Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen (översättning): Klimatfrågan har blivit en av vår tids allra största utmaningar. Vädret under denna vinter kan mycket väl vara ett konkret budskap om klimatförändring. Också vetenskapen vittnar i samma riktning. Mänskan har en solklar roll som upphovet till klimatförändringen. Detta bestyrktes nyligen också av den brittiska regeringens vetenskapliga rådgivare Sir Nicholas Stern i hans rapport.

Hela världens gemensamma plikt och intresse är att vidta allt effektivare åtgärder för att dämpa klimatförändringen och för att minska utsläppen av växthusgaser.

Denna syn delas också av EU:s kommission i kommissionens färska förslag till centrala mål och åtgärder inom energi- och klimatpolitiken. Skötseln av klimatfrågan framställs där som en vägvisare för bland annat de avgöranden som görs också i energipolitiken.

Kommissionen har ställt mycket ambitiösa krav för att minska utsläppen av växthusgaser till år 2020 och även därefter.

Regeringen stöder kommissionens huvudlinjedragningar. Regeringen understryker redan i detta skede att hela den industriella världen och de stora utsläpparna bör förankras i ansträngningarna för att minska utsläppen.

Finlands regering har förbundit sig till de mål som EU och världssamfundet har ställt redan för de närmaste åren. Vi verkställer som bäst de förpliktelser för åren 2008—2012 som Finland på basis av Kyotoavtalet ålades år 1998 i EU:s interna fördelning av bördan. En minskning av utsläppen under dessa år till nivån för år 1990 dvs. 71 miljoner CO₂-ton är en relativt hård förpliktelse jämfört med många andra länder. En del av målet kan uppnås med utsläppshandel och andra energipolitiska åtgärder, en annan del med industrins och energiindustrins egna avgöranden. Lösningarna inom avfallshanteringen bidrar också till att uppnå målet.

Regeringen har i enlighet med sitt program tillsammans med det internationella samfundet aktivt deltagit i beredningen av kommande lösningar på klimatfrågan. Regeringen har siktet ställt i synnerhet på tiden efter Kyoto I efter år 2013.

Under ordförandeperioden hade vi givetvis ett speciellt stort ansvar. Klimatfrågorna hörde till regeringens centrala prioriteter.

Ministerrådet godkände i oktober de slutsatser, med vilka man utstakade EU:s mål för klimatmötet i Nairobi, i december de slutsatser i vilka man definierade EU:s måltidtabell samt utgångspunkter för det kommande avtalet. EU har varit rätt nöjd med resultaten av mötet i Nairobi och medlemsländerna har tackat Finland för ett bra arbete.

Finland lyfte klimat- och energifrågorna på agendan också för alla de toppmöten som hölls med tredje länder. Under Finlands ledning gjordes i Helsingfors en ny öppning i relationerna mellan EU och Förenta Staterna. Här ordnades också miljöbranschens första PPC-möte mellan EU och Ryssland.

Regeringen har ingalunda varit sysslolös när det gällt att sköta klimatfrågan ute i världen.

Energipolitiken spelar den allra viktigaste rollen i klimatfrågan. Lejonparten av utsläppen av växthusgaser i Finland uppstår nämligen vid energiproduktion.

Framställarna av interpellationen hävdar att energipolitiken är obeslutsam och att medborgarnas ovisshet om energins tillgänglighet och om prisutvecklingen har ökat. Med en hänvisning till klimat- och energistrategin kräver man också omedelbar beredning av utsläppsfria energilösningar och en så hög energisjälvförsörjning som möjligt. I interpellationen talar man rentav som av ett tvång också om förnybar och bioenergi.

Jag hävdar att det är svårt att finna i Finlands närhistoria en lika aktiv period av energipolitiska åtgärder som under den här regeringens mandatperiod sedan 2003.

Vi har verkställt EU:s direktiv om utsläppshandel som bereddes i början av 2000-talet. Vi förnyade elmarknadslagen och förbättrade energisystemets funktionsduglighet. Vi har på flera olika sätt förbättrat energieffektiviteten och energisparandet.

Regeringen har satsat mera pengar och mätt med stödobjekt mer än någonsin tidigare på förnybara och biobaserade energikällor och därmed främjat energisjälvförsörjningen. Med skatteavgöranden har vi redan stärkt och med den lag som för närvarande är i riksdagen fortsätter vi att stärka den inhemska torvens konkurrenskraft i kampen med kol. Finland stöder EU-parlamentets strävanden att få torv definierad i FN:s klimatpanel som en långsamt förnybar energiråvara.

