden.

Hänvisning: BM 150/2003 rd — Matti Kangas /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 31.24.21 ökas med 50 000 000 euro för basväghållning.

30. Sjöfartsverket

77. Utvecklande av farledsnätet (reservationsanslag 3 år)

För industrins transporter och konkurrenskraft är det absolut nödvändigt att farledsnätet utvecklas. Också utskottet erkänner detta behov, men föreslår inget tillägg för förbättring av farlederna till Torneå och Brahestad. En fördjupning av farlederna till Torneå skulle gagna en utbyggnad av stålverket i Torneå genom ett flerfaldigt ökat transportbehov. Om Brahestadsfarleden fördjupas med 2 meter medger det ett byte av transportfartygstyp med billigare transporter som följd. Utskottet erkänner behovet av skyndsam förbättring också av dem, men anvisar inget anslag för ändamålet.

Vi föreslår

att moment 31.30.77 ökas med 5 000 000 euro för förbättring av farlederna till Torneå och Brahestad.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Regeringen Vanhanen konstaterar i sitt program att dess politik bygger på hållbar utveckling. Spårtrafiken är en föga förorenande, energiekonomisk och säker trafikform och är därmed förenlig med en hållbar utveckling. Anslagen för reinvesteringar typ ombyggnad av bannätet har minskat avsevärt under detta årtionde. Den dåliga utvecklingen har lett till att trafikbegränsningarna åter har ökat tvärtemot det regeringen ställde som mål för banhållningens servicenivå i sitt program. I budgetpropositionen för 2004 är reinvesteringarna totalt nere i 106,4 miljoner euro. VR beräknar att detta motsvarar omkring 60 procent av behovet.

Bristen på finansiering bromsar i betydande grad upp renoveringen av flera banavsnitt, ökar säkerhetsriskerna och gör trafiken mindre punktlig. Sysselsättningen försämras och det blir nya permitteringar nästa år, om anslaget inte höjs. Finansieringen av basbanhållningen måste ställas på en hållbar och långsiktig nivå. Det fungerar inte med tilläggsbudgetar och enstaka anslagsökningar.

På banavsnitt som är i dåligt skick måste fler fartbegränsningar införas. Det är klart att dessa försämringar inverkar på kundtillfredsställelsen och tågtrafikens image och passagerarvolymen. Det skrala bannätet betyder varje år förluster på tiotals miljoner euro för VR när marknadsandelar går förlorade bl.a. på grund av långsam trafik och låga axelvikter i godstrafiken.

Det föreslagna anslaget för nästa år och regeringens spikade utgiftsram leder oundvikligen till att hela det nuvarande bannätet inte kan trafikeras effektivt och säkert utan att inemot en tredjedel på sikt måste läggas ner. Bannätets skick försämras och de överåriga banavsnitten blir allt fler. Trafikbegränsningarna kommer att vara tre gånger fler än nu.

Också utvecklingen bromsas upp. Hastigheten t.ex. på sträckan Jyväskylä—Pieksämäki kan inte höjas till 140 kilometer i timmen.

Hänvisning: BM 802/2003 rd — Kati Uotila /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 31.40.21 ökas med 40 000 000 euro för reinvesteringar av ombyggnadskaraktär i bannätet.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

I budgeten för 2003 var anslaget 83 miljoner euro, men för 2004 föreslår regeringen Vanhanen bara 79,3 miljoner euro. Det stöd för kollektivtrafik som regeringen föreslår kommer att innebära betydande nedskärningar i trafiken. Men för miljön är det nödvändigt att stödet för kollektivtrafiken ligger på en sådan nivå att turer inte behöver dras in.

Utskottet har funnit sig i regeringen Vanhanens radikala försämring av kollektivtrafiktjänsterna. Det är ett hårt slag för regionpolitiken. I busstrafiken betyder detta att upp till 400 dagliga köpturer måste läggas ner under 2004 och att ytterligare 200 måste dras in under 2005. Det kan befaras att de indragna bussturerna ökar ännu mer eftersom köpturerna ofta ingår i mera omfattande rundkörningar. Kommunikationsministeriet och länsstyrelserna har gjort en utredning som visar att det behövs 3,1 miljoner euro i extra finansiering i budgeten för att köpa buss- och taxiturer.

