Ålands ställning
Sverige tog upp Ålandsfrågan i april 1919 på fredskonferensen i Paris. President Ståhlberg ansåg att situationen krävde aktiv påverkan och påskyndade självstyrelselagen för Åland. I maj 1920 antog riksdagen lagen, genom vilken landskapet fick ett landsting och garanterades omfattande privilegier. Detta tillfredsställde ändå varken de åländska ledarna eller svenskarna.
I juni 1920 skickade Finland 600 soldater till landskapet och statsminister Erich lät fängsla tidningen Ålands chefredaktör Julius Sundblom och dennes medhjälpare för landsförräderi efter att den förstnämnde skrivit om Ålands frigörelse från Finland i sin tidning.
Ståhlberg motsatte sig kraftigt landavträdelser i samband med både fredsförhandlingarna i Tartu och Ålandsfrågan. Enligt Jukka-Pekka Pietiäinen tycks han konstaterande i oktober 1920 till Stockholmsambassadören Werner Söderhjelm, att Finland borde aktivt motsätta sig Sveriges åtgärder oberoende av Nationernas förbunds beslut, ha lämnat möjligheten till även väpnat försvar öppen.