KSSE
Värdskapet för KSSE-toppmötet i augusti 1975 betraktas som kulmen på Kekkonens karriär. Det var obestridligen ett bevis på förtroende för hans utrikespolitiska linje. KSSE stärkte hans ledarställning inom landet – presidentens utrikespolitiska linje hade just inga motståndare. KSSE var kulmen på den traditionella idén om att ett litet land bäst tryggar sin ställning genom att åta sig brobyggarrollen i upprätthållandet av styrkebalansen mellan stormakterna.
Kekkonen hade upplöst riksdagen i juni före KSSE och utnämnt Liinamaas tjänstemannaregering inför toppmötet. På så vis undanröjde han partierna och den parlamentariska förbindelsen till det viktiga internationella politiska evenemanget och gjorde det utpräglat till sitt projekt. Efter KSSE bedömdes Finlands säkerhet vara starkare än någonsin tidigare. Kekkonen ansåg själv att det trovärdighetskapital som man förvärvat genom den lyckade konferensen stärkte Finlands ställning mot öst. Även hans egen ställning var på toppen. Därom förtäljer de arrangemang för ett omval 1978 som vidtogs redan under konferensen.
Slutdokumentet från KSSE som antogs i Helsingfors angav tre delområden, ”korgar”, som undertecknarländerna förband sig till: att förebygga konflikter och lösa dem på fredlig väg, att samarbeta inom ekonomi, teknik och miljövård samt att förbättra människornas livskvalitet. KSSE startade ESK-processen, och deltagandet i den stärkte Finlands ställning i det diplomatiska samarbetet i Europa.
KSSE:s historiska betydelse avslöjades först i början av 1990-talet, då uppföljningsmötena utvecklade KSSE-dokumentets tredje korg till politiska deklarationer som ledde till att sovjetsystemet föll sönder inifrån.