Beslut om EMU-medlemskapet
Det hade föreskrivits om Finlands anslutning till Europeiska unionen, EU-medlemskapet, i så kallad inskränkt grundlagsordning. Denna lagstiftningsordning öppnade liksom ett ”hål” för besluten om de fortsatta integrationsetapperna. Riksdagens grundlagsutskott ansåg nämligen senare att EG-fördraget innehöll en juridiskt bindande förpliktelse för medlemsstaterna att gå med i den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje etapp och, om de uppfyller konvergenskraven, ta i bruk en gemensam valuta och att det inte fanns något anslutningsförfarande beroende på medlemsstaternas egen vilja när det gällde övergången till EMU:s tredje etapp eller införandet av en gemensam valuta. En annan sak är huruvida alla euroländerna hade varit i tillräckligt bra skick och uppfyllt dessa konvergensvillkor. Det är en fråga som många ställer än i dag.
När grundlagsutskottet gav sitt utlåtande om lagen om Finlands Bank 1998 konstaterade man att den lagstiftningsordning som använts i samband med EU-medlemskapet innebar att ändringarna i lagen om Finlands Bank kunde behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Senare kunde således även andra anknytande EMU-avgöranden genomföras och tas genom det hål som gjorts i grundlagsordningen utan nya funderingar kring grundlagen. Det hade blivit besvärligt om lagstiftningsordningen hade utretts i fråga om införande av den gemensamma valutan före lagen om Finlands Bank.