VR bedömer att det nästa år behövs 39 miljoner euro för att upprätthålla trafiken. I budgetpropositionen för 2004 föreslås bara 37,5 miljoner euro för köp av tjänster. Enligt momentets motivering är avsikten att anpassa köp av tågtrafik till en nivå av 37 miljoner euro före 2005. Jämfört med 2003 innebär detta att i medeltal 15 tåg stryks från köplistan och att i genomsnitt 10 tåg stryks från listan 2004.

De nedskurna anslagen skulle ha betytt sådana nedskärningar i trafiken att persontrafiken läggs ner på hela banavsnitt. Men anslagen måste permanent lyftas upp till en hög nivå, det räcker inte med engångshöjningar eller höjningar i tilläggsbudgetar.

Utskottet har höjt anslaget så mycket att det bidrar till att huvudsakligen trygga persontrafiken. Däremot har anslag inte anvisats för huvudstadsregionen, Åbo eller Tammerfors. I dessa områden har det varit nödvändigt att höja biljettpriserna och sänka nivån. Det är början på en spiral med minskande kundvolymer och sämre tjänster och högre biljettpriser som följd. Därför måste dessa områden få stöd för kollektivtrafiken.

Hänvisning: BM 200/2003 rd — Matti Kauppila /vänst m.fl. (busstrafik) och BM 787/2003 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl. (tågtrafik).

Vi föreslår

att moment 31.60.63 ökas med 4 600 000 euro till biljettsubventioner inom kollektivtrafiken i huvudstadsregionen, Tammerfors och Åbo samt till statsunderstöd till lokaltrafiken och för tryggande av adekvata kollektivtrafiktjänster i glesbygderna.

30. Företagspolitik

Regeringen anger företagspolitiken som ett av sina politikprogram. Näringspolitiken har som mål att främja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, bredda produktionsstrukturen, stödja en stabil regional utveckling och värna Finlands internationella konkurrenskraft. Målen är helt riktiga, men räcker de tilltänkta åtgärderna till för att målen ska nås? I politikprogrammet framhålls att medborgarna ska uppmuntras att bli företagare genom ökad upplysning och utbildning i entreprenörskap och stärkt affärsverksamhetskompetens. Men affärsverksamhetskompetensen är en mycket större och viktigare utmaning för vår internationella konkurrenskraft. Därför föreslår vi att riksdagen ska förutsätta att ett brett upplagt utvecklingsprogram för affärsverksamhetskompetens nämns i politikprogrammet för företagsamhet.

Vi föreslår

att det i motiveringen till kapitel 32.30 uttalas:

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Regeringen har inte garanterat de ekonomiska förutsättningarna för effektiva åtgärder för att utveckla energiekonomin i en miljövänligare riktning och mot utnyttjande av förnybar energi, vilket riksdagen förutsatte då den godkände principbeslutet om ett femte kärnkraftverk. Detta krävs också i den nationella klimatstrategin, som riksdagen antog 2001.

Energistödet omfattar fortfarande inte något demonstrationsstöd. Det handlar om en form av specialstöd för energiprojekt som staten deltar i med en större proportionell andel än normalt på grund av projektens särskilda värden. Som exempel kan nämnas projekt för ökad energieffektivitet i förnybara energikällor, som bioenergi och vindkraft, som är bättre på att reducera utsläppen av växthusgaser och användningen av icke förnybara naturresurser.

Demonstrationsstödet kan få betydande sysselsättningseffekter. Det främjar sådan energiproduktion som ökar sysselsättningen och öppnar nya möjligheter för export.

Hänvisning: BM 789/2003 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 32.60.40 ökas med 7 000 000 euro för ökat energistöd och upptagning av demonstrationsstödet i budgeten.

01. Social- och hälsovårdsministeriet

21. Social- och hälsovårdsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Konventionen om barnets rättigheter trädde i kraft internationellt den 2 september 1990. I den anges barnets rättigheter som olika stater har godkänt dem. Finland ratificerade konventionen i juni 1991. Behovet av en barnombudsmannatjänst har diskuterats ända sedan dess och Finland är de facto det enda nordiska land där en sådan tjänst inte har inrättats. Norge fick sin tjänst redan 1981 och även Island redan 1995.

