Maktens inre krets
Regeringsbesluten under vinterkriget fattades i tre kretsar. Den inre kretsen bestod enligt Jaakko Nousiainen av statsminister Ryti, utrikesminister Tanner och ministern utan portfölj Paasikivi, som gjorde upp och genomförde åtgärdsplanerna. De höll också kontakt med högkvarteret och Mannerheim. Inga betydande utrikespolitiska beslut fattades utan hans vetskap. Dessa tre ministrar skiljde sig genast i början från de andra medlemmarna i statsrådets utrikesutskott, eftersom de hade förmåga till realistisk lägesanalys och beslutsamt agerande. Den inre kretsen lade beslag på den utrikespolitiska makten och tog med hela utrikesutskottet som andra krets i beslutsfattandet först i mitten av februari när frågan om fred aktualiserades.
Den inre kretsen hemlighöll informationen om fredssonderingarna och Stockholmsresorna för de vidare kretsarna och även för president Kallio ända till början av februari i rädsla för negativa reaktioner. Även när besluten fattades var regeringen helt beroende av muntlig information från den inre kretsen. Under vinterkriget ledde Tanner utrikesministeriet självständigt och åsidosatte ibland även sina närmaste biträdande tjänstemän och begränsade distributionen av krypterade diplomatmeddelanden till den snävaste inre kretsen.
Den yttersta kretsen bestod av hela regeringen, inklusive presidenten, som fick del av den inre kretsens uppgifter först i krigets slutskede när besluten om krig och fred skulle fattas. Även då drev den inre maktkretsen sin vilja igenom och stödde sig på Mannerheims lägesbedömning. Presidentens åsikter vacklade åter så ofta att han inte längre fyllde ens platsen som nominell ledare. Formellt låg den högsta makten hos Kallio, men han höll närmast med regeringsmajoriteten och i synnerhet Ryti.