Flera utredningar som publicerats under hösten 2001
pekar ofrånkomligen på att vårt finländska välfärdssamhälle
hotas av förfall på många kritiska punkter.
Med tanke på nationens framtid är det speciellt
beklagligt att barnfamiljer ser ut att må allt sämre.
Det finns många orsaker som samverkar till detta. En
av de viktigaste är det faktum att hundratusentals barnfamiljer
hamnat i allt större ekonomiskt trångmål
trots att vi har flera år av ekonomisk tillväxt
bakom oss. För det andra har föräldrarnas
eget ansvar för sina barns fostran fördunklats
på senare år.
De senaste utredningarna från Stakes och två jämförande
utredningar från Skattebetalarnas Centralförbund
samt en färsk doktorsavhandling, som tangerar problematiken, är
alla enstämmiga på denna punkt. Det har skurits
med hård hand i familjebidragen under de senaste åren. Samtidigt
har Finland i en internationell jämförelse av
familjestöden hamnat långt efter de övriga
nordiska länderna.
Den senaste utredningen från Stakes visar att allt
fler barnfamiljer lever på existensminimum och att deras
försörjning över lag har försämrats jämfört
med andra hushåll. Samhällets stöd räcker
inte alltid till ens för att tillgodose familjernas mest
grundläggande behov.
Barnfamiljerna har på alla inkomstnivåer förlorat
i familjestöd under regeringarna Lipponens tid vid makten.
Barnfamiljernas ekonomiska villkor har försämrats
bland annat på grund av att det har skurits i barnbidragen,
stödet för hemvård av barn, barnförhöjningarna
och den lägsta moderskapsdagpenningen.
År 1995 skars barnbidragen ner med 700 miljoner mark.
Dessutom har barnbidragens reella värde minskat också efter
dessa nedskärningar, eftersom de inte har höjts
i motsvarighet till förändringarna i den allmänna
prisnivån. Ju mindre inkomster familjerna har haft, desto
hårdare har de drabbats av nedskärningarna. För
ensamförsörjarna har läget blivit speciellt
svårt.
År 1995 skar regeringen 22,5 procent av stödet
för hemvård av barn. Stödets basdel sjönk från
1 908 till 1 500 mark i månaden.
Problemen hopar sig. Det förekommer att olika generationer
i en och samma familj behöver hjälp av olika socialarbetare.
Barn som far illa har det allt sämre.
Samtidigt kämpar familjer med två förvärvsarbetande
vuxna för mera tid att umgås med barnen. Alla
goda föresatser till trots har föräldrarna i
barnfamiljer klart längre arbetsdagar än barnlösa
par. Familjerna har inte haft råd eller möjlighet
att anpassa förvärvsarbete och familjeliv på ett
balanserat sätt till sin egen livssituation. Regeringens
insatser för att göra det lättare att
kombinera förvärvsarbete och familjeliv stampar fortfarande
på arbetsgruppsstadiet.
Till följd av de massiva nedskärningarna i statsandelarna
har stödet per barnomsorgsplats minskat, grupperna i grundskolan
blivit allt större och skolhälsovården
har missgynnats. Rådgivningarna och ungdomsarbetet har
fått sina anslag nedbantade. Detta kan inte ha kommit som
en överraskning för social- och hälsovårdsministrarna.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation för
att besvaras av den behöriga ministern:
Är regeringen medveten om att barnfamiljernas materiella
problem har tillspetsats och att deras sociala och psykiska ofärd
har ökat och
har regeringen för avsikt att vidta några åtgärder
för att korrigera de starkt nedskurna familjestöden
och för att underlätta situationen för barnfamiljer
i sina avgöranden beträffande arbetslivet?