Från historia till framtidsutsikter
Hur ska vi klara oss i framtiden?
Vårt lands välfärd och överlevnad är i allt högre grad knuten till världsutvecklingen. Hur ska Finlands statsskepp hitta en pragmatisk kurs bland de nya grunden?
Hur ska Finlands statsskepp hitta en kurs bland de nya grunden?Till välfärdssamhällets stora frågor hör landets konkurrenskraft och förbättrad sysselsättning och inom utrikespolitiken förändringarna i den säkerhetspolitiska situationen samt den till följd av internationella kriser tillspetsade flyktingsituationen. Finland är inte heller skyddat från terrorism. Den växande populismen utmanar också demokratin. Hur går det med den representativa demokratin och de statliga institutionerna? Vi står inför många frågor som kommande generationer måste försöka hitta svar på.
Hållbarhetsgapets förvittringseffekt
När vårt lands konkurrenskraft och välfärdsförutsättningar sätts på prov behövs förutom framsynthet också ett fungerande beslutsfattande. Försämringen av Finlands konkurrenskraft har överraskat. När man granskar Världsekonomiskt forums (WEF) klassificeringar märker man att Finland ändå varit etta när det gäller institutioner men i bortersta ändan när det gäller arbetsmarknadens flexibilitet. Internationella valutafondens (IMF) rekommendationer gäller förbättrande av arbetets produktivitet och deltagandegraden på arbetsmarknaden.
Finlands ekonomi dras med strukturella tillväxtproblem samt hållbarhetsproblem inom den offentliga ekonomin. Dessutom är konjunkturläget svårt. Förändringen i åldersstrukturen minskar antalet arbetsföra och ökar de åldersrelaterade offentliga utgifterna. Detta försvårar finansieringen av den offentliga ekonomin och skapar ett så kallat hållbarhetsgap. Enligt EU-kommissionens prognoser hänför sig största delen av ökningen av de offentliga utgifterna till den åldrande befolkningen: pensioner, hälso- och sjukvård samt långtidsvård.
Finlands ekonomi dras med strukturella tillväxtproblem och hållbarhetsproblem samt ett svårt konjunkturläge.Ett allmänt orosmoment, ”myntets baksida” är att konkurrenskraften och investeringsviljan försvagas samt framför allt att exportindustrins verksamhetsförutsättningar försämras. Den senaste tidens nyheter om ökad export väcker åter förhoppningar om ekonomisk stimulans. Gångna års ”Korpilampianda” räcker dock inte till som korrigeringsåtgärd för att trygga hållbar utveckling, utan det behövs verkliga reformer, som man måste fundera över uppe på statsskeppets däck. Förmår vi genomföra tillräckliga strukturreformen och träffa långsiktiga val?
Världens krishärdar?
Kriserna överskuggar utvecklingen. Hotbilderna är många: Maktkoncentrationen i Ryssland, oroligheterna i Ukraina, bakslagen för rättsutvecklingen i Ungern och Polen, kriget i Syrien, kampen mot ISIS i Irak och på andra ställen, situationen i Turkiet, otryggheten i Mexiko, kaoset i Venezuela samt oroligheter på många ställen i arabvärlden och det av torkan plågade Afrika.
Flyktingströmmen är en följd av de globala kriserna.Kriser leder oftast till flyktingströmmar. Man beräknar att det finns 65 miljoner flyktingar i världen. Enbart från Syrien har över 10 miljoner begett sig, i huvudsak till länderna i närområdet, Turkiet och Libanon. Den tilltagande flyktingströmmen över Medelhavet till Europa har inte bara överraskat EU utan också orsakat tvister mellan medlemsländerna. Situationen är ohållbar när smugglingen frodas och tusentals har dött när de riskerat sina liv för att ta sig till Europa. Inom EU strider man alltmer om skyldigheten att ta emot flyktingar.
Invandringens utmaningar
Även Finlands flyktingpolitik har hamnat i en ny situation. Finland anslöt sig till flyktingkonventionen 1968. Finland tog emot de första flyktingarna på 1970-talet från Vietnam och på FN:s begäran från Chile. Från och med 1988 har Finland tagit emot kvotflyktingar från flyktingläger på FN:s förslag. På 1990-talet började asylsökande komma från Somalia och före detta Jugoslavien. I EU-sammanhang måste man också komma ihåg det flyktingavtal som ingicks med Turkiet våren 2016, där man försöker hindra ”olaglig invandring” till Europa. Avtalet är problematiskt med tanke på den senaste tidens politiska utveckling i Turkiet. Eftersom rättsstatsprincipen hör till de mest grundläggande värdena i Europa, borde den just här avspeglas även i lösandet av flyktingproblemen.
Rättsstatsprincipen borde avspeglas även i lösandet av flyktingproblemen.I synnerhet i Finland, som EU:s gränsland och rättsstat är det viktigt att betona internationella förpliktelser och försöka sträva efter pålitliga bördefördelningsprinciper. Sätts den finländska realismen på prov även här?