Oavsett löftet om en barnombudsmannatjänst i regeringsprogrammet har regeringen Vanhanen inte reserverat något anslag för att inrätta en sådan tjänst. Det vore dock nödvändigt för att barns och ungas rättigheter ska tillgodoses i samhället. En av de viktigaste uppgifterna för barnombudsmannen är att främja barnets rättigheter i samhället i ett helhetsperspektiv. I ett effektivt system bör barnombudsmannen kunna påverka också lagstiftning, politik och praxis som hänför sig till barn och vara aktiv initiativtagare.

Hänvisning: BM 110/2003 rd — Anne Huotari /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.01.21 ökas med 200 000 euro för inrättande av en barnombudsmannatjänst.

15. Utjämning av familjekostnader

Längre fram i vår reservation under kapitel 33.32 tar vi upp det faktum att höjningen av barnbidraget inte höjer stödet för den som får utkomststöd.

17. Utkomstskydd för arbetslösa

51. Grundskydd i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (förslagsanslag)

Flera socialpolitiska forskare har i sina bedömningar av fattigdomsproblemet och arbetslöshetens struktur kommit till den slutsatsen att höjd grunddagpenning inom ramen för utkomstskydd för arbetslösa och höjt arbetsmarknadsstöd är det bästa botemedlet mot fattigdom och utslagning.

I motiveringen till kapitel 34.06 under arbetsministeriets förvaltningsområde konstaterar en majoritet i utskottet att utkomstskydd för arbetslösa är den primära inkomstkällan för 48 procent av dem som får utkomststöd och att klart över hälften av alla dem som får utkomstskydd för arbetslösa får antingen arbetsmarknadsstöd eller utkomstskyddets grunddagpenning. Dessa förmåner ligger på en så låg nivå att en stor del av de långtidsarbetslösa måste dryga ut sin utkomsttrygghet med kommunalt utkomststöd. Ändå föreslår utskottet ingen nivåhöjning.

Arbetslösheten har fått en mycket svår struktur. Redan tre femtedelar av alla arbetslösa måste klara sig på grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Andelen långtidsarbetslösa och upprepat arbetslösa är hög bland dem och det är osannolikt att de kan placera sig på arbetsmarknaden utan särskilda stödåtgärder. Den ekonomiska situationen är svag också för dem som första gången träder ut i arbetslivet.

Det är nödvändigt att förbättra utkomsten under arbetslöshet för att så många som möjligt av alla de arbetslösa som hotar slås ut ska vara tillgängliga för arbetsmarknaden. En arbetslös orkar inte planera långsiktigt för sin framtid om grundtryggheten inte räcker till.

De svaga ekonomiska tillväxtutsikterna gör att ingen snabb förbättring i sysselsättningsläget är inom synhåll i den närmaste framtiden. Det kan till och med hända att den totala arbetslösheten börjar öka och då kan de strukturella arbetslöshetsproblemen förväntas tillspetsa sig. Också av den anledningen bör situationen för dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden hjälpas upp.

Hänvisning: BM 428/2003 rd — Markus Mustajärvi /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.17.51 ökas med 4 000 000 euro för en budgetbaserad höjning om 1,70 euro i grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa räknat från den 1 juli 2004.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår att de lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningarna höjs till samma nivå som grundskyddet för en arbetslös.

Det föds omkring 55 000 barn per år i Finland. Omkring en fjärdedel av dessa barns mödrar får en lägre moderskapsdagpenning eller föräldrapenning än grunddagpenningen inom utkomstskyddet för arbetslösa. Det är motiverat att stödja barnfamiljer med tanke på framtiden. Redan nu skjuter många potentiella mödrar fram beslutet om att grunda familj för att först försäkra sig om den ekonomiska trygghet som ett arbete ger. Detta har delvis lett till att medelåldern för förstföderskor har stigit. Moderskapsdagpenningen är dessutom så liten att den driver familjer i sociala och ekonomiska svårigheter.

Barnfamiljers ekonomi belastas inte bara av barnvårdskostnader utan ofta också av många andra kostnader, som höga boendekostnader, studielån och dagvårdsavgifter. Det största problemet för familjerna är ändå att den lägsta moderskaps- och föräldrapenningen är så liten.

Enligt grundlagen har var och en rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Den nuvarande moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen ligger på en nivå som inte motsvarar en grundläggande försörjning. På grund av det ovan sagda föreslår vi att moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen höjs till samma nivå som grunddagpenningen.

