Allmänt

Medborgarskapslagen (359/2023) revideras i enlighet med regeringsprogrammet under innevarande valperiod så att villkoren för naturalisation skärps. Ändringarna genomförs i tre steg. Ändringarna i medborgarskapslagens villkor i fråga om boendetid trädde i kraft i oktober 2024 (FvUB 14/2024 rd — RP 27/2024 rd). I det tredje skedet av reformen införs bestämmelser om ett medborgarskapsprov. Avsikten är att en proposition om detta lämnas till riksdagen redan under höstsessionen 2025. 

I den nu aktuella propositionen föreslås det ändringar i villkoren för naturalisation när det gäller identitet, oförvitlighet och försörjning. Det föreslås att den sökandes skyldighet att redogöra för sin identitet utvidgas. Den sökandes identitet anses i fortsättningen inte vara klarlagd enbart på basis av den tid som förflutit, om den sökande har beviljats främlingspass för ansökan om pass i medborgarstaten, utan den sökande ska visa upp dokumentation eller annan information om sin identitet. Dessutom ändras oförvitlighetsvillkoret så att följderna av att en person gjort sig skyldig till ett brott blir kännbarare. De väntetider som följer efter brott ska enligt förslaget förlängas med ett år. Dessutom föreslås det att ingen väntetid ska bestämmas om den sökande har dömts för ett mycket allvarligt brott. 

I fortsättningen förutsätts det att den som ansöker om medborgarskap ska ha en tryggad försörjning. Dessutom får bedömningen av den nationella säkerheten större betydelse vid förvärv av medborgarskap. Bestämmelserna om förlust av medborgarskap ändras i fråga om situationer där en person kan förlora sitt medborgarskap antingen på grund av att personen lämnat oriktiga uppgifter eller genom att personen gjort sig skyldig till vissa brott mot Finlands vitala intressen. Utskottet behandlar nedan närmare de föreslagna bestämmelserna om försörjningsvillkor, bedömning av den nationella säkerheten och förlust av medborgarskap. 

Det allmänna målet med propositionen är att skärpa villkoren för naturalisation i enlighet med regeringsprogrammet. Förvaltningsutskottet anser att integration är en mycket viktig del av en samlad och kontrollerad migrationspolitik. Utskottet anser det motiverat att också förvärv av finskt medborgarskap i fortsättningen i högre grad förutsätter att den sökande visar att han eller hon har integrerats i det finländska samhället. Utgångspunkten för det nya försörjningsvillkoret är att den som ansöker om medborgarskap har tryggad försörjning som ett bevis på lyckad integration i samhället. Genom de ändringar som görs i oförvitlighetsvillkoret betonas å sin sida betydelsen av att följa samhällets regler som ett villkor för erhållande av medborgarskap. Det är också motiverat att säkerhetsrelaterade risker beaktas i större utsträckning än tidigare, särskilt med hänsyn till det rådande säkerhetsläget. 

Utskottet har i tidigare ställningstaganden (t.ex. FvUB 8/2024 rd och FvUB 45/2022 rd) särskilt påpekat hur viktigt det är att invandrare kan finska eller svenska för att de ska få jobb och kunna bli integrerade i samhället. Utskottet påpekar också i detta sammanhang att man kontinuerligt bör se till att den språkutbildning som ingår i integrationstjänsterna finns att tillgå och fungerar väl. Utskottet har redan tidigare lyft fram att de integrationsfrämjande åtgärdernas förpliktande karaktär ytterligare bör stärkas och att invandrarna förutsätts ha kännedom om det finska samhällets funktionssätt, regler och värderingar. Utskottet har dessutom betonat individens aktivitet och ansvar för integrationen. De sistnämnda synpunkterna har beaktats i propositionen till den del de gäller förutsättningarna för naturalisation. 