Europas väg?
Det europeiska samarbetet började i tiden byggas på fred, välstånd och en gemensam värdegrund. Integration betydde till en början ekonomisk gemenskap. Det hänvisades första gången till demokrati i Maastrichtfördraget på 1990-talet. Gemensamma värden och mänskliga rättigheter har sedan fått plats i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 2000 samt senast i Lissabonfördraget 2009. När EU under årens lopp har utvidgats i rask takt har alla inte lärt känna den nya unionen som sin egen.
Inom EU funderar man på utvecklingen utifrån den deklaration som avgavs på unionens 60-årsdag i Rom 2017. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har upprepade gånger uppmuntrat medlemsstaterna att överväga en mera solidarisk och djupare integration. Även andra visioner om Europas framtid diskuteras. Tanken på ett ekonomiskt starkt, disciplinerat och konkurrenskraftigt Europa omhuldas av i synnerhet Tyskland och de nordliga EU-länderna. I de östliga EU-länderna har en tillspetsat invandrarnegativ vision vunnit understöd. Visionerna är motstridiga och som sådana oförenliga.
Vilken sida och vilken Europavision som Finland utifrån sitt pragmatiska och realistiska sätt att agera slutligen väljer är en stor fråga som de politiska beslutsfattarna snart måste hitta ett svar på.
EU:s kvistiga frågor
De strategier som EU godkänt ger inga direkta svar. I 2003 års säkerhetsstrategi ansåg man att unionen aldrig hade varit så stabil, säker och välmående. 2016 års globala strategi började åter med en dyster redovisning av problemen. Beträffande de yttre hoten mot Europa ger EU:s globala strategi 2016 och uppdateringarna av den ändå en fingervisning. Strategin utgår ifrån att i en tid av förändringar och osäkerhet, då Storbritannien har beslutat att utträda och EU:s existens har ifrågasatts, behövs det en stark union, eftersom endast tillsammans är det möjligt att hitta sätt att bekämpa terrorism och klimatförändringen samt svara på vår tids andra stora utmaningar.
EU:s globala strategi 2016 började med en dyster redovisning av problemen.EU:s beslutsfattande har dock många faser och avspeglar medlemsländernas olika åsikter. Hittar EU linjer för att hantera flyttningsrörelserna, bygga upp ett gemensamt försvar samt stärka cybersäkerheten och kristoleransen?
Hur förbereder sig Finland?
I vårt lands säkerhetsstrategier har man beaktat det moderna samhällets sårbarhet, såsom störningar i kraftförsörjningen, datakommunikationerna, samhällstekniken, livsmedelsförsörjningen samt finansierings- och betalningssystemen samt olika olycksrisker, terrorism och även användningen av militär styrka.
Beredskapen har vidgats från militär beredskap till kristålighet som bygger på försörjningsberedskap.Störningar kommer ändå alltid som överraskningar. Frågan är mera ”hur” än ”för vad” man ska förbereda sig. Då efterlyses såväl extern som intern styrka hos samhället och nationen. Beredskapen i Finland har baserat sig på en stark kärna, allmän värnplikt, och har de senaste åren vidgats från militär beredskap till kristålighet som bygger på försörjningsberedskap.
Med dagens avhängiga ekonomiska relationer spelar försörjningsberedskapen en allt större roll, något som man såväl inom den offentliga som den privata sektorn har förstått som ett gemensamt intresse. Ett viktigt steg har varit att öppna det myndighetscentrerade tänkandet till en gemensam fråga för hela samhället. Hur kan man behålla det samhälleliga förtroendet, som är en grundläggande förutsättning för överlevnad även i svåra situationer?
Utmanar populismen demokratin?
Många västerländska demokratier håller på att drivas in i någon slags publikdemokrati. Väljarna drar sig undan partiverksamheten och följer sakernas gång liksom från läktarna. Det politiska fältet fördunklas och beslutsfattarna förlorar en del av sin trovärdighet. I flera europeiska länder har följden varit sjunkande valdeltagande och populismens frammarsch.
I bakgrunden finns helt enkelt människornas missnöje med de politiska resultaten och arbetsformerna, rädsla och oro för den egna framtiden, dvs. politikens misslyckande. Politikernas budskap når inte väljarna, av rädsla för att mista understödet vill man inte komma med långsiktiga visioner, och ofta erbjuds enkla lösningar på svåra frågor. Förändringen måste starta med politiken.
Det politiska fältet har fördunklats och beslutsfattarna har förlorat en del av sin trovärdighet.Misstroendet mot makthavarna har lett till överraskande resultat i folkomröstningar, som opinionsundersökningar inte har kunnat förutspå. Folkomröstningen i Storbritannien i juni 2016 om utträde ur EU gav, tvärtemot premiärminister David Camerons avsikter ett överraskande ”brexit”-resultat. Det finns ändå många krokar kvar på Storbritanniens väg ut ur EU. Presidentvalskampanjen i Förenta staterna hösten 2016 präglades också av halvsanningar och överdrifter, och överraskningssegraren Donald Trump har därefter själv varit en källa till överraskningar.