Hänvisning: BM 111/2003 rd — Anne Huotari /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.18.60 ökas med ytterligare 35 000 000 euro för budgetbaserad höjning av den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen till samma nivå som grunddagpenningen.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

Den första nivåhöjningen i folkpensionen efter 1984 gjordes den 1 juni 2001 i linje med vänsterförbundets målsättning. Efter detta har de som lever på de minsta pensionsinkomsterna inte fått mera i handen ens i form av skattelättnader, som inte minst den sittande regeringen delar ut i första hand till dem som har stora inkomster. Den nuvarande folkpensionen räcker inte till för att trygga en grundläggande försörjning. Därför är det nödvändigt med en nivåhöjning på 18 euro i folkpensionerna redan nästa år. När skatteavdraget stiger med folkpensionen når effekterna av höjningen för nettoinkomsten minskad med skatten också andra än dem som bara får folkpension.

Folkpensionen spelar en stor roll för låginkomsttagarna, som ofta är kvinnor, småföretagare, personer som utför oavlönat hemarbete och människor med en oenhetlig och fragmentarisk arbetskarriär typ långtidsarbetslösa, anhörigvårdare och snuttarbetare. Det finns allt fler atypiska anställningar och det betyder att folkpensionen fortsatt kommer att vara en viktig garant för småinkomsttagarnas pensionstrygghet.

Hänvisning: BM 567/2003 rd — Iivo Polvi/ vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.19.60 ökas med ytterligare 74 000 000 euro för budgetbaserad utbetalning av ett månatligt tillägg om 18 euro till folkpensionerna räknat från den 1 juli 2004.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Självrisken i fråga om boendekostnader inom ramen för utkomststöd

År 1997 stiftades en lag om utkomststöd och samtidigt försämrades utkomststödet avsevärt genom att en s.k. självrisk i fråga om boendekostnader infördes. Den kommer till uttryck i lagen i en bestämmelse om att det i utkomststödets grunddel ingår sju procent av det nödvändiga beloppet av boendeutgifterna enligt 6 § lagen om bostadsbidrag.

Det var arbetsgruppen för flitfällor under den första regeringen Lipponen som kom med förslaget att normkalkylen för utkomststödet skulle inbegripa en självrisk i fråga om boendekostnader. Ursprungligen föreslogs en självrisk på 20 procent, men vänsterförbundets riksdagsgrupp krävde vid budgetmanglingen att den sänks till 7 procent. De som drev på att självrisken i fråga om boendekostnader skulle beaktas i utgifterna för utkomststöd motiverade nedskärningen i utkomststödets grunddel med att det sänker sysselsättningsribban och att de som lever på utkomststöd efter reformen söker sig till mindre bostäder för att minska boendekostnaderna.

Praxis har ovedersägligt bevisat att lagändringen inte uppnådde sitt syfte. Däremot har den nog starkt och oskäligt påverkat alla de människors liv som har det sämst ställt och de kommunala socialarbetares dagliga arbete som försöker hjälpa dem. Också social- och hälsovårdsutskottet har noterat problemet när det i sitt utlåtande om berättelsen om regeringens åtgärder 2002 konstaterar bl.a. att "man ytterligare måste underlätta för utkomststödsklienterna, anser utskottet. Det gäller exempelvis att fundera på om den egenandel av boendekostnaderna som sänker utkomststödet försvarar sin plats."

Av detta följer att lagen enligt vår mening bör korrigeras genom att bestämmelsen om självrisken i fråga om boendekostnaderna stryks i 7 § 2 mom. Ändringen betyder kostnader om totalt 42 miljoner euro per år för kommunerna.

Hänvisning: BM 852/2003 rd — Erkki Virtanen /vänst m.fl.

Prioritering av barnbidraget för det första barnet i utkomststödet

Riksdagen godkände regeringens förslag om att barnbidraget för det första barnet ska höjas med 10 euro per månad och ett tillägg på tre euro till ensamförsörjare. Höjningen av barnbidragen kommer helt säkert väl till pass i många låginkomsttagarfamiljer. Regeringens syn är att höjningen av barnbidragen minskar fattigdomen bland barnfamiljerna. Den ökade våldsamt i Finland under åren efter lågkonjunkturen. Men tyvärr inverkar höjningen inte på de barnfamiljers dagliga liv som har det ekonomiskt sämst ställt.

