Återlämnandet av Porkala
Sovjetunionens utrikesminister Molotov och marskalk Zukov föreslog att Paasikivi och Kekkonen skulle inbjudas till Moskva för förhandlingar om en förlängning av VSB-fördraget, vilka tillsammans med ryssarnas Porkalabeslut skulle ”stärka det finska folkets förtroende för Sovjetunionen och öka Paasikivis och Kekkonens auktoritet, vilket åter otvivelaktigt skulle inverka positivt på resultatet av presidentvalet i Finland i början av 1956”. Det var dyrt och opraktiskt för Sovjetunionen att hela tiden ha Porkala besatt.
Paasikivi som gått med på att förhandla om ett återlämnande av Porkala ville stärka sin position och auktoritet medan statsminister Kekkonen hoppades på meriter för sin senare karriär. Herrarna kom överens om att hålla förhandlingsinbjudan mellan sig – Paasikivi ville att inte ens resten av regeringen skulle känna till saken. De andra ministrarna fick höra om hela Moskvaresan först när Paasikivi redan hade valt sitt sällskap, och även då bestred han fortfarande att han visste orsaken till inbjudan. Förutom Moskvaambassadören Eero A. Wuori avreste före detta utrikesministern Reinhold Svento, statssekreterare R. R. Seppälä, Paasikivis läkare Aarne Koskimies och försvarsminister Emil Skog.
Man avreste till Moskva den 15 september 1955. På ankomstdagens kväll berättade Paasikivi det verkliga syftet med resan för Skog, Svento och Seppälä. Wuori kände redan till det. Med hänvisning till sin ålder deltog inte Paasikivi själv i de egentliga förhandlingarna som började två dagar senare. I den avspända atmosfären på besökets andra dag meddelade statsminister Nikolaj Bulganin officiellt att ryssarna avstår från Porkalabasen, och den 19 september undertecknade han vid sidan av Kekkonen och Skog avtalet om återlämnande av Porkala och förlängning av VSB-fördraget med 20 år.