Finlands självständighet och tvisten om statsskicket
Finland uppnår självständighet
Den provisoriska regeringen efter marsrevolutionen 1917 i Ryssland hade genom sitt manifest öppnat vägen för Finlands frigörelse från Ryssland och gett möjligheter att planera bildandet av en stat. I maktvakuumet efter tsarväldet fick Finland som resultat av partiöverläggningar en ny senat under ledning av generalguvernör Stachovitj i stället för Kejserliga Senaten för Finland, dvs. den så kallade amirals- eller sabelsenaten, som förlorat sin ställning. Vice ordförande och i praktiken ledare blev socialdemokraternas Oskari Tokoi. I april höll han ett viktigt tal i lantdagen där han sade att han litar på att det finska folket kommer att garanteras självständighet redan i en nära framtid.
Lagstiftningsreformen
Lantdagen började arbeta med att reformera grundlagarna och den övriga lagstiftningen. Lantdagens roll mättes redan i juli 1917 när socialisterna för lantdagen lade fram de ryska arbetare- och militärsovjeternas representantmötes principiella resolution om att förorda att den högsta makten, dock inte i militära och utrikespolitiska frågor, överförs på lantdagen i Finland. Förslaget var avsett som ett steg mot nationell självständighet, men samtidigt socialdemokraternas sätt att bättre få igenom sitt program. Genom denna så kallade maktlag, som lantdagen antog den 15 augusti 1917 med majoriteten 136–55, överfördes makten från Petrograd till Helsingfors och från senaten till lantdagen.
Maktlagen gjorde det möjligt att överföra makten från Petrograd till Helsingfors.Efter att Rysslands provisoriska regering hade avvärjt bolsjevikernas statskupp offentliggjorde den emellertid ett manifest där maktlagen återtogs och lantdagen upplöstes. Socialdemokraterna försökte fortsätta lantdagens plenum under ledning av talman Kullervo Manner, men den provisoriska regeringens trupper förhindrade detta.
Valet 1917
I det följande valet i oktober 1917 fick socialdemokraterna 92 platser och förlorade den majoritet med 103 ledamöter som man fått i valet 1916. Den borgerliga grupperingen fick majoritet med 108 platser mot 92, och Tokois senat blev tvungen att avgå. Ungfinnarnas P.E. Svinhufvud bildade ny borgerlig styrelse. Samtidigt överförde Rysslands provisoriska regering en del av sina kejserliga maktbefogenheter direkt på senaten, som således överraskande blev innehavare av den högsta makten.
I början av november 1917 blev det åter maktskifte i Ryssland när bolsjevikerna avsatte den provisoriska regeringen i en ny statskupp i oktober. I Finland delade denna s.k. oktoberrevolution åsikterna skarpt. Borgarna ansåg inte att V.I. Lenins nya bolsjevikregering var laglig. Arbetarrörelsens ledare inrättade ett revolutionärt centralråd enligt bolsjevistisk förebild, som ändå i stället för maktövertagande beslöt att med hjälp av en generalstrejk börja driva det tidigare ”vi kräver”-programmet som innehöll sociala men i praktiken socialistiska reformer. En storstrejk ordnades den 13-19 november. Den bidrog till att frågan om maktlagen togs upp på nytt.
Finland lösgör sig från Ryssland
De strejkande samlade livsmedel och även vapen, vilket ledde till incidenter och äventyrande av den allmänna säkerheten i landet. Ordningen måste återställas. I det läget tog lantdagen åter makten och beslöt den 15 november 1917 på agraren Santeri Alkios förslag att börja utöva den högsta makten och lösgöra Finland från det ryska statssammanhanget.
Då övertog lantdagen den makt som enligt gällande bestämmelser hade tillkommit kejsaren och storfursten. De reservationer rörande utrikespolitiken och försvaret som ingått i det tidigare förslaget till maktlag ströks. Maktlagen antogs med stor majoritet, 127-68. På så vis öppnades äntligen vägen till självständighet för vårt land.
Självständighetsenaten
I praktiken blev det den av Svinhufvud ledda senaten, som bestod av enbart företrädare för de borgerliga partierna, som kom att genomföra självständigheten. Denna så kallade självständighetssenat, där bland annat E.N. Setälä, Kyösti Kallio, Onni Talas och Heikki Renvall ingick, förelade den 4 december 1917 lantdagen ett förslag till republikansk regeringsform. Till den hänförde sig också en självständighetsförklaring, som samtidigt var ett klarläggande av den tidigare maktlagen. Efter tvister om behandlingsordningen godkände lantdagen förklaringen utifrån en lantdagsmotion den 6 december. Eftersom det var så många krokar på vägen till Finlands självständighet, beslöt man först 1919 att dagen för godkännandet av förklaringen skulle betraktas som självständighetsdag.
Lantdagen godkände självständighetsförklaringen den 6 december 1917.
Storstrejken hade i praktiken omintetgjort lantdagens möjligheter till faktisk maktutövning, eftersom agrarförbundet vägrade att fortsätta samarbeta med socialisterna, vilkas åsikter blev att mera radikala. Storstrejkens våldsamma och halvt revolutionära karaktär skärpte enligt Martti Häikiö relationerna mellan högern och vänstern ytterligare och bidrog samtidigt till att förena de borgerliga krafterna.