Genom beslut av statsrådet ändrades grunderna för bestämning av utkomststödets grunddel den 1 januari 1994 så att barnbidragen beaktas som inkomster för familjen i utkomststödskalkylen. Detta betyder i praktiken att barnbidragen kvitteras mot utkomststödet.

Vart tionde barn lever nuförtiden i en familj som måste klara sig på utkomststöd. Många familjer som lever på utkomststöd är ekonomiskt verkligt trängda. Om en barnfamilj måste leva på utkomststöd en längre tid tenderar den att marginaliseras. Trots att stora inkomster inte nödvändigtvis garanterar balanserade och välmående barn är ständig knapphet ändå en mycket stor riskfaktor.

Om fattigdomen är ett långvarigt eller varaktigt tillstånd prövar det både de vuxnas och barnens uthållighet. Försörjningsproblemen trycker också barnen, och barn till arbetslösa tror ofta att de inte själva heller kommer att få ett jobb. Penningbristen inverkar starkast på föräldrarnas uthållighet och atmosfären i familjen. En dyster omgivning betyder ökande beteendeproblem hos barn, depression och ökat bruk av alkohol som det blir mycket dyrare att behandla än att stöda familjen i tid.

Barnbidraget för det första barnet i en familj som får kommunalt utkomststöd måste betraktas som prioriterad inkomst för familjen för att inte minska familjens utkomststöd. På detta sätt ökar inkomsterna i de familjer som har de lägsta inkomsterna med en summa motsvarande barnbidraget för det första barnet, dvs. ca 90 euro. Först efter en sådan ändring har familjer med de lägsta inkomsterna också rätt till den höjning av barnbidraget för det första barnet som regeringen aviserar.

I motiveringen till kapitel 33.15 medger utskottet i samband med behandlingen av höjningen av barnbidraget att stödet till barnfamiljer som behöver utkomststöd inte blir bättre, eftersom barnbidragen räknas in i utkomststödet. Utskottet ser situationen som oskälig, men nöjer sig i kapitlet med ett relativt vagt uttalande, som vi visserligen omfattar i sig. Men vi anser att det är dags att agera redan i samband med denna budget.

Hänvisning: BM 401/2003 rd — Annika Lapintie /vänst m.fl.

En indexjustering i statsandelen

Regeringen föreslog bara en partiell indexjustering i de kalkylerade kostnader som ligger till grund för statsandelen. Justeringen vore 75 procent av kostnadsökningen, trots att kommunerna beräknas gå på minus hela ramperioden ut. Det betyder att kommunerna får lov att betala kostnadsökningen till fullt belopp.

Befolkningens åldrande gör att behovet av tjänster fortsatt ökar med ökade kostnader för kommunerna som följd. Trots att det är brist på resurser ska kommunerna samtidigt klara av bl.a. vårdgarantin. Redan nu har 50 kommuner höjt skatteprocenten för 2004 och dessutom aviserar många kommuner att de tänker höja skattesatsen efter kommunalvalen för att klara av sina lagfästa förpliktelser att tillhandahålla tjänster. I många kommuner har det skurits i social- och hälsovårdens tjänster, ofta genom personalminskningar och längre köer.

Hänvisning: BM 263/2003 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl., där det föreslås att anslagen ökas med 18 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgetpropositionen.

Vi accepterar inte minskningen på 21 miljoner euro i regeringens proposition RP 145/2003 rd, och därför föreslår vi en ökning om totalt 39 miljoner euro jämfört med betänkandet.

Vi föreslår

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 42 000 000 euro för täckande av kommunernas kostnader för slopad självrisk i fråga om boendeutgifterna inom ramen för utkomststöd.

Samtidigt föreslår vi

följande uttalande i momentets motivering:

Vidare föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 35 000 000 euro för ändring av grunderna för bestämning av utkomststödet i fråga om barnbidraget för familjens första barn.

Samtidigt föreslår vi

följande uttalande i momentets motivering:

Dessutom föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 39 000 000 euro för indexjusteringar till fullt belopp inom social- och hälsovården och för förstärkande av den kommunala ekonomin.