Vi har skapat ett lagstadgat och i vår historia det första reservkraftsystemet som tryggar elens tillräcklighet i olika exceptionella situationer.

Vi har rentav fört till behandling i riksdagen en lag med vilken man också i trafiken gradvis övergår till biobaserade bränslen som minskar beroendet av olja. Man kunde fortsätta listan.

Målsättningen har alltså varit klar. Energisjälvförsörjningen har förbättrats, satsningar har gjorts på biobaserade och förnybara energikällor, man har påskyndat sparandet och minskningen av utsläppen.

Jämfört med den övriga världen har åtgärderna bitit rätt bra, trots att vi alla tycker att exempelvis elen fortsättningsvis är alltför dyr. Däremot är vi alla, som jag hoppas, från och med i dag medvetna om att i inget annat land i Västeuropa, med undantag av Grekland, köper konsumenten sin el billigare än den finländska konsumenten. Också industrins elpris är konkurrenskraftigt efter sänkningen av elskatten.

Som svar på samlingspartiets krav att "inleda förberedelser" för utbyggnad av kärnkraft har regeringens energistrategi ett klart budskap. Det är inte regeringen som bygger kärnkraft, men den håller dörren öppen också för utbyggnad av kärnkraft.

Vissa av de ovannämnda åtgärderna tarvar en närmare granskning: Regeringen siktar med sina åtgärder på att förbättra energieffektiviteten radikalt. Det sparmål på 20 procent för hela EU som har presenterats också i kommissionens handlingsplan för energieffektivitet fördelar regeringen fram till år 2020.

Hittills har man främjat energieffektiviteten närmast med sporrar såsom investeringsbidrag, utbildning, information och frivilliga energisparavtal. Med dessa åtgärder har utsläppen minskat med uppskattningsvis cirka två miljoner ton per år. Den insparade energin motsvarar den årliga förbrukningen för cirka 360 000 egnahemshus.

Regeringen har främjat sparåtgärderna genom att stöda energikartläggningar och investeringar. Åren 2003—2006 har sparinvesteringar och -utredningar understötts med cirka 26 miljoner euro.

Energieffektivitetskraven på anordningar och byggnader är ett par exempel på EU:s åtgärder i fråga om energieffektivitet. Finland stöder dem.

Regeringsprogrammet ställde som mål att främja användningen av förnybara och biobaserade energikällor. Regeringens energistrategi, som riksdagen behandlade, preciserade målen.

I fråga om förnybara energikällor är tillväxtmålet fram till 2005 40 procent, alltså 40 procent samt en höjning av andelen förnybar och biobaserad energi av den totala energin från 25 procent i dag till cirka en tredjedel 2025. På det hela taget förefaller inte ökningen angiven i dessa tal så särskilt stor, men i praktiken innebär de att användningen av förnybar och biobaserad energi ökat i avsevärd omfattning.

Andelen skogsflis, åkerbiomassa, återanvändningsbränslen och biogas av primärenergin kommer att åtminstone trefaldigas under 15—20 år.

Andelen el som produceras med förnybara energikällor höjs till 31,5 procent av den totala elförbrukningen.

Tillväxtmålet för inhemsk energi är att öka den med en fjärdedel från år 2003 till år 2025. Syftet med bland annat dessa åtgärder är att radikalt minska beroendet av olja och kol. Hur snabbt man kan frångå dessa helt återstår att se. En radikal minskning är en av regeringens klara och strategiska målsättningar.

Regeringens konkreta åtgärder har stött denna linje. Under denna valperiod har man med statligt energistöd hittills påverkat 443 projekt som stöder användningen av förnybar energi, främst investeringar och en del sparåtgärder. Antalet projekt är större än under någon tidigare valperiod.

Staten beviljade i fjol 43,7 miljoner euro för energiinvesteringar och motsvarande. Också det är på ett år mera än någonsin tidigare i Finland. Till och med under valperiodens sämsta år, år 2003 var noteringen 32,5 miljoner euro.

Investeringsstöden har främst satsats på projekt som använder trä. Men också investeringar i vindenergi har under valperioden understötts med ett rekordbelopp, 23,2 miljoner euro. Detta torde vara mera än någonsin i Finlands historia. Jämfört med hur mycket vindkraften totalt har understötts hittills överstiger beloppet under denna regeringsperiod enligt min uppskattning tidigare stöd.

Jag vill särskilt nämna att de mål angående hyggesrester som ställdes i samband med kärnkraftverkslösningen år 2002 kommer med nuvarande takt att uppnås i förtid. När användningen av hyggesrester och skogsflis år 2002 var cirka 1,7 miljoner m³, var den i fjol cirka 3,8 miljoner m³. Målet om 5 miljoner m³ torde uppnås redan år 2009 och inte 2010 som planerat.

De stöd för drivning och flisning av energived som tagits i bruk samt stödet för energiväxter ökar utbudet av biobaserad energiråvara. Stödet för ändring av uppvärmningen i småhus, som togs i bruk i fjol ökar för sin del användningen av bioenergi.

Regeringen har också till många andra delar kämpat mer än vad man kommit på i interpellationen för att höja energisjälvförsörjningen. Jag erinrar ännu en gång om att riksdagen som bäst behandlar regeringens proposition, enligt vilken man med hjälp av ett användningsåläggande i trafiken gradvis övergår till att använda biobaserade bränslen. Tillika med Europeiska unionen är det vår gemensamma målsättning att minska beroendet av olja. Detta steg, som riksdagen förhoppningsvis tar genom att anta ett lagförslag inom några dagar, är viktigt. I fortsättningen innebär det också att utsläppen av växthusgaser minskar, till en början avsevärt mindre, men i längden betydlig mer. Jag tror när det gäller exempelvis ibruktagande av biodiesel att redan det första skedet uttryckligen bidrar till att reducera växthusgasutsläppen, främst i fråga om etanol, där teknologin ännu inte avancerat så långt. Vi har lite kvar till målet.

Framställarna av interpellationen säger att regeringen Vanhanen borde ha varit en vägvisare för energipolitiken i Europa. Utan att vara helt säker på vilken riktning samlingspartiet avser med sitt budskap, har regeringen Vanhanen faktiskt varit en vägvisare framför allt när det gällt att främja bioenergi och förnybar energi. Uppgiften har blivit väl skött, om det var det som avsågs kommer svaret här.

Under EU-ordförandeperioden ordnade vi bland annat ett möte för en arbetsgrupp på hög nivå, där man behandlade och beredde EU:s energipaket bl.a. om förnybar och bioenergi. Detta arbete, som avancerade avsevärt hos oss, var enligt uppgift från Tysklands sida ytterst viktigt med tanke på den stora energireform som under Tysklands ordförandeperiod förs vidare och som Tyskland i sista hand bereder.

Och varför skulle vi inte ha varit en vägvisare? Inom bioenergi går vi i spetsen för EU i fråga om anskaffning av el och kommer som god tvåa i fråga om primärenergi. Vi är otvivelaktigt vägvisare också i energieffektivitet: den finländska driftsteknologin för energi är efterfrågad ute i världen. Vi hör till de ledande länderna i fråga om kombinerad produktion av el och värme.

Vi har också i vår kärnavfallspolitik utgjort ett föredöme för den övriga världen både i fråga om beslutsfattandets långsiktighet och i fråga om politiken för hantering av avfall.

I Lahtis arrangerades under Finlands ordförandeperiod ett toppmöte, vid vilket också president Putin deltog, och där energirelationerna mellan EU och Ryssland avancerade. Under ordförandeperioden lyckades man också ordna i Moskva ett PPC-möte mellan Ryssland och EU. Mötet stakade ut linjer för konkreta samarbetsfrågor. På basis av den beredning arbetsgrupperna redovisade för i sina rapporter blev det för första gången möjligt att inom ett flertal sektorer precisera uppgiftsområdena för ett breddat samarbete med konkreta åtgärder. Toppmötets betydelse framgår av att det utgör det forum som formulerar de strategiska avsikterna och riktlinjerna. Dessa PPC-möten strävar att samla arbetsuppgifterna under samma paraply och vi lyckades genomföra mötet med goda resultat.

Framställarna av interpellationen säger att medborgarna svävar i ovisshet om hur priset på energi utvecklas.

Finland har, också tack vare samlingspartiet, redan för flera år sedan övergått till en konkurrensutsatt, samnordisk elmarknad. Och där varierar priserna. Redan för flera år sedan avstod man från att reglera priset på el. Endast överföringspriserna berörs inte av konkurrens.

Elmarknadens funktionsduglighet kan fortsättningsvis bli bättre, det är klart. De utredningsmän som handlade på uppdrag av mig kom i sina bedömningar till samma slutsats. De presenterade flera förslag för att förbättra den nordiska elmarknadens funktionsduglighet. Detta arbete har förts vidare inom det nordiska energisamarbetet, bl.a. på basis av Mikko Karas rapport. Påskyndat av rekommendationerna har man i hemlandet skapat ett effektreservsystem för att trygga elkapaciteten, som jag hänvisade till redan tidigare. Idén med systemet är att om det exempelvis uppstår problem med elen som importeras från Sverige eller Ryssland så har vi för första gången ett effektreservsystem, som omfattar 600—800 MW och som snabbt kan tas i bruk inom 12 timmar, om det av någon orsak uppstår en nödsituation.

Genom att med gemensamma nordiska åtgärder sörja för ett tillräckligt utbud av el i Norden, genom att på många olika sätt förbättra elmarknadens funktionsduglighet kan man i viss utsträckning dämpa den höjning av elpriset som bl.a. utsläppshandeln och internationellt tryck har skapat. Utredningsman Purasjokis rapport presenterade för de stundande regeringsförhandlingarna många, också radikala förslag om detta. Förslagen är fortsättningsvis aktuella och tål säkert att titta på. Interpellanterna hänvisar här också till utredningsman Karas rapport. Det blev lite oklart för mig huruvida man krävde att samtliga förslag i rapporten skulle genomföras eller inte. Om man krävde det är jag tvungen att påminna om att när Mikko Kara föreslog att bl.a. windfall-vinsterna skall reduceras så har jag märkt att mången ledande politiker inom samlingspartiet bestämt motsätter sig ett dylikt förslag att man skulle börja skära i windfall-vinsterna.

Å andra sidan har utredningsmännens rapporter visat att på det hela taget fungerar elmarknaden hos oss bättre än kanske någon annanstans i världen. Det förklarar för sin del varför vårt elpris är vad det är. Också om vi tycker att det är oskäligt högt bör vi komma ihåg en sak. Enligt Energimarknadsverkets statistik är priset på el i dag reellt på samma nivå som år 1997! För värme har prisutvecklingen också pekat uppåt, men har varit stabilare än för el. I Finland var priset på konsumtionsel med överföring och allt på måndag 11 c/kWh. Det är nästbilligast i Västeuropa. Exempelvis i Tyskland är motsvarande pris nästan 20 c/kWh, och det beskriver situationen kanske bäst.

Regeringen har klart ställt inhemsk energiproduktion i främsta rummet framom importenergi. Denna linjedragning bidrog till handels- och industriministeriets beslut att avslå den ansökan som gällde byggandet av en 1 000 MW:s havskabel för införsel av el från Ryssland till Finland. Bakom beslutet fanns också ett behov att påskynda investeringar i inhemsk elkapacitet.

Med avseende på konsumentens rättsskydd lönar det sig att nämna att i början av regeringsperioden förnyades övervakningen av el- och gasnäten, nätinnehavarna förpliktades att automatiskt och utan en långvarig och oviss rättsprocess returnera till kunder de avgifter som uppburits för mycket. Samtidigt förbättrades nätinnehavarnas rättsskydd. Dessutom har regeringen överlåtit till riksdagen en proposition om att göra det lättare för småskalig elproduktion att komma med i nätet.

Samtliga ovannämnda åtgärder syftar till att trygga kapacitetens tillräcklighet, leverenstrygghet och ett rimligt pris på el.

Vi har det bra ställt vad gäller elleveranssäkerheten. Så skall det vara. Exemplen från Sverige visar hur viktigt det är med ett fungerande och tryggt distributionssystem.

Finland håller i en rask takt på att bli en energiteknologisk stormakt. Regeringen har satsat och satsar kraftfullt på att utveckla energiteknologin. Och spåren märks. Branschens export växer rekordartat.

Riksdagsledamöterna kan ha olika åsikter om denna interpellations behövlighet. Det positiva i saken är dock att den erbjuder ett utmärkt tillfälle att föra en konstruktiv energi- och klimatpolitisk diskussion.