Ett bittert krig delar nationen
Uppbyggnaden av det självständiga Finland överskuggades av bittra och oförsonliga stridigheter och åsiktsskillnader mellan olika befolkningsgrupper och de politiska krafter och olika intressegrupper som företrädde dem. Den politiska aktivitet som jäst i partierna och lantdagen och förväntningarna på den nya politiska friare tiden blottlade och tillspetsade tvisterna. Politikerna kände sin styrka och var inte längre kompromissvilliga, och förändringskraven och reformerna kunde inte lösas med politiska medel.
De rödas uppror
Den politiska konflikten urartade steg för steg till väpnade sammandrabbningar mellan de två lägrens civilgarden. Arbetarnas röda garden och de vita gardena, dvs. skyddskårerna, drabbade först samman i Viborg. Efter bolsjevikregeringen krav på att arbetarna skulle agera drevs landet in i de röda truppernas öppna uppror mot regeringsmakten och slutligen i ett uppslitande inbördeskrig som delade nationen.
Den röda lanternan i tornet på Folkets hus i Helsingfors var en signal på att statskuppen börjat.
Den röda lanternan i tornet på Folkets hus i Helsingfors den 26 januari 2018 var startsignalen och den 28 januari 1918 grundade socialdemokraterna Finlands folkkommissariat för att leda statskuppen. Efter att schismer som förebådade en väpnad sammandrabbning börjat i Helsingfors flyttade halva senaten till Vasa av säkerhetsskäl. Jägarna återvände från Tyskland för att stärka den vita armén.
De vitas seger
Efter tre månaders strider segrade de vita. Slutresultatet avgjordes i hög grad av tyskarnas militära intervention i södra Finland. Av betydelse för krigssituationens utveckling var enligt Henrik Meinander freden mellan Tyskland och Ryssland i Brest-Litovsk 1918, i vilken bolsjevikerna förband sig att dra bort de ryska trupperna från Finland. Inbördeskrigets gång påverkades således också av de krigförande stormakternas regeringars agerande i Petrograd och Berlin.
Till följd av kriget uppstod en djup klyfta mellan högern och vänstern.
I det traumatiska kriget mellan röda och vita som delade nationen förlorade cirka 36 000 finländare livet. När kriget tog slut satt cirka 80 000 personer i fångläger. Till följd av kriget uppstod en djup klyfta mellan högern och vänstern, som utjämnades först i slutet av 1930-talet när vinterkriget prövade nationen.
Tvist om statsskicket
Arbetet med att bygga upp det självständiga landets statsskick måste starta i ett olyckligt läge som överskuggades av inbördeskriget och där sociala konflikter slet sönder nationen. Atmosfären var bitter och full av misstro mot motpartens motiv. Olika statsideologier duggade tätt i luften: det borgerliga samhällets idé- och teoriarv, de egna statshistoriska erfarenheterna, utländska styrelsemodeller samt olika gruppers intressepolitiska åsikter.
Statsskicket byggdes upp i en atmosfär söndersliten av sociala konflikter.
Tokois senat hade redan 1917 tillsatt en grundlagskommitté, som i brådskande ordning skulle bereda förslag till en regeringsform och övriga lagar för att utveckla konstitutionen. Till ordförande för kommittén valdes ungfinnen och republikanen K. J. Ståhlberg som var professor i förvaltningsrätt. Allt behövdes inte göras från början. Maktutövningens parlamentariska sida hade byggts upp redan när fyrakammarrepresentationen genom 1906 års reform med en gång hade ersatts av enkammarlantdagen.
Före inbördeskriget rådde en republikansk anda i grundlagskommittén, liksom i lantdagen. Redan Svinhufvuds senats självständighetsförklaring hade varit förenad med ett förslag om att Finland skulle bli republik. Regeringen skulle ha en tillräckligt oberoende ställning, men riksdagen skulle ha makt att hindra regeringen från att handla i strid med folkets övertygade vilja. Denna borgerlig-liberala linje präglade diskussionen till en början. Även de konservativa ansåg att en republik verkade vara den enda möjligheten, eftersom bolsjevikerna hade utropat Ryssland till republik och sannolikt inte skulle gå med på att lösgöra Finland till ett eget kungadöme.
Tvist om maktfördelningen
Under grundlagsberedningen fokuserades tvisterna på motsättningen mellan regentens och riksdagens makt. Socialdemokraterna hade visserligen med undantag för en ledamot lämnat kommittén efter att våren 1917 blivit i minoritet med sina riksdagscentrerade prioriteringar. Den konservativa högerinriktningen skydde regeringens politiska beroende av riksdagen, parlamentarismen. Regenten skulle vara den centrala maktinstitutionen.
Meningsskiljaktigheterna ledde slutligen till en tvist om statsskicket.
Socialdemokraterna drev ett fast parlamentariskt samband mellan regering och riksdag. Agrarerna understödde också en stark ställning för riksdagen, men ställde sig snart avvisande till socialdemokraternas långtgående mål för samhällsförändringen. Agrarförbundets ledare Santeri Alkio lämnade beredningen. Centerliberalerna eftersträvande en stabil regeringsmakt samt begränsat parlamentariskt samband mellan regering och riksdag i ett republikanskt statsskick. En stark verkställande makt skulle skydda mot envälde och snabbt övergående omvälvningar av demokratin. Meningsskiljaktigheterna ledde slutligen till en tvist om statsskicket.