06. Arbetskraftspolitiken

29. (34.06.02, 25 delvis, 27, 29, 30, 50 delvis, 63 och 65) Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (förslagsanslag)

Sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner samt sysselsättning inom statsförvaltningen

De lönebaserade sysselsättningsstöden till staten, kommuner och samkommuner har dragits ner under de senaste riksdagsperioderna med motiveringen att arbetslöshetstalen har blivit bättre. Ju bättre statistiken sett ut, desto mer har det dragits ner på anslagen. Enligt bokslutet använde staten 1998 totalt 282 miljoner euro till lönebaserade sysselsättningsstöd, men 2001 var det enligt bokslutet hälften mindre, eller 141 miljoner euro. För nästa år ställs bara 112 miljoner euro i utsikt.

Det finns inte längre någon grund för att sänka anslaget av det ursprungliga skälet eftersom arbetslösheten inte längre minskar i samma fart som tidigare utan hade redan i fjol nästan upphört att minska. Det kan på goda grunder befaras att arbetslösheten börjar öka på nytt. Därför är det motiverat att höja anslaget till samma nivå som under tidigare år, inte minst för att antalet långtidsarbetslösa under de senaste åren envist har hållit sig kvar på en hög nivå utan att visa några tecken på att komma ner.

Vi föreslår därför att de långtidsarbetslösa ska anställas i ordentligt arbete med en hygglig lön i stället för att man som nu med arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte som förevändning föreslår att de som får arbetsmarknadsstöd med ett extra lockbete på en euro ska luras att ta värvning i statens nya låglönearmé.

Det vore lämpligt att använda 20 miljoner euro av det tilläggsanslag på 30 miljoner euro som vi föreslår till lönebaserade sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner och återstående 10 miljoner euro till motsvarande statliga stöd.

Hänvisning: BM 573/2003 rd — Veijo Puhjo /vänst m.fl.

Egenaktivitetsbidrag

Arbetslösheten är fortfarande det allvarligaste problemet i Finland. Inom en nära framtid kommer ett enormt antal anställda såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn att gå i pension. Det är en stor utmaning hur de som nu är arbetslösa ska kunna sysselsättas i stället för dem som avgår. Det är svårt att tillsätta nya arbetstillfällen med dem som nu är arbetslösa, om de arbetslösa slås ut från arbetslivet och alla andra samhällsaktiviteter. Så kan det gå om människor under arbetslösheten saknar ett lämpligt socialt skyddsnät som ger dem en chans att delta i och påverka både egna och gemensamma frågor.

Föreningarna för arbetslösa erbjuder de arbetslösa en viktig social gemenskap. Utom att föreningarna ger de arbetslösa kamratstöd sysselsätter många av dem också ett stort antal långtidsarbetslösa. Föreningarnas måltidsservice är ett viktigt element i både den fysiska och den psykiska förebyggande hälsovården. Många föreningar kan också erbjuda hälsovårdartjänster och erfarenheterna av dem är mycket goda.

För att föreningarna för arbetslösa ska kunna fortsätta med sin verksamhet är det viktigt att finansieringen för att anställa en verksamhetsledare är ordnad. Situationen varierar mycket från en arbetskrafts- och näringscentral till en annan. Egenaktivitetsbidraget har använts för att anställa verksamhetsledare, men av någon anledning har det inte räckt till för de allra aktivaste föreningarna. Denna motion avser att säkerställa finansieringen av egenaktivitetsbidraget så att varje aktiv förening kan anställa en verksamhetsledare och att de största föreningarna, som också sysselsätter arbetslösa, ska kunna anställa någon för att ta hand om papperskriget till följd av arbetsgivarförpliktelserna.

Hänvisning: BM 112/2003 rd — Anne Huotari /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 34.06.29 ökas med 37 000 000 euro, varav 30 000 000 euro till sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner samt sysselsättning inom statsförvaltningen och 7 000 000 euro till egenaktivitetsbidrag till föreningar för arbetslösa.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Sammansatt stöd

Fattigdomen som ökade på 1990-talet med lågkonjunkturen och de beslut som togs i sammanhanget hotar att bli ett permanent problem i Finland. Antalet personer som får utkomststöd håller på att stabilisera sig på en hög nivå. År 2002 omfattade utkomststödet 262 000 hushåll och 440 000 personer, och antalet minskade egentligen inte jämfört med året innan. Om gränsen för låga inkomster går vid 60 procent av medianinkomsten, utgjorde låginkomsttagarna 10,80 procent 2001. År 1990 var motsvarande andel 7,9 procent. Långtidsarbetslösheten har inte betvingats, och tiotusentals människor håller på att slås ut från arbetsmarknaden. I denna situation behövs det nya social- och arbetsmarknadspolitiska lösningar för att bekämpa fattigdom och utslagning.

