Grundlagsreformen 1999
I början av grundlagen angavs tydligare än förr att Finlands politiska system är ett republikanskt statsskick med en parlamentarisk demokrati samt uppställdes förpliktelsen att delta i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt utveckla samhället. Likaså uttrycktes den demokratiska principen samt rättsstatsprincipen. Betoningen av parlamentarismen syntes genom att man övergick från ett presidentcentrerat regeringsbildningsförfarande till ett riksdagscentrerat. Riksdagen valde statsminister. Presidentens uppgift blev att formellt utnämna statsministern och de andra ministrarna på statsministerns förslag.
En gren av grundlagsformen som hade varit aktuell ända sedan 1970-talet var stärkandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Grundrättsreformen godkändes slutligen enhälligt i riksdagen och den trädde i kraft 1995. Vårt grundrättssystem började motsvara de internationella människorättsförpliktelserna. Det övergripande målet var också att öka de grundläggande fri- och rättigheternas direkta tillämplighet samt förbättra människornas möjlighet att direkt åberopa sina grundläggande fri- och rättigheter. Ahtisaari förstod reformens betydelse och när han stadfäste reformen i juli 1995 bedömde han i sitt uttalande som fogades till statsrådets protokoll att de grundläggande fri- och rättigheterna skulle komma att få större betydelse i domstolarna och praktiska tillämpningssituationer.