Marshallhjälpen
Efter Parisfreden skärptes relationerna mellan stormakterna. En strid om de ekonomiska, ideologiska och militära intressesfärerna tog sin början. Förenta staternas president Harry S. Truman utvecklade en doktrin för att hindra kommunismens spridning och hans utrikesminister George Marshall formulerade den till ett ekonomiskt stödprogram för att stödja återuppbyggnaden av Europa. I bakgrunden fanns en vilja att å ena sidan öppna exportmarknaden för den amerikanska industrin och å andra sidan hindra Sovjetunionen från att få ökat inflytande.
Sovjetunionens representanter hade lämnat mötet där Marshallhjälpen planerades med smällande dörrar. År 1947 inbjöds Finland till förhandlingar om hjälpen i Paris. Till en början såg president Paasikivi rent ekonomiskt på hjälpen. Efter att Sovjetunionen fördömt Finlands deltagande i projektet fullständigt skrev presidenten i sin dagbok: ”Detta är förskräckligt! Vad skall det bli av oss? Vilka planer har ryssarna? Sannolikt införs här ett liknande regemente som i Ungern”. Sedan fattade han tvärtemot riksdagens utrikesutskotts åsikt beslutet att Finland inte tar emot den erbjudna hjälpen.
Enligt dagboksanteckningarna var Paasikivi fortfarande bekymrad över hur landet skulle klara sig: även om man skulle kunna bedriva handel med väst, var det en annan sak att få kredit. Senare fick Finland emellertid de lån som behövdes från Förenta staterna och betalade dem tillbaka med ränta.