Sedan 1998 har arbetsmarknadsstödet på vissa villkor kunnat betalas till arbetsgivaren som s.k. sammansatt stöd för lönekostnader och numera också utan sysselsättningsstöd inom ramen för försöket med sammansatt stöd. Bestämmelser om detta finns nu i lagen om utkomststöd för arbetslösa (1290/2002) och lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Sammansatt stöd kan beviljas kommuner och privata arbetsgivare, men inte statliga inrättningar. Det är i första hand avsett för sysselsättning av långtidsarbetslösa som hänvisats till arbetsmarknadsstöd.

Sysselsättningsstödet inom det sammansatta stödet är högst lika stort som normalt sysselsättningsstöd, dvs. 19,85 euro per dag. Fullt sysselsättningsstöd utan barnförhöjningar är 23,02 euro per dag och då kan det räknas ut att det sammansatta stödet vanligen är högst 920 euro per månad. Med beaktande av att detta ska täcka alla lönekostnader, också pensionsavgifter och and-ra avgifter för den sociala tryggheten, är inkomstnivån för en person som anställts med sammansatt stöd vanligtvis mycket låg.

Sammansatt stöd har under de senaste åren använts i ökad utsträckning i sysselsättningspolitiken. Det har fått ersätta det normala lönebaserade stödet. Men lönerna för dem som anställts med sammansatt stöd är ofta små och det handlar till stor del om deltidsarbete med mycket liten lön. Detta beror åtminstone delvis på stödvillkoren som möjliggör att lönekostnaderna begränsas till stödbeloppet. Sammansatt stöd används mycket inom den s.k. tredje sektorn för sysselsättning eftersom arbetsgivare där inte har några egentliga möjligheter att själva bidra finansiellt till lönekostnaderna. Det finns en viss risk för att systemet skapar en arbetsmarknad i något slags C-klass där lönenivån och anställningsvillkoren är sämre än normalt. Denna uppfattning förstärks dessutom av att arbetstid enligt arbetsvillkoret för utkomststöd för arbetslösa intjänas bara begränsat i arbete med sammansatt stöd.

Det sammansatta stödet kunde spela en positivare roll i att sysselsätta långtidsarbetslösa och förbättra deras försörjning, om systemets villkor utvecklades. En väg vore att höja nivån på det sammansatta stödet. Det låter sig göras om arbetsmarknadsstödet betalas förhöjt när det betalas till arbetsgivaren som stöd för lönekostnaderna. Detta skulle uppmuntra arbetsgivarna att ordna bättre betalda arbeten och skulle också annars göra systemet mera attraktivt. En skälig förhöjning vore 30 procent.

Om det sammansatta stödet omfattar i snitt 15 000 sysselsatta kan det räknas ut att en höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent betyder extra utgifter på omkring 27 miljoner euro i statsbudgeten.

Hänvisning: BM 764/2003 rd — Esko-Juhani Tennilä /vänst m.fl.

Arbetsmarknadsstöd

Flera socialpolitiska forskare har i sina bedömningar av fattigdomsproblemet och arbetslöshetens struktur kommit till den slutsatsen att en höjning av grunddagpenningen i samband med arbetsmarknadsstöd och utkomststöd för arbetslösa är det bästa botemedlet för att bekämpa fattigdom och utslagning, om de arbetslösa inte kan anvisas arbete.

Arbetslöshetens struktur har blivit mycket svår, redan tre femtedelar av alla arbetslösa måste komma till rätta på grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Andelen långtidsarbetslösa och upprepat arbetslösa är hög och det är osannolikt att de kan få arbete på arbetsmarknaden utan särskilda stödåtgärder. Den ekonomiska situationen är svag också för dem som kommer ut på arbetsmarknaden för första gången.

Det är nödvändigt att förbättra försörjningen under arbetslöshet för att så många arbetslösa som möjligt som hotas av utslagning ska vara tillgängliga på arbetsmarknaden. En arbetslös kan inte planera långsiktigt för sin framtid, om den grundläggande tryggheten inte räcker till.

