En ny slags valkamp
Det första direkta folkvalet rörde om arenorna för det inhemska politiska spelet när den långa linjens partipolitiker plötsligt blev tvungna att söka understöd inför medierna och folket, något som de tidigare i stor utsträckning hade kunna säkerställa inom partiet och under överläggningar med partiledarna. I synnerhet det nya systemet med förval som partierna införde förvirrade de gamla politiska aktörerna. Detta kom fram i SDP:s förval våren 1993, då man beaktade även röster utanför partiet och Ahtisaari slog ut partiets ordförande Kalevi Sorsa. En utomståendes seger över en man för vilken man länge bäddat presidentposten, upprörde en del av partifolket och väckte misstro mot Ahtisaari.
Presidentvalet 1994 var också det första egentliga TV-valet, där ett osäkert uppträdande fort straffade sig i understödssiffrorna. Valdebatterna och andra framträdanden – för första gången också i underhållningsprogram – tycktes inverka i överraskande hög grad: medborgarnas gunst varierade mera än någonsin tidigare. Detta gjorde valet till ett utpräglat personval. De stora temana var EU-medlemskapet och den ekonomiska politiken, som gjorde den klaraste skillnaden mot motståndaren i andra omgången, Elisabeth Rehn, som försvarade depressionsregeringens politik.
Ahtisaaris seger över Rehn med 54 procent av rösterna har förklarats med att han lyckades i den sista viktiga TV-tenten samt med den fryntliga och folkliga karelska image som han skapade i medierna. Vissa ställde sig avvisande till Rehns svenska accent och även kön. I sista stund ställde sig många center- och samlingspartistiska väljare bakom Ahtisaari, trots att de borgerliga partierna stödde Rehn tämligen öppet.