Spännande val äger fortlöpande rum i många europeiska länder. Trots att fenomenen fortfarande förefaller främmande här i Finland, måste vi fundera allvarligt på dem. Kan den retoriska maktkulturen växa till ett problem för den genuina demokratin och parlamentarismen? Håller det på att bli så att demokratiska val samtidigt utgör en hotbild mot den representativa demokratin?
Vinner direkt demokrati terräng?
Folkomröstningar och medborgarinitiativ är former av direkt demokrati. Även i Finland intogs redan på 1980-talet möjlighet till rådgivande folkomröstning i grundlagen som ett komplement till och inte en motsats till eller ersättning för det representativa systemet. I flera europeiska länder har man de senaste åren skapat system med medborgarinitiativ. Även Lissabonfördraget innehåller bestämmelser om ett nytt slags medborgarinitiativ vars användning förutsätter reglering i medlemsstaterna.
I europeiska länder har man de senaste åren skapat system med medborgarinitiativ.Enligt den senaste grundlagsändringen som trädde i kraft i Finland 2012 fattas beslut om att ordna rådgivande folkomröstning fortfarande genom en lag, som ska innehålla bestämmelser om tidpunkten för omröstningen och om de alternativ som skall föreläggas de röstande. En ny form av deltagande är s.k. medborgarinitiativ. Det innebär att minst femtiotusen röstberättigade finska medborgare har rätt att lägga fram initiativ för riksdagen om att en lag skall stiftas. Det har redan lagts fram flera initiativ. De har lett till omfattande debatt och tillfört den indirekta demokratin nya spänningar. Finns det även här orsak till eftertanke?
Finns det tillförlitlig information?
Det nya samhället är ett informationssamhälle vars grundvalar hela tiden förändras genom den digitala utvecklingen. Det är lättare att hitta information än förr men övervakningsmetoderna är också effektivare. Utan att märka det har vi redan förlorat en del av vår integritet. Förändringen i omvärlden komplicerar kampen om korrekt information. Tidigare var det tryckta ordets, radions och tevens kommunikation enkelriktad; människorna var mottagare. Nu när alla har tillgång till tekniska verktyg och sociala medier innebär det en förändring.
Det går inte och man får inte hindra informationsflödet.Information, korrekt och fel, kommer utan förvarning. Det går inte och man får inte hindra informationsflödet. Ändå är det inte bara fråga om hur tekniken förändrar tillgången till information, utan också om ett dolt informationskrig och nya kamper om inflytande. Människorna behöver verklig information från maktutövningens kamrar. Hur förändras de statliga organens, partiernas, näringslivets och mediernas samt samtidigt även vanliga människors deltagarroller? Förskjuts tyngdpunkten i politikernas ställning från formell behörighet till retorisk makt, varvid de politiska kulturens traditioner försvagas och kapplöpningen om offentligheten tilltar. För att följa maktutövningen behövs ett djupare grepp än personporträtt och föreställningar.
Förtroendet i nyckelposition!
Det civila samhället och det sociala kapitalet skapar en grund för att klara av svårigheter. Sådana makthavare som förstår betydelsen av samhälleligt förtroende och bygger upp gemensam välfärd skriver på ett bestående sätt in sig i världshistorien. Max Jakobson konstaterade profetiskt i sin bok Vallanvaihto (1992), att historien erbjuder otaliga exempel på hur cyniska politiska ledare har kunnat missta sig i sina beräkningar när de bedömt den stryka som tro, ideologi och känsla kan ge en hel nation.
Trots att man i Finland fortfarande litar på beslutssystemet och institutioner, förekommer det också misstro. Näringslivet och arbetsmarknaden tvivlar ofta på politikernas förmåga att lösa problem. Inom politiken kritiserar man näringslivet och organisationer för att de inskränker sig till sina egna intressen. Forskare åter förringar andras sakkunskap. Parterna i beslutsfattandet i samhället är så pass förskansade i sina egna verkligheter att de godkänner i första hand lägesbeskrivningar som passar dem själva som fakta. Hur kan man få alla dessa att krypa ur sina skal?
Parterna i beslutsfattandet i samhället är förskansade i sina egna verkligheter.Det självständiga Finland har råkat i många svåra situationer på sin hundraåriga färd och klarat av dem. Nu under jubileumsåret 2017 är det skäl att också fundera på framtiden, hur vårt av historien härdade land ska hålla ihop, lösa problem som det stöter på och klara sig i världen. Hur kan förtroendet för de statliga institutionerna och tron på den egna styrkan bevaras? Hur ser det nordiska välfärdssamhällets framtid ut?