De svaga ekonomiska tillväxtutsikterna gör att någon snabb förbättring i sysselsättningssituationen inte är i sikte i den närmaste framtiden. Den totala arbetslösheten kan rent av börja öka och då kan de strukturella arbetslöshetsproblemen förväntas tillspetsa sig. Också av denna anledning bör situationen för dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden hjälpas upp.

Hänvisning: BM 431/2003 rd — Markus Mustajärvi /vänst.

Vi föreslår

att moment 34.06.52 ökas med 67 000 000 euro, varav 27 000 000 euro för budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent och 40 000 000 euro till en budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet med 1,70 euro räknat från den 1 juli 2004.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Anslaget har använts för investeringar som främjar samhällenas och glesbygdens vattenvård. Regeringen Vanhanen föreslår ingen höjning i anslaget. Dessutom bör anslaget kunna användas för att förebygga uppkomsten av avfall, avfallsåtervinning eller större ekologisk effektivitet i materialanvändningen och den vägen utvidga anslagets användning. Det har dessutom en sysselsättande effekt.

Vi föreslår

att moment 35.10.63 ökas med 4 000 000 euro.

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

År 2003 beviljades, tilläggsbudgeten medräknad, 10,9 miljoner euro för ändamålet, men för nästa år föreslår regeringen bara 9 miljoner euro. Vi anser inte att minskningen är väl avvägd, särskilt som den också får effekter för sysselsättningen. Utskottets tillägg om 1 miljon euro återställer anslaget till nästan samma nivå som i fjol, men det räcker ändå inte till.

Vi föreslår

att moment 35.10.77 ökas med 3 000 000 euro.

30. Främjande av boendet

60. Överföring till statens bostadsfond

Fullmakter för renoveringsunderstöd

I budgetpropositionen för 2004 föreslås fullmakten för renoveringsunderstöd för bostäder vara 60 miljoner euro. Årets anslag var 75 miljoner euro. Också efter utskottets tillägg om 10 miljoner euro är anslaget mindre än i fjol. Fullmakten för renoveringsunderstöd bör bibehållas på minst samma nivå som i år, för understöden för till exempel installering av hissar har fortsatt ökat. Ansökningarna om energiunderstöd som infördes i år kommer att vara många nästa år när systemet blivit etablerat. Vidare är det skäl att komma ihåg att bostadsreparationer har en sysselsättande effekt.

Hänvisning: BM 153/2003 rd — Matti Kangas /vänst m.fl.

Renoveringslån enligt lagen om räntestöd för lån för bostadsaktiebolagshus

Renoveringar av bostadsaktiebolagshus började stödas först 2003. Det finns ett klart behov av denna stödform, för det lämnades in ansökningar för över 10 000 bostäder. Stödpaketet har fungerat väl i och med att det rätt så låga stödet (29 procent av låneräntan = skatteavdraget för räntor på personligt lån) på ett lyckat sätt har kombinerats med bostadsfondens kvalitets- och kostnadsstyrning. I regeringens budgetproposition för 2004 beviljas inte längre räntestöd för renovering av bostadsaktiebolagshus. Enligt vad som överenskommits i den inkomstpolitiska uppgörelsen ska räntestödslån för lån för bostadsaktiebolagshus av sysselsättnings- och konjunkturskäl fortsatt beviljas också 2004. Det är skäl att komma ihåg att bostadsrenoveringar har en stor sysselsättande effekt inom byggbranschen.

Hänvisning: BM 803/2003 rd — Kari Uotila /vänst m.fl.

Vi föreslår

att motiveringen till moment 35.30.60 ändras så att högst 75 000 000 euro kan betalas i understöd för renovering av bostäder, varav 20 000 000 euro anvisas för energiunderstöd, och att renoveringslån enligt lagen om räntestöd för lån för bostadsaktiebolagshus kan godkännas som räntestödslån 2004.

99. Övriga utgifter inom miljöministeriets förvaltningsområde

65. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Anslaget används till understöd till riksomfattande miljö-, naturskydds- och djurskyddsorganisationer och till riksomfattande organisationer inom bostads- och byggbranschen för information och upplysning. Därtill används det bland annat till understöd för enskilda projekt som gäller skärgården och fjällen och till enskilda utbildnings- och upplysningsprojekt. Anslaget har under de senaste åren varit oförändrat.

Vi föreslår

att moment 35.99.65 ökas med 150 000 euro till stöd för riksomfattande miljö-, naturskydds- och djurskyddsorganisationer.