Som det sägs ovan omfattar ändringarna i medborgarskapslagen utöver de aktuella ändringarna också de ändringar i boendetiden som redan trätt i kraft och det medborgarskapsprov som ska införas i nästa skede av reformen. I propositionen har man också försökt bedöma de sammantagna konsekvenserna av de ändringar som görs i de olika skedena. De skärpta villkoren för naturalisation har bedömts påverka antalet ansökningar och antalet avslag på ansökningarna. De ändringar som nu föreslås bedöms inte ha någon betydande inverkan på flyttningsplanerna för personer som utför expertarbete eller på Finlands attraktionskraft. Arbetslöshet kan dock i högre grad än tidigare påverka möjligheterna att få medborgarskap. De föreslagna ändringarna bedöms ha en positiv inverkan på den nationella säkerheten. Uppföljning av hur målen för lagstiftningen nås är en del av en fungerande lagstiftningsprocess. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 25/2025 rd) anfört att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, om utskottets konstitutionella anmärkning till 17 a § 3 mom. beaktas på behörigt sätt. Förvaltningsutskottet föreslår att lagförslaget ändras så att det i lagen uttryckligen tryggas att barnets bästa beaktas på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med de anmärkningar och ändringsförslag som framgår av betänkandet. 

Nationell säkerhet

Det föreslås att medborgarskapslagen kompletteras med en ny 6 a § om att vägra medborgarskap med hänvisning till den nationella säkerheten. En person som uppfyller villkoren för förvärv av medborgarskap ska enligt den föreslagna paragrafen inte beviljas medborgarskap på grundval av en ansökan eller anmälan, om det finns grundad anledning att misstänka att beviljande av medborgarskap äventyrar den nationella säkerheten eller om beviljande av medborgarskap av annat vägande skäl utifrån en helhetsbedömning av den sökandes situation strider mot samhällets eller statens intressen. Utskottet noterar att innehållet i den föreslagna bestämmelsen i huvudsak motsvarar 13 § 3 mom. i den gällande lagen, som nu föreslås bli upphävt. 

Den väsentligaste ändringen jämfört med nuläget är att den föreslagna 6 a § gör det möjligt att på de grunder som avses i paragrafen fatta ett negativt beslut också om en medborgarskapsanmälan, medan den nuvarande bestämmelsen endast gäller medborgarskapsansökningar. Förvärv av medborgarskap har för vissa grupper av sökande, såsom tidigare finska medborgare och nordiska medborgare, underlättats genom ett anmälningsförfarande där villkoren för att förvärva medborgarskap är färre än i ansökningsförfarandet. Utskottet anser det vara viktigt att den nationella säkerheten kan beaktas inte bara i ansökningsförfarandet utan också i anmälningsförfarandet. Detta förutsätter att Migrationsverket i båda förfarandena kan begära utlåtande av skyddspolisen och centralkriminalpolisen. 

I propositionsmotiven anges att den nationella säkerheten omfattar säkerheten i hela samhället. Hot mot den nationella säkerheten är exempelvis terrorism, spionage och en främmande stats skadliga verksamhet. Det hör till skyddspolisens uppgifter att förebygga och avvärja sådana hot. Centralkriminalpolisen har i sin tur bland annat till uppgift att bekämpa internationell, organiserad, professionell och annan allvarlig brottslighet. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande är det inom ramen för den prövningsrätt som lagstiftaren getts i förarbetena till och tillämpningspraxis för 5 § i grundlagen (se t.ex. GrUU 16/2024 rd, stycke 5) möjligt att införa bestämmelser som de föreslagna, som undantagsvis gör det möjligt att vägra medborgarskap även om personen uppfyller villkoren för förvärv av medborgarskap. Grundlagsutskottet har dock fäst uppmärksamhet vid att de föreslagna begreppen och deras betydelse i detta sammanhang inte beskrivs närmare i propositionsmotiven. Grundlagsutskottet har ansett att den föreslagna bestämmelsen eller åtminstone motiveringen till den bör preciseras till denna del. 

Förvaltningsutskottet erfar att ett sådant negativt beslut av Migrationsverket som avses i den föreslagna 6 a § bygger på ett utlåtande av skyddspolisen eller centralkriminalpolisen, vilket också motsvarar gällande praxis i motsvarande situationer. Enligt det föreslagna 46 § 2 mom. kan utlåtande om medborgarskapsansökan och medborgarskapsanmälan i fortsättningen begäras av dessa myndigheter. De grunder i anslutning till den nationella säkerheten som avses i den föreslagna regleringen hänför sig till skyddspolisens ansvarsområde, medan grunder i anslutning till statens eller samhällets intressen hänför sig till centralkriminalpolisens ansvarsområde. Utskottet påpekar att begreppen i den föreslagna bestämmelsen i detta sammanhang bör tolkas i ljuset av skyddspolisens och centralkriminalpolisens uppgifter. I fråga om uppgifterna för dessa myndigheter hänvisar utskottet till propositionsmotiven. 

