Andra författningsändringar
Andra ändringar som genomfördes 1987 var att bestämmelserna om vilande lagar ändrades så att en lag kunde bli vilande endast till den lagtima riksdag som hålls efter följande lagtima riksdag. Likaså ersattes presidentens befogenhet att låta bli att stadfästa en lag med att lagen skulle återsändas till riksdagen, varvid den trädde i kraft även utan stadfästelse, om den vid första lagtima riksdag efter det lagen sänts för stadfästelse ånyo antas i oförändrad form. Den tredje reformen gällde ekonomisk-politiska regleringslagar.
Författningsreformen inleddes på 1980-talet också för att förbättra medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Statsförfattningskommittén hade redan 1974 föreslagit att grundrättsskyddet skulle förbättras, men de följande försöken lyckades inte. När förslagen i betänkandet (1992:3) av den i ordningen andra kommittén för grundläggande fri- och rättigheter som berett saken slutligen hade bearbetats i realistisk form i arbetsgruppen för grundläggande fri- och rättigheter 1992 kunde propositionen överlämnas till riksdagen redan under Koivistos period och den godkändes sedan enhälligt.
Det tredje reformspåret gällde att anpassa beslutssystemet till internationaliseringen. Avtalen om mänskliga rättigheter, medlemskapet i Europeiska ekonomiska samarbetsområde (EES) och medlemsförhandlingarna med Europeiska unionen (EU) ställde nya krav. Man stod inför frågor om hur maktfördelningsbalansen kan bevaras i de föränderliga integrationsförhållandena och hur man kan stärka riksdagens förutsättningar att följa beredningen av ärenden och delta i beslutsfattandet.