Det första lantdagsvalet 1907
Det första lantdagsvalets omvälvande karaktär beskrivs av att valdeltagandet var nästan 70 procent, en nivå som följande gång nåddes först efter kriget 1945. Bosättningscentrumens och landsbygdens arbetarbefolknings ivriga deltagande lyfte tvärtemot prognoserna upp socialdemokraterna som största parti med 80 ledamöter. Partiet hade fötts bland stadsbefolkningen men nu hade tyngdpunkten med en gång förflyttats till landsbygden. Det räckte till långt efter kriget innan det landsbygdsunderstöd som socialdemokraterna nu skaffade sig hade smält bort. De andra partierna gjorde misstaget att undervärdera socialisternas kraft och förmåga att mobilisera nya väljargrupper.
Den första lantdagens vardag var full av misslyckanden. Hårda tider och en ny förtrycksperiod randades. I Ryssland inföll en stagnation redan i slutet av 1906. Finska senatens politik blev alltmer en fördröjnings- och försvarskamp, men lantdagen, som var medveten om sin styrka, och dess socialistiska minoritet ansatte oavbrutet den inhemska styrelsen och krävde grundliga förändringar i landets förhållanden. Relationerna mellan senaten och lantdagen nådde en fullständig återvändsgränd. Kränkta av den tillspetsade kritiken väntade de ryska makthavarna enligt Teljo på ett lämpligt tillfälle att slå ner på de stridande parterna och det kom också under den stora interpellationskrisen 1908, som de ryska makthavarna genast utnyttjade för att rikta ett dråpslag mot såväl den första lantdagen som den grundlagsenliga senaten. Kejsaren upplöste både lantdagen och senaten på samma gång. Även i fortsättningen upplöste kejsaren lantdagen gång på gång och i en tämligen godtycklig takt: i början av april 1908 efter en och en halv månads arbete; i februari 1909 efter några dagars arbete och ytterligare en gång samma år.