Sammantaget anser förvaltningsutskottet att de föreslagna 6 a § och 46 § 2 mom. tillsammans med lagstiftningen om skyddspolisens och centralkriminalpolisens ansvarsområden utgör tillräckligt noggrant avgränsade bestämmelser om sådana säkerhetsrelaterade grunder på vilka medborgarskap kan vägras i de situationer som avses i den föreslagna regleringen. Utskottet föreslår inga ändringar i regleringen till denna del. 

Försörjningsvillkor

Ett allmänt villkor för naturalisation är utöver boendetidsvillkoret, oförvitlighetsvillkoret och språkkunskapsvillkoret att den sökande tillförlitligt kan redogöra för sin försörjning. I nuläget är utgångspunkten att försörjningen ska vara laglig, och den kan grunda sig på lönearbete, företagsverksamhet, förmåner eller någon annan inkomstkälla. Försörjningen kan följaktligen grunda sig på exempelvis stöd och förmåner som samhället beviljat. Redogörelsen för inkomstkällan anknyter i de gällande bestämmelserna till säkerställandet av att den sökande uppfyller de övriga villkoren för naturalisation, i synnerhet boendetids- och oförvitlighetsvillkoret. Med stöd av den gällande lagen har det fattats rätt få negativa beslut om medborgarskap som grundar sig på försörjning (cirka 20 beslut per år). 

Det föreslås att 13 § 1 mom. 5 punkten i lagen ändras så att det för förvärv av medborgarskap på ansökan krävs att den sökande har tryggad försörjning. Avsikten är att tyngdpunkten i fortsättningen ska ligga på en tryggad försörjning i stället för på den nuvarande granskningen av inkomstkällans laglighet. I praktiken innebär det att det i fortsättningen i större utsträckning krävs bevis på försörjning och lyckad integration, till exempel att den sökande har arbete eller bedriver företagsverksamhet. Försörjningsvillkoret ska i regel inte anses vara uppfyllt om den sökandes försörjning enbart grundar sig på stöd som samhället beviljar i sista hand. 

I den föreslagna 17 a § finns bestämmelser om bevis på försörjning och avvikelse från försörjningsvillkoret. Försörjningsvillkoret uppfylls, om den sökande ger sådan information om grunden för sin försörjning som anses vara tillförlitlig och han eller hon under de två senaste åren har tytt sig till arbetslöshetsförmån eller utkomststöd under sammanlagt högst tre månader. Huruvida försörjningsvillkoret uppfylls bedöms utifrån situationen vid den tidpunkt då ansökan om medborgarskap avgörs. Detta gäller också de övriga villkoren. Försörjningsvillkoret gäller inte personer under 18 år eller personer som har fyllt 65 år. 

Den tidsperiod som granskas när uppfyllandet av försörjningsvillkoret utreds i samband med beslutsprövningen har enligt uppgifter till utskottet begränsats till de två år som omedelbart föregår avgörandet av medborgarskapsansökan. Även om den sökande har fått olika förmåner under de två åren kan den sökande uppfylla försörjningsvillkoret, om tiden för erhållande av arbetslöshetsförmån och/eller utkomststöd inte sammanlagt har överskridit tre månader. Avsikten har varit att i den föreslagna regleringen beakta exempelvis kortvariga perioder av arbetslöshet som inte förhindrar att försörjningsvillkoret uppfylls. Familjeförmåner, studiestöd, bostadsbidrag eller pens-ion inverkar inte heller i fortsättningen på möjligheten att få medborgarskap, om den sökande inte i väsentlig grad har tytt sig till utkomstskydd för arbetslösa eller utkomststöd. 

