Notkrisen
Var Finland en självständig politisk aktör eller gick man i Kremls ledband? Notkrisen hösten 1961 inföll under Kekkonens besök i Förenta staterna. Presidenten fick information om Sovjetunionens not på Hawaii. Noten handlade till största delen om en hotbild bestående av tilltagande militära åtgärder i Västtyskland och Östersjöområdet samt krävde Finland på militära konsultationer enligt VSB-fördraget, eftersom Warszawapaktens länder hade varit tvungna att höja sin försvarsberedskap. Kekkonen besvarade noten enligt det klassiska formuläret javisst, men. Han medgav att de synpunkter som framförts i noten vägde tungt, men misstänkte att konsultationer med Finland bara skulle öka benägenheten för krig.
Efter förhandlingarna i Novosibirsk meddelade Sovjetunionen att man litar på Kekkonens omdömesförmåga i saken. Krisen var över. Efter att Kekkonen återvänt till Finland kritiserade han skarpt sina motståndare i ett radiotal, och varnade för att Finland hotas av hårda tider, då det inte går att sköta utrikespolitiken under ledning av ”politiska dilettanter”. Åter en gång uppträdde Kekkonen som öppen för en lösning, som en ledare som visste hur utrikespolitiken skulle styras. Han kunde nu självsäkert betona att om motståndarna hade fått reda upp efter noten skulle landet ha tvingats till militära konsultationer med ryssarna. De goda relationerna till öst stärkte Kekkonens maktposition och gav honom en bra början på hans andra period.