Tillbaka till artikeln: Frigörelse från det gamla: parlamentarismen stärks 1982–1994

Från välfärdsstat till konkurrensstat

I början ansågs de styrideologier som baserade sig på å ena sidan konkurrens och å andra sidan stark offentlig styrning avspegla framför allt endast det traditionella politiska och ideologiska motsatsförhållandet, dvs. frågan om hur mycket offentlig sektor och hur mycket marknad som över huvud behövs i samhället. Denna överpolitiserade diskussion har lagt sig och de skarpa attityderna har jämnat ut sig och godkänt att välfärdsstaten och konkurrensstaten existerar sida vid sida. Också samhällets småfolk har lärt sig att kräva rätt att själv välja när det gäller service. Det finns ändå ingen återvändo till den ensidiga ideologin och verksamhetsformen i den tunga välfärdsstat som föddes i mitten av 1960-talet.

Konkurrensstaten förde in marknadens traditionella tanke- och funktionssätt i utvecklingen av verksamheten hos den offentliga sektorns olika organisationer. I vardagsverkligheten syntes konkurrensstatens inträde överallt som förändringar i sättet att producera och fördela offentlig service. Konkurrensen framhävdes också i planerings- och beslutsretoriken på alla nivåer inom det politisk-administrativa beslutsfattandet.