Utskottet påpekar att enligt lagförslaget kan en sökande beviljas finskt medborgarskap trots att försörjningsvillkoret inte är uppfyllt, om hans eller hennes hälsotillstånd eller en skada långvarigt hindrar honom eller henne från att uppfylla villkoret eller om han eller hon av något annat särskilt vägande skäl inte förmår uppfylla villkoret. Det är alltså möjligt att avvika från försörjningsvillkoret, om den sökandes funktionsförmåga under en lång tid är nedsatt av medicinska skäl och personen därför inte skäligen kan förväntas uppfylla försörjningsvillkoret. Det är möjligt att avvika från villkoret också om försörjningsvillkoret skulle vara oskäligt av orsaker som inte beror på den sökande. Utskottet betonar att det är fråga om exceptionella situationer. Förvaltningsutskottet föreslår att bestämmelserna utifrån de grunder som anges nedan i detaljmotiveringen kompletteras med ett omnämnande av att barnets bästa ska beaktas. Utskottet inskärper till denna del att enbart det faktum att beslutet också gäller ett barn inte automatiskt leder till avvikelse från försörjningsvillkoret. 

Förlust av medborgarskap

I 33 § i medborgarskapslagen föreskrivs det om förlust av medborgarskap på grund av lämnande av oriktiga uppgifter och i 33 a § om förlust av medborgarskap på grund av landsförräderibrott, högförräderibrott eller terroristbrott. 

Enligt den gällande regleringen kan en person förlora sitt finska medborgarskap om han eller hon innan medborgarskapet beviljades har lämnat oriktiga uppgifter eller hemlighållit en väsentlig omständighet. Det föreslås att regleringen kompletteras så att beslut om förlust av medborgarskap kan fattas också på den grunden att personen har förvärvat sitt medborgarskap genom att på något annat sätt förfara bedrägligt. Bestämmelsen kan enligt propositionsmotiven tillämpas till exempel i en situation där det efter att medborgarskapet beviljats framgår att det språkprov som krävs för att språkkunskapsvillkoret ska vara uppfyllt de facto har avlagts av någon annan i stället för den person som senare naturaliserats. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter att de verkliga omständigheterna, om de hade varit kända när beslutet fattades, skulle ha lett till ett negativt beslut om medborgarskapsansökan. 

Ett beslut om förlust av medborgarskap kan enligt lagförslaget fattas om det har förflutit högst tio år sedan medborgarskapsansökan eller medborgarskapsanmälan avgjordes. I nuläget är maximitiden fem år. Utskottet ser det som viktigt att myndigheterna får bättre möjligheter att ingripa i medborgarskap som beviljats på felaktiga grunder. Syftet är också att förebygga sådant uppsåtligt och klandervärt förfarande hos den sökande som leder till att beslutsfattandet grundar sig på felaktiga eller vilseledande uppgifter. 

Enligt den gällande lagen kan en person förlora sitt medborgarskap om han eller hon gjort sig skyldig till ett sådant landsförräderibrott, högförräderibrott eller terroristbrott för vilket det strängaste straffet är fängelse i minst åtta år. Ett villkor är också att personen för ett sådant brott har dömts till ett fängelsestraff eller kombinationsstraff på minst fem år. De bestämmelser som trädde i kraft 2019 har ännu inte tillämpats en enda gång. 

Förvaltningsutskottet har i flera sammanhang konstaterat att Finlands säkerhetsmiljö och omvärld har förändrats avsevärt under de senaste åren. I de mellanstatliga relationerna framhävs aggressiva åtgärder, spionage och fientlig påverkan. Dessutom har det kommit fram att risken för finansiering av terrorism har ökat. Utskottet anser att det är nödvändigt att lagen på det sätt föreslås i propositionen ändras så att medborgarskapet i fortsättningen kan gå förlorat på grund av ett sådant landsförräderibrott, högförräderibrott eller terroristbrott som enligt lag kan leda till sex års fängelse, och att gränsen för det straff som döms ut för gärningen sänks från fem till två år. Ändringen bedöms ha både allmänpreventiva och individualpreventiva effekter. 

Utskottet påpekar att utifrån den föreslagna regleringen kan allt fler gärningar som kränker Finlands vitala intressen i fortsättningen leda till förlust av medborgarskap. Medborgarskapet kan i större utsträckning än i nuläget förloras exempelvis på grund av brott i anslutning till finansiering av terrorism. Utskottet framhåller dessutom för tydlighetens skull att en person inte heller i fortsättningen kan förlora sitt finska medborgarskap om det skulle leda till att